Alternativ för Tyskland (Alternative für Deutschland, AfD) går nu vidare mot EU-valet, där man hoppas på ett genombrott. Likaså avser man att delta i de olika delstatsvalen. Varje år brukar ett par av Tysklands sexton delstater ha val till sina parlament.
Partiledaren Berndt Lucke är ekonomiprofessor från Hamburg och inte den ende ur detta skrå i partiets ledning. Partiets upprop i samband med bildandet våren 2013 undertecknades av en lång rad kända akademiker. Kritikerna talar om ”professorspartiet”, som också har en övervikt av manliga väljare och väljare av de yngre årgångarna.
Enligt AfD:s analys av situationen står Tyskland nu i den svåraste krisen i sin historia. Landet framträder som en försvarare av euron som gemensam valuta för EU, men har enligt partiet därmed försatt sig i en hopplös situation.
En av de lokala ledarna för AfD, en gymnasierektor i Köln-trakten, berättar för Nya Tider att man egentligen bara ser en utväg: att på ett eller annat sätt avskaffa euron. Om så inte sker kommer man att låsa fast hela Europa i stagnation. Optimisterna i ekonomkåren räknar med ett scenario där miljardstimulanserna så småningom drar igång tillväxten i Europa.
Som AfD ser det skapar euron inte sammanhållning i Europa utan hotar den istället, liksom den även hotar såväl välståndet som freden i Europa. ”Avskaffa euron för att rädda Europa”, var en av parollerna i valet, en ordlek med förbundskansler Merkels slagord: ”Om euron misslyckas så misslyckas Europa!”.
Upprättad rättsstatlighet inom EU
AfD har som första punkt på sitt program att ”återupprätta rättsstatligheten inom EU”. Man syftar på att avtal som ingåtts inom EU avsiktligt har brutits av några av de största medlemmarna – samtidigt som man krävt att andra, ekonomiskt svagare, skall följa dem. Ett flagrant exempel är att Tyskland och Frankrike gjort avsteg från EU:s stabilitetskriterier genom att för egen del tillåta sig större budgetunderskott än de själva beslutat om skall gälla inom EU.
AfD kritiserar vidare att statliga organ kört över den klausul inom EU-rätten som innebär förbud för Europeiska centralbanken att köpa upp problemländers statsobligationer. Sådana värdepapper kallas ofta ”skräpobligationer” med tanke på hur oattraktiva de är på värdepappersmarknaden och på staternas svaga förmåga att lösa in dem. När man ändå beslutat att lösa ut enskilda länder som försatt sig i ekonomisk kris med denna metod har man övergivit vad som från början var en grundsten i EU-bygget. Regeln skapades för att man ville sätta en spärr mot inflation. Inflationssäkring har varit ett viktigt mål särskilt för tysk politik sedan superinflationen på 1920-talet i kölvattnet av första världskriget.
Demokratiförnyelse
AfD kritiserar också demokratiunderskottet i EU. Kritiken går ut på att väljarna som myndiga medborgare i praktiken inte har något som helst inflytande på viktiga avgöranden inom EU. I realiteten är Tysklands två största partier, Kristdemokraternas CDU/CSU och Socialdemokraterna SPD överens om allt väsentligt i europapolitiken. Eftersom de båda partierna tillsammans har absolut majoritet i förbundsdagen har väljarna i praktiken inget alternativ. Det finns i Tyskland ingen opposition när det gäller Europafrågor. Så förklarar AfD varför man har bildat partiet: för att möjliggöra verklig opposition inom tysk EU-politik, verkliga alternativ för Tyskland. Och eftersom Tyskland är en mycket tung del av EU öppnar man därmed också möjligheten att i samverkan med EU-kritiska krafter i andra länder styra in unionen på en annan väg.
Alternativ för Tyskland fordrar ett stärkande av demokratin och de medborgerliga rättigheterna genom att öppna möjligheten att anordna beslutande folkinitiativ och folkomröstningar i Tyskland. Folkomröstningar förbjöds i den tyska konstitutionen 1949, vilket man motiverade med att totalitära krafter skulle kunna sätta rättsstaten ur spel och i ett krisläge avskaffa viktiga demokratiska rättigheter direkt, utan parlamentets hörande. Som en ersättning finns ett petitionsutskott i Förbundsdagen dit medborgarna kan vända sig. Om 50 000 namn samlas in är utskottet skyldigt att ta upp förslaget och behandla det som man gör med propositioner.
Ett nationernas Europa– inte elitens och byråkraternas
AfD är inte negativt till allt som har med EU att göra. Partiet bejakar en gemensam inre marknad i Europa, och en sådan drar förstås med sig en hel del nödvändiga avregleringar och nyregleringar för att fungera. Man bejakar ett Europa bestående av suveräna stater som lever i vänskap och goda relationer till varandra. Man avvisar en centraliserad europeisk stat med egen budget.
Man avvisar också en transfererings-union, det vill säga att starkare länder skall subventionera de ekonomiskt svagare. Endast de nationella parlamenten skall ha rätten att besluta om respektive lands budget, något som inte gäller i dag. All lagstiftningskompetens skall tillbaka till de nationella parlamenten. Partiet vill ha också ha en reformering av EU för att bygga bort den överdrivna byråkratin i Bryssel och främja transparens och medborgarnärhet.
Upplösning av euro-zonen
Euro-zonen i dess nuvarande form måste upplösas, anser AfD. Tyskland behöver inte euron. Andra länder blir skadade av euron. Europa skall inte misslyckas på grund av euron.
Man kräver antingen återinförandet av nationella valutor eller inrättandet av mindre och stabilare valutaunioner. Om partiet bestämmer sig för att driva den sistnämnda linjen kommer man att yrka på att två typer av euro införs, en nordlig och en sydlig, eftersom man ser stora skillnader mellan hur ekonomierna fungerar i Nordeuropa respektive Sydeuropa.
På denna punkt får man räkna med mycket hårt motstånd från euro-anhängarna. Flera av Tysklands ledande ekonomer har dock varit inne på samma tanke. Ett känt exempel är professorn Hans-Olaf Henkel, ett tungt namn inom den tyska arbetsgivarorganisationen för industrin.
Återinförandet av den en gång så starka och välskötta tyska D-marken får inte vara ett tabubelagt tema, menar AfD. De europeiska fördrag som ligger till grund för EU skall ändras så att varje stat som vill skall ha en tydligt reglerad möjlighet att utträda ur EU. Varje folk måste få besluta om sin egen valuta i demokratisk ordning.
Det finns all anledning att anta att Angela Merkel vill försöka lösa EU- och euro-krisen genom att ge mer makt till Bryssel. Hur mycket EU tål tyskarna – och andra folk i Europa? Valresultatet i EU-valet i maj nästa år blir en indikator på vart vindarna blåser.