AFA – Så hålls terrorgruppen under armarna av etablissemanget

Den 22 september undertecknade Förenta staternas president Donald Trump en ex­ekutiv order som klassade Antifa som en inhemsk terroristgrupp. Han beordrade federala myndigheter att använda alla tillgängliga medel för att bekämpa den våldsbejakande extremiströrelsen och dess finansiärer. Kort därefter föreslog Trump att Anti­fa även skulle terrorstämplas som en Foreign Terrorist Organization (FTO), vilket skulle ge myndigheterna yt­terligare befogenheter. Förslaget har fått stöd av andra i Trumps administration då det rör sig om ett interna­tionellt nätverk av terrorceller snarare än ett strikt in­hemskt problem.

I Sverige har motsvarigheten till Antifa länge gått un­der namnet AFA – vilket precis som Antifa är en för­kortning av ”Antifascistisk aktion” – och har ett starkt fotfäste inom den autonoma vänstern. AFA har i decen­nier utfört sabotage, hot och våldsamma angrepp mot meningsmotståndare. Trots detta har flera av gruppens nyckelpersoner genom åren uppnått inflytande i me­dier, kulturvärld och politik. Etablissemanget har tagit emot dem med öppna armar, för även om man alltid stödjer våldet så delar AFA i stort sett etablissemangets åsikter och bekämpar dess fiender.

Ett exempel på hur djupt sympatierna för AFA kan gå i etablissemanget gavs redan efter Göteborgskravallerna 2001. När Expressens reporter Niklas Svensson försökte publicera namn och bild på flera av de vänsterextrema deltagarna, stoppades han av sin egen redaktion:

– Det fanns personer som sympatiserade med till ex­empel AFA på vår redaktion. Vi upptäckte när vi sökte igenom artikelarkiv att man mer eller mindre vid olika tillfällen hade hyllat grupperingar som AFA på Expres­sens kultursida. Vi hittade också andra kopplingar. Vi såg frilansskribenter som arbetade för Expressen som själva deltagit vid aktioner där människor hade dömts, berättade Svensson i ett inslag i Axess TV 2009.

– Vi hittade människor på Expressens redaktion som hade varit med vid aktioner som AFA hade tagit på sig.

Nya Tiders granskning visar hur ett nätverk av jour­nalister, aktivister, forskare och opinionsbildare i Sve­rige har samarbetat med, lyft fram, försvarat eller i vissa fall själva tillhört den numera terrorstämplade AFA-rörelsen.

AFA-medlemmar i etablissemanget

MATHIAS WÅG är en av Sveriges mest kända veteraner inom den autonoma vänstern. Han föddes 1971 och var med och grundade AFA i Sverige 1993. Under 2000-ta­let hade han en ledande roll i ”AFA Dokumentation” – en del av organisationen som, enligt läckta dokument, också fungerade som dess operativa ledning. Bland an­nat ska den ha valt ut vilka personer som skulle bli måltavlor för gruppens attacker.

– Om man inte har våldsövertaget, då får man ha in­formationsövertaget, säger Wåg om sin roll inom AFA i en intervju med podcasten Haveristerna.

År 2009 ombildades AFA Dokumentation till ”Researchgruppen”, som efter namnbytet enklare kunde inleda samarbete med flera stora medier. Det gav AFA-vetera­ner som Wåg offentlig legitimitet, samtidigt som svenska dagstidningar fick tillgång till material som enligt flera bedömare tagits fram genom olagliga metoder.

År 2014 tilldelades Researchgruppen och två Expressen-reportrar spaden, Föreningen Grävande Journalis­ters pris, med motiveringen: ”För en banbrytande och innovativ research som innebar ett genombrott och gav ny kunskap om det anonyma näthatet”. Priset gavs efter en artikelserie där personer som kommenterat på sajten Avpixlat – ofta i affekt om massinvandringens konse­kvenser – hängdes ut med namn och bild. Researchgrup­pen hade då utnyttjat en sårbarhet i tjänsten Disqus för att komma över uppgifterna.

Efter att det avslöjats att Researchgruppens främste IT-specialist Martin Fredriksson var en Säpo-informatör valde Wåg att bryta med den tidigare kollegan. I sam­band med detta ombildades Researchgruppen till en ny plattform: Garm, vilket är en förkortning för Grävande Antifascistiskt Researchmagasin.

Enligt granskningar av bland andra Christian Peterson har Garm fortsatt ett nära samarbete med AFA. Peterson beskri­ver arbetsfördelningen så här:

”AFA publicerar personuppgifter och hot medan Garm tar datan och publicerar tunna men ofta långrandiga spekulationer om det nationellt sinnade civilsamhället.”

Enligt Peterson är Garm i praktiken Wåg som ”driver vendettor mot enskilda meningsmotståndare och skriver spekula­tiva analyser som inte går att få publice­rade i andra medier”.

Eftersom Garm har ett utgivningsbevis med Wåg som ansvarig utgivare är det dock ett viktigt verktyg för AFA när det gäl­ler att begära ut känsliga personuppgifter om meningsmotståndare. Christian Peter­son har kunnat belägga hur uppgifter om en viss persons arbetsgivare har begärts ut av Garm strax innan det sker en riktad AFA-attack mot arbetsplatsen i syfte att få personen av­skedad.

Wåg är dessutom ansvarig utgivare för den anarkis­tiska tidningen Brand, som 2023 hyllade AFA:s 30-årsjubileum i ett temanummer. Brand kontrollerades redan kring millennieskiftet av AFA, vilket ett PM från Säker­hetspolisen daterat 2001-05-14 bekräftar.

Genom Researchgruppens utveckling till vad som kommit att uppfattas som ”ett kollektiv av grävande jour­nalister” har Wåg fått ett fotfäste i det svenska medieetablissemanget. Han är idag medarbetare på Aftonbla­det Kultur, där han presenteras som en ”journalist” som ”bevakar den högerextrema medie- och aktivistmiljön”. Dessutom medverkar han regelbundet i poddar och andra intervjuer som ”expert” eller ”kulturdebattör”.

MARTIN FREDRIKSSON är en 45-årig våldsromantiker som ofta beskrivs som ”journalist” eller ”researcher” med en vag ”bakgrund i den autonoma miljön”. I själva verket var han, tillsammans med Mathias Wåg, en av de mest tongivande gestalterna i AFA Dokumentation – och senare i Researchgruppen.

Till skillnad från Wåg, som ofta poängterat att han är dålig på att slåss, har Fredriksson öppet talat om – och ibland skrutit om – sitt våldsamma förflutna.

Wåg och Fredriksson var länge ett sammansvetsat radarpar, men 2016 upphörde samarbetet abrupt. Då publicerade Fredriksson ett flertal inlägg på Twitter där han avslöjade att han under flera år samarbetat med Sä­kerhetspolisen (Säpo).

I ytterligare inlägg dagen efter beskrev Fredriksson hur han brukade infektera ”nassars” datorer genom att skicka dem ett till synes oskyldigt datorspel via chatt-pro­grammet ICQ. ”Sen kunde jag tömma datorerna”, skrev han, och berättade hur han laddade ned bilder, e-post och chattloggar. Vid den tiden var det olagligt för Säpo att själva genomföra sådana intrång, vilket tyder på att sam­arbetet med Fredriksson var värdefullt för båda parter.

Säkerhetspolisen har varken dementerat eller bekräf­tat samarbetet med Fredriksson.

Trots att han hade rollen som ”researcher” inom AFA deltog Fredriksson enligt flera uppgifter också i grup­pens våldsaktioner. Bland annat var han tillsammans med AFA-ledaren Joel Bjurströmer-Almgren misstänkt för en mordbrand mot en McDonald’s-restaurang i Lin­köping den 15 december 2000.

Vid en husrannsakan hos Fredriksson fann polisen både instruktioner för hur man tillverkar brandbomber och listor med adresser till flera kommunpolitiker.

I samband med detta intervjuades han av TV4 Öst, där han framträdde som talesperson för den lokala våldsvänstern. Bland annat kommenterade han en brandattack mot socialdemokraten Lars-Erik Johnssons bostad.

– Vi ger oss inte på politiker personligt, förutom en incident kanske. Jag tycker väldigt synd om hans hustru som har en sådan man som är socialdemokrat och går i spetsen för privatiseringar. Han som inte ens kan hålla ett löfte i fem minuter, så jag skiter fullständigt i ett litet grillparty hemma hos honom, sade Fredriksson i inter­vjun.

År 2003 dömdes Fredriksson för misshandel efter att ha slagit en man med ett järnrör. Straffet blev sam­hällstjänst. Tio år senare skrev han på Researchgrup­pens Twitterkonto att han inte skulle ”tveka en sekund att spöa den där nassen igen idag om samma situation uppstod”.

Efter att Expressen i samarbete med Researchgruppen hängt ut flera Avpixlat-användare intervjuades Fredriks­son i Sveriges Radios program ”Medierna”. I egenskap av ansvarig utgivare och IT-ansvarig för Researchgruppen berättade han öppet om hur han använt sina kunskaper om dataintrång för att identifiera anonyma skribenter.

– Ibland blir det ju lite schizofrent, svarade Fredriks­son på frågan om Researchgruppen såg sig som aktivis­ter eller journalister.

På frågan om han tar avstånd från sin tid som vålds­verkare i AFA svarade han:

– Det skulle kännas konstigt att ta avstånd från något där jag lärde mig så mycket.

Efter brytningen med Wåg och Researchgruppen satsade Fredriksson helhjärtat på Piscatus AB, som han grundat 2010 tillsammans med TV-profilen Robert Asch­berg och Expos Mikael Ekman. Affärsidén med Piscatus var att inhämta stora mängder domar, beslut och hand­lingar från svenska myndigheter och lagra dem i en sök­bar databas.

Sajten Avmaskerat har tidigare skrivit om Piscatus:

”Alla svenskar som någonsin haft en myndighetskon­takt får räkna med att förekomma i Martin Fredrikssons register, som är mer omfattande än något liknande som förekommit i Sveriges historia.”

Fredriksson har vid flera tillfällen skrutit om den om­fattande tillgång till information han har.

”Minst en träff varje dag i Piscatus. Tips om folk att misshandla. Jag vet så JÄVLA många men tror det är bäst att låta bli…”, skrev Fredriksson på sitt Twitterkonto ”nittonfemton” i februari 2012. Samtidigt har företaget sedan starten haft flera av de största dagstidningarna som kunder.

År 2016 slog Piscatus ihop sin verksamhet med Ny­hetsbyrån Siren och blev Acta Publica, vilket vi beskriver mer under avsnittet om Robert Aschberg. Idag är Fre­driksson så kallad CTO för Panoptes Sweden AB, som är bolaget bakom Acta Publica och Siren.

MATS RUNVALL, född 1978, är en gra­fisk designer som är gift med DN-journa­listen Kristina Lind­quist (se ”DN:s Kris­tina Lindquist i säng med våldsvänstern” i NyT v.39/2020). Runvall var tidigare skribent på vänster­extrema ETC, där han fokuserade på de sedvanliga ex­tremvänsterfrågor­na som yttrandefrihetsmotstånd och hårdare tag mot meningsmotstån­dare.

År 2007 dömdes Runvall för förbere­delse till grov skadegörelse efter att han gripits på väg till en demonstration i Köpenhamn. I det fordon han fär­dades i fann polisen bland annat plastflaskor fyllda med bensin, flera fyrverkeripjäser samt utrustning för mas­kering, däribland skyddsglasögon och handskar.

På sin egen blogg beskriver Runvall en gedigen bak­grund inom svensk media:

”1999–2000 gick jag journalistutbildningen vid Bona Folkhögskola i Motala. Sedan dess har jag arbetat med redigering, layout och viss grafikproduktion på Tidning­en Folket, Aftonbladet (bilagorna Kropp&Hälsa samt Klick!), Sydsvenskan (Fredagsbilagan Dygnet Runt), Helsingborgs Dagblad, Tidskriften Allas och Skånska Dagbladet.”

I avsnittet ”Om mig” nämner han också att han är ak­tiv i ”lokalpolitik och föreningsliv”, och lyfter bland an­nat engagemang i grupper som Ingen Människa är Ille­gal, Möllevångsgruppen, Asylgruppen, Fryshuset, Tyfon och Vänsterjuristerna – flera med kopplingar till den au­tonoma vänstern.

År 2020 avslöjade Avmaskerat att Runvall låg bakom webbshoppen ”Red Deer Collective” tillsammans med AFA-veteranen Jonathan Pye. Nätbutiken var då den största distributionskanalen för vänsterextrem propa­ganda i Sverige och enligt sajten Avmaskerat en viktig in­komstkälla för AFA – fram till dess att Runvalls koppling avslöjades.

I samband med avslöjandet beskrev Avmaskerat Red Deer Collective på följande sätt:

”Webbshoppen blev snabbt populär bland vänster­extremister och har genom åren vuxit till sig till att bli Sveriges absolut största butik för våldsbejakande AFA-propaganda. Har du i dag sett AFA-klistermärken upp­satta, någon vifta med en AFA-flagga eller en vänsterterrorist iklädd AFA-plagg så är det förmodligen härifrån det kommer.”

När Avmaskerat genomförde ett testköp fick de ett Swish-nummer kopplat till föreningen Antirasistisk Sam­ling, registrerad på samma adress i Malmö som Runvall och hans sambo.

Efter Avmaskerats avslöjande uppgav Länsstyrelsen Skånes personalspecialist Jenny Sörensson till Nya Tider att man skulle ”ha ett samtal” med Runvall. Trots detta uppger han än idag Länsstyrelsen som arbetsgivare på sin Linkedin-profil.

Journalister och redaktörer

DAVID BAAS, född 1978, är en journa­list från Luleå som sedan 2007 arbetar för Bonniers kvälls­tidning Expressen. Han är särskilt känd för sin granskning av systemkritiker och oppositionella rörelser, ofta ge­nom att konfronte­ra dem i deras hem och därefter publi­cera namn och bild – en metod som har kritiserats för att ligga nära de som används av AFA.

Tillsammans med kollegan Christian Holmén tilldelades Baas 2014 Guldspaden av Föreningen Grävande Journalister, efter det uppmärksammade samarbetet med Researchgrup­pen där användare på Avpixlats kommentarsfält häng­des ut, som vi beskrev ovan.

Journalister från alternativa medier har vid uppre­pade tillfällen försökt få Baas att kommentera sin rela­tion till Researchgruppen och andra aktörer inom den autonoma vänstern. Men trots att han själv ställer krav på privatpersoner om tydliga svar och omedelbara ställ­ningstaganden och avståndstaganden uppvisar han all­tid en kylig likgiltighet inför frågorna.

– Jag tycker ingenting, svarade han på flera frågor om sina kopplingar till Researchgruppen och AFA när han intervjuades av Insikt24 år 2022.

När han fick specifika frågor om AFA-grundaren Ma­thias Wåg svarade Baas:

– Varför skulle jag tycka till om någon människa?

CHRISTIAN HOLMÉN, född 1965, är en av Expressens mest välkända och prisbelönta reportrar. Han har arbe­tat på tidningen sedan 1994 och har gjort sig känd för flera stora avslöjanden – bland annat om Mockfjärdsrevolvern i Palmeutredningen och Jan Guillous samar­bete med KGB.

Tillsammans med David Baas och Researchgruppen belönades han 2014 med Guldspaden för en artikelserie där anonyma kommentatorer på sajten Avpixlat häng­des ut med namn och bild. Två år innan fick han och Baas också Guldspaden, då på grund av att de två skrev om SD och den så kallade järnrörsskandalen.

THOMAS MATTSSON, född 1972, var chefredaktör och ansvarig utgivare för Expressen mellan 2009 och 2019. Under hans ledarskap blev tidningen känd för sina kon­frontativa metoder och uthängningar av privatpersoner med invandringskritiska eller nationalistiska åsikter.

Mattsson försvarade Expressens samarbete med den AFA-kopplade Researchgruppen, även efter att gruppen anklagats för att begå dataintrång när man kom över användardata från forumet Flashback. I en kommentar till SVT jämförde Mattsson Researchgruppen med Reu­ters. Samtidigt bedyrade han att allt Expressen gör ”sker i enlighet med lagar, regler och pressetik”, men att ”vad externa mediebolag har för verksamhet i övrigt måste deras företrädare kommentera”.

Ett av de mest omdebatterade fallen under Mattsons tid som chefredaktör var uthängningen av docenten Jim Olsson, som stämde Expressen för grovt förtal i samband med Avpixlat-granskningen. Målet prövades av en tryck­frihetsjury i Stockholms tingsrätt 2017 och Expressen friades på samtliga 60 punkter, varpå Mattsson firade med att återigen hänga ut Olsson. Svea hovrätt valde senare att inte bevilja prövningstillstånd.

År 2016 försvarade Mattsson även en omdebatterad krönika av Cecilia Hagen på Expressen med rubriken ”Hur ska man bli av med mänskliga brunråttorna?” I texten frågade sig Hagen hur man på ”ett värdigt vis” skulle kunna ”utplåna” personer med en kritisk syn på Sveriges invandringspolitik. Mattsson kallade anklagelserna om uppmaning till våld för en ”bisarr tolkning” som spreds av ”du-vet-vilka” och vägrade att bemöta dem.

NILS HANSON, född 1952, är journalist med bakgrund på Göteborgs-Tidningen och Göteborgs-Posten, där han började med grävande journalistik 1988.

Åren 2004–2017 var han projektledare för SVT:s Uppdrag granskning, och i den rollen har han medgett att han vid minst två tillfällen anlitade Researchgruppen.

– Eftersom Researchgruppen kan gå väl­digt djupt in i de här organisationerna på ett sätt som kanske skulle ta två eller tre månader för oss att göra, finns det ingen anledning för oss att gå över ån efter vat­ten utan då har vi anlitat dem, sa han om samarbetet 2014.

Att det finns sympatier för våldsvänstern på SVT har uppmärksammats vid flera tillfällen. Efter att Janne Josefsson 2014 sände reportaget ”Det goda våldet”, där Revolutionära fronten (en nu­mer insomnad våldsam utbrytning ur AFA) granskades, vittnade han om motstånd från sina kollegor. I en öppen chatt med tit­tare svarade han på frågan om han fått ”be­ska kommentarer” från andra journalister:

”Ja, bland journalister jag mött även inom SVT finns det dom som tycker att vi är fel ute och som har stor förståelse för att RF står för något gott.”

ROBERT ASCHBERG, född 1952, är en av Sveriges mest kända medieprofiler. Asch­berg är sonson till bankiren Olof Aschberg (ursprungligen Obadja Asch), som var en av många judiska finansmän som investe­rade i den vänsterextrema bolsjevikrevo­lutionen i Ryssland 1917. Olof välkomnade själv Lenin när denne besökte Stockholm på väg till Ryssland för att genomföra re­volutionen.

År 2010 grundade Aschberg bolaget Piscatus AB tillsammans med Mikael Ekman och AFA-veteranen Martin Fredriksson – vid den tiden en nyckelperson inom Researchgruppen. Enligt tidskriften Ny Teknik fung­erade Piscatus i praktiken som ett samar­bete mellan AFA och stiftelsen Expo, där Aschberg har ett mångårigt engagemang.

Bolaget sysslade med att samla in hundratusentals myndighetsdokument för att kunna göra omfattande personkartläggningar. År 2016 slog Piscatus ihop sin verksamhet med Nyhetsbyrån Siren och blev Acta Publica.

Aschberg och Fredriksson lärde känna varandra re­dan under produktionen av TV-programmet Insider (2002–2008) på TV3, då Aschberg anställde Fredriksson som ”researcher”. Sedan dess har Aschberg vid flera till­fällen hjälpt Fredriksson med nya uppdrag, bland annat som föreläsare på Göteborgs universitet.

Aschberg är i dag styrelseordförande i Panoptes Swe­den AB, bolaget bakom Acta Publica och Siren. Fredriks­son är CTO (teknologichef) i samma bolag.

RICHARD ASCHBERG, född 1954, är bror till Robert Asch­berg och arbetade mellan 1986 och 2020 som reporter på Aftonbladet. Under sin tid på tidningen samarbetade han och kollegan Karin Östman med Researchgruppen, bland annat i samband med publiceringen av uppgifter från det dataintrång som drabbade forumet Flashback.

Idag är Richard Aschberg verksam som reporter på Uppdrag granskning, SVT.

MIKAEL FELDBAUM, född 1977, är journalist och ekonom. Han blev redan vid 34 års ålder utsedd till chefredaktör för Magasinet Arena, efter att ha rekryterats från SSU:s medlemstidning Frihet, där han tidigare varit redaktör.

I en uppmärksammad ledare i Dagens Arena 2013 ifrågasatte Feldbaum den vedertagna uppfattningen om att politiskt våld är lika förkastligt oavsett vem som utför det. Feldbaum inte bara försvarade AFA:s verksamhet utan uttryckte även tacksamhet för gruppens våldsdåd mot meningsmotståndare, vilket han motiverade med sin hårfärg. Enligt Feldbaum är ”känslan av tacksamhet mot AFA utbredd bland oss med mörkt hår”.

ANNIE HELLQUIST, född 1982, är vänsterjournalist med långvariga kopplingar till den autonoma vänstern. Hon arbetar idag som reporter på extremvänstertidningen Dagens ETC och som tillförordnad chefredaktör på syndikalisttidningen Arbetaren.

År 2020 avslöjade sajten Avmaskerat att Hellquist dessutom var en av de maske­rade modellerna för AFA-butiken Red Deer Collective.

Hellquist inledde sin karriär som ex­tremvänsterskribent redan 2005, då hon började skriva på den anarkistiska plattfor­men Yelah.net. Där publicerade hon bland annat en intervju med AFA-ledaren Jonat­han Pye och en rad hyllningar av politiskt motiverat våld.

Liksom flera andra profiler med liknan­de bakgrund har Hellquist också arbetat för Nyhetsbyrån Siren, idag en del av Acta Publica som leds av Robert Aschberg och Martin Fredriksson.

KRISTINA LINDQUIST, född 1980, är en framstående kulturjournalist på Dagens Nyheter. Hon har tidigare varit kulturchef på Upsala Nya Tidning och chefredaktör för RFSU:s tidskrift Ottar.

Lindquist är gift med Mats Runvall, tidigare ETC-skribent och medgrundare av nätbutiken Red Deer Col­lective, som var en av Sveriges största återförsäljare av AFA-produkter.

År 2016 var hon en av de mest högljudda kritikerna av Nya Tiders medverkan på Bokmässan i Göteborg. När tidningens chefredaktör Vávra Suk deltog i SVT:s Aktu­ellt, skrev Lindquist en krönika där hon hävdade att ”den som arrangerar debatter med högerextremister accepte­rar deras världsbild”.

Lindquist har även förespråkat att demonstrations­rätten bör dras in för organisationer som Nordiska mot­ståndsrörelsen (NMR).

LOTTA LINDQVIST är kulturredaktör på tidskriften Para­bol, där hon presenteras som ”socialarbetare och frilans­skribent”. Hon blev först känd genom den feministiska bloggen ”Ensam Mamma Röker”, vilket ledde till att hon 2019 rekryterades till Dagens ETC, där hon arbetade fram till 2024.

Nyligen skapade Lindqvist rabalder efter ett bråk med SD-politikern Rashid Farivar utanför en förskola. Farivar publicerade ett foto där Lindqvist ses bära en palestinasjal vid förskolan, vilket han tolkade som en politisk kam­panj.

Lindqvist har själv lagt upp bilder på sociala medier där hon klätt sitt eget barn i AFA-symboler.

MY VINGREN är en 40-årig journalist som länge arbetat som profilerad vänsteraktör i media. Idag arbetar hon bland annat åt Expo, men har tidigare haft en central roll i Researchgruppen tillsammans med AFA-veteraner som Mathias Wåg och Martin Fredriksson.

Därmed är Vingren en av många kopplingar som finns mellan statligt finansierade Expo och den autonoma våldsvänstern – en koppling som till Expos stora förtret även Totalförsva­rets forskningsinstitut (FOI) upp­märksammade i en rapport 2018.

När AFA Dokumentation omvandlades till Research­gruppen agerade Vingren som gruppens ansikte utåt. Enligt AFA-granskare som Christian Peterson valdes Vingren ut för att hon till skillnad från många övriga medarbetare saknade ett brottsligt förflutet.

Vingren var med och tog emot Guldspaden 2014 för ”Avpixlat avpixlade”, som Researchgruppen tilldelades tillsammans med Expressen.

År 2018 vann hon det prestigefyllda europeiska radio-och TV-priset Prix Europa för P1 Dokumentärs ”Bombattentaten, säkerhetspolisen och nazisterna”, tillsam­mans med Daniel Öhman.

Förra året fick hon Tribeca-festivalens dokumentär­pris i New York för filmen ”Hacking hate”, som handlar om hur Vingren skapar flera falska konton på sociala medier för att kartlägga nationalistiska profilers vän­skapskretsar.

Det har i efterhand framkommit att hon utan fram­gång också försökte kommer över bilder på den nationa­listiska profilen Marcus Follins barn.

JOAKIM MEDIN, född 1984, är en journalist och författare som främst förknippas med Dagens ETC, men även med sina många rapporter från konflikter i Mellanöstern.

Tidigare i år greps han i Turkiet, misstänkt för att ha förolämpat president Recep Tayyip Erdoğan. Händel­sen hade koppling till en uppmärksammad dockaktion i Stockholm 2023, där en Erdoğan-docka hängdes upp i protest.

Han åtalades även separat för medlemskap i en terror­organisation samt för att ha spridit terrorpropaganda.

Medan han satt frihetsberövad i Turkiet lyftes Medin fram av svenska medier som en oskyldig och förföljd journalist, och Utrikesdepartementet arbetade aktivt för att få honom fri. Han släpptes efter 51 dagar och hylla­des då som en hjälte. Att han haft helt öppna samarbeten med både AFA och prokurdiska grupper med stark kopp­ling till AFA har man valt att inte informera allmänheten om.

Redan 2015 fängslades han i Syrien, efter att ha gripits tillsammans med kurdiska milismedlemmar som stred mot landets armé. Han släpptes först efter att ha bytts mot en högt uppsatt syrisk arméofficer.

Efter hemkomsten skrev han boken Kobane – den kur­diska revolutionen och kampen mot IS, vilket blev en central bevisning i det turkiska terroråtalet.

Hösten 2025 dömdes Medin till elva månaders villkor­ligt fängelse för att ha förolämpat Erdoğan. Den separata rättegången om terroristbrott är planerad till den 8 ja­nuari 2026, där Medin ska delta via länk från Stockholm.

Bland kändisbarn, komiker och diplomater

GRETA THUNBERG är den internationellt uppmärksam­made klimataktivisten som blev känd för sina skolstrej­ker för klimatet. Hon föddes in i etablissemanget, som dotter till artisterna Svante Thunberg och Malena Ernman, samt sondotter till skådespelarna Olof Thunberg och Mona Andersson.

År 2019 väckte hon uppmärksamhet genom att posera i en tröja med texten ”Antifascist All Stars” och AFA-slag­ordet ”No Pasaran”. Modern Malena Ernman försvarade Greta i sociala medier och hävdade att tröjan var hennes och att de inte visste om dess koppling till ”våldsbejakan­de rörelser”.

I det ursprungliga inlägget framgår det att Greta Thun­berg samarbetade med poprockbandet The 1975 och att intäkterna för deras gemensamma låt skulle gå till den brottsbelastade vänstergruppen Extinction Rebellion (XR) – ett nätverk där AFA-veteranen Jonathan Pye har haft en ledande roll.

Tröjan i fråga tillverkades av en anarkistförening i Leeds, vars överskott gick till fängslade anarkister, och har även setts på Malena Ernman vid flera tillfällen. Gre­ta har återkommande bjudits in till internationella topp­möten och har nära kontakt med politiska ledare.

MARTIN SONEBY är en komiker och medieprofil, mest känd för att ha grundat mediebolaget AMK Studios AB tillsammans med den flerfaldigt dömda pedofilen Björn Hallenberg. Den huvudsakliga verksamheten var att spe­la in podcasten ”AMK – Alla mina kamrater”, som tvinga­des läggas ned 2015 efter en rad skandaler.

Soneby har vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för AFA och politiskt våld på sociala me­dier. Bland annat skrev han på X (före detta Twitter): ”Supporta din lokala AFA-avdelning och slå in skallen på en nazist om du får chansen” följt av ”glöm aldrig att våld fungerar”.

Han har också dömts för grovt förtal mot såväl Dumpen-profilen Patrik Sjöberg som mot en ordningsvakt.

VICTOR PRESSFELDT är historiker och fri­lansfotograf, känd för att dokumentera både vänsterdemonstrationer och nationalistiska evenemang. På sociala medier har han så ofta och så passionerat försvarat AFA:s metoder att han fått smeknamnet ”Afa-Victor”.

Sommaren 2025 försvarade han att migra­tionsminister Johan Forssells son hängdes ut av AFA, och menade att det ”ligger i linje med hur etablerad media agerar i många länder”.

Flera av Pressfeldts bilder har publicerats direkt på AFA:s webbplattformar. År 2019 var han målsägande i ett fall där NMR och vänsterextrema grupper drabbade samman i ett slagsmål.

PER THÖRESSON är svensk diplomat med en lång karriär inom Utrikesdepartementet, bland annat som chef för utrikesministerns kansli och som ambassadör i Schweiz, Tyskland och vid FN-representationen i New York.

År 2017 publicerades en bild där Thöresson poserade tillsammans med sin dotter, som bar en AFA-tröja med texten ”Antifaschistische Aktion”, den tyska versionen av AFA. Vid den tiden hade Thöresson nyligen utsetts till ambassadör i Berlin. Bilden väckte viss uppmärksamhet, särskilt eftersom Thöresson även gillat inlägg med bud­skap som ”Good Night White Pride.”

Avslöjandet om Thöresson spred sig snabbt och flera alternativmedier försökte utan framgång att konfron­tera Utrikesdepartementet och andra myndigheter med uppgifterna. I slutändan valde Thöresson själv att kom­mentera saken på Twitter.

”Jag är stolt över min dotter Lisa, som arbetar på Am­nesty International i Göteborg”, skrev Thöresson i inläg­get, där han också uttryckte stöd för Expo och det nume­ra nedlagda vänsterprojektet ”Inte rasist, men…”.

NATHALIE SÖDERBERG är lokalpolitiker för Vänsterpar­tiet i Eskilstuna. Hon väckte uppmärksamhet under hös­ten när hon i en rad inlägg på X reagerade starkt mot USA:s beslut att terrorstämpla Antifa.

Hon skrev bland annat att hon ska plocka fram ”antifatröjan” och bytte tillfälligt använ­darnamn till ”Antifa-terrorist”. När Eskilstuna-Kuriren konfronterade henne svarade hon:

– Jag ser det som en självklarhet att som socialist stödja antifascism. Att man 2020 ska behöva ta avstånd från det är lite larvigt. Det betyder inte att jag står bakom våld.