När alla röster i de engelska lokalvalen som hölls den 7 maj var räknade stod det klart att Labour med premiärminister Keir Starmer i spetsen gjort sitt sämsta val någonsin. Totalt höll vals i 136 av Englands 317 lokala styren, och på vissa platser stod bara en del av mandaten på spel.
Labour lyckades bara behålla 1 068 av de 2 557 mandat som partiet försvarade ute i landet – och behöll majoriteten i endast 28 av de 66 råd det styrde innan valet. Bara i London förlorade regeringspartiet 459 mandat och de flesta av sina majoritetsstyren.
Det är framför allt högerpopulistiska Reform UK som lyckats ta över gjorde sitt bästa val någonsin genom att ta över 14 lokalstyren i landet och vinna totalt 1 451 mandat, vilket Reform-ledaren Nigel Farage utropade som ”ett historiskt skifte i brittisk politik”.

Reforms genombrott i Wales och Skottland
Förutom lokalval i stora delar av England hölls samtidigt val till parlamenten i Wales och Skottland, där det politiska landskapet också ritades om.
Det walesiska självständighetspartiet Plaid Cymru blev störst i det walesiska parlamentet Senedd med 43 av 96 mandat. Labour rasade till 9 mandat och förlorade därmed för första gången sedan parlamentet inrättades 1999 förstaplatsen. Samtidigt blev Reform, som aldrig tidigare vunnit mandat i Senedd, näst största parti med 34 mandat.
Även i Skottland gjorde Reform ett kraftigt genombrott när partiet gick från noll till 17 mandat, lika många som traditionellt starka Scottish Labour. De konservativa föll samtidigt från 31 mandat vid förra valet till 12, medan det skotska självständighetspartiet SNP blev största parti med 58 av 129 mandat.
Den brittiska arbetarklassen överger Labour
Även BBC beskriver valresultatet som ett historiskt skifte och konstaterar att Reform UK varit särskilt framgångsrikt i Labours klassiska kärnområden inom den så kallade ”röda väggen” – ett bälte av valkretsar tvärs över norra och mellersta England.
I The Guardian beskrivs det som att ”Labours röda vägg rasade samman i en häpnadsväckande kollaps, när hundratals kommunala mandat föll till Reform UK och ett halvt sekel av politisk kontroll bröts i Sunderland, Gateshead och South Tyneside.”
I exemplet Sunderland tog Reform full kontroll över stadsfullmäktige efter mer än 50 år av Labourstyre genom att vinna 58 av de 75 mandaten. Labour gick in i valet med en majoritet på 48 mandat men utraderades totalt och får nöja sig med ynka fem. En liknande situation har uppstått i Barnsley, där Reform tar över efter ett Labourstyre som varit obrutet sedan kommunfullmäktige inrättades för 52 år sedan.
I distriktet Tameside i Manchester har Reform enligt lokaltidningen Manchester Evening News ”brutalt avslutat Labours 47-åriga kontroll” genom att vinna 18 av de 19 platser som var uppe för omröstning – varav 14 sedan tidigare var Labourmandat.
Bara några mil från Manchester ligger den klassiska arbetarklasstaden Wigan, vars eländiga levnadsvillkor förevigades av George Orwell på 1930-talet i boken The Road to Wigan Pier. Staden representeras av Lisa Nandy i det brittiska underhuset – en av Labourpartiets mest profilerade företrädare och kulturminister i Keir Starmers regering.
Wigan Council har likt många andra fullmäktige i ”röda väggen” styrts av Labour oavbrutet sedan det nuvarande storstadsdistriktet bildades 1974. I år stod en tredjedel av fullmäktiges totalt 75 mandat på spel, men Labour lyckades inte vinna ett enda av dem. I stället tog Reform UK hem 24 av de 25 platserna.

Eftersom två tredjedelar av mandaten inte stod på spel i årets val kan Labour fortsätta styra distriktet, men resultatet används av brittiska medier som ett tidstypiskt exempel på hur partiet tycks ha tappat kopplingen till sin traditionella väljarbas.
David Crowe, Europakorrespondent för Sydney Morning Herald, besökte Wigan i samband med lokalvalen. I en video sammanfattar han vad som framkom i samtal med stadens väljare.
– Wigan är ett historiskt område för den brittiska arbetarklassen. Och det är dessa som nu vänder Labour och Keir Starmer ryggen, säger han i videon.
Enligt Crowe är det också tydligt att demografiska förändringar och en ökad kriminalitet i den numera mångkulturella staden ligger bakom det politiska skiftet.
– Det finns enormt mycket missnöje med vad som hänt i deras stad. De har sett staden gå utför under de senaste 20 åren och de tror inte att vare sig Labour eller Konservativa partiet kan rätta till det. Jag har pratat med människor här som är oroliga över invandring, oroliga över gäng, oroliga över hemlöshet i stadens centrum.
Konservativa partiets fortsatta fall
För Konservativa partiet innebar lokalvalen ännu ett svårt bakslag. I parlamentsvalet 2024 tappade partiet efter 14 år vid makten två tredjedelar av sina mandat i det brittiska underhuset, vilket banade väg för Keir Starmers regering. Nu förlorade man dessutom hundratals kommunala mandat, i många fall direkt till Nigel Farages parti. På samma sätt som Labour pressades tillbaka i gamla arbetarklassfästen i norr, bröt Reform igenom i flera traditionellt konservativa områden i södra och östra England.

Särskilt uppmärksammat blev maktskiftet i Essex, där Reform tog över länsfullmäktige efter att ha krossat det tidigare konservativa övertaget. Resultatet har därför tolkats som att Reform numera kan utmana de två gamla maktpartierna på varsin historiskt trygga mark.
Just detta fenomen kommenterade Reforms partiledare Nigel Farage i samband med att han utropade det historiska politiska skiftet i Storbritannien.
– Vi har blivit så vana vid att tänka på politik i termer av höger och vänster. Trots det har Reform kunnat vinna i områden som alltid varit konservativa. Samtidigt visar vi mycket tydligt att vi kan vinna i områden som Labour har dominerat ända sedan första världskrigets slut, sade han.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

















