Nyligen dömdes den rwandiske invandraren Axel Rudakubana, som mördade tre flickor på en danskurs i den engelska staden Southport sommaren 2024, till minst 52 års fängelse. Han dömdes för tre mord, tio mordförsök, vapenbrott och terroristbrott samt brott mot lagen om biologiska stridsmedel. Hade Rudakubana varit 18 när brottet begicks hade han dömts till livstid, enligt rätten. Han begick dock morden kort innan sin artonde födelsedag, därför blev det i stället minst ett halvsekel bakom lås och bom.
Med svenska mått mätt är det ett synnerligen hårt straff för en person under 18 år. Här döms mördare i samma ålder oftare till ungdomsvård än fängelse och att lagen dömer ut ett så strängt och kännbart straff välkomnas av många. Men straffet har också väckt en nygammal debatt, nämligen den om dödsstraffet. Är det rättvist att den som tagit tre liv ska få behålla sitt eget? Hur mycket ska en dömd mördare få kosta samhället?
Är det dags att återinföra dödsstraffet i Europa?
I Storbritannien driver partiet Reform UK, nyligen största parti i en opinionsmätning, frågan om huruvida dödsstraffet borde återinföras i landet. Partiets parlamentsledamot Richard Tice har sagt i flera intervjuer att han anser att det behövs en omfattande debatt om dödsstraffet.
– Jag tycker inte vi ska vara rädda för ett ha en riksomfattande debatt om ett så viktigt ämne som detta. Jag tror att många människor i vårt land vill ha just det, sa han i en intervju i brittiska LBC, London Broadcasting Company, för en tid sedan.
I Storbritannien avskaffades dödsstraffet i mitten av 1960-talet och det finns argument som talar emot ett återinförande. Det främsta är förstås att dödsstraffet är oåterkalleligt och det inte går att upprätta den oskyldigt dömde.
Det finns en rad exempel på hur oskyldiga har dömts till döden enbart i Storbritannien och ett av de mest kända, och en starkt bidragande orsak till att dödsstraffet avskaffades, är avrättningen av Timothy Evans. Han var en svagbegåvad och hetlevrad man med missbruksproblem. Han kom från Irland men han och hans familj, hustrun Beryl och dottern Geraldine, hyrde en lägenhet på Rillington Place i London. I november 1949 anmälde han till polisen att hans hustru råkat ut för en olycka och avlidit.
Till en början sa Timothy att han själv hade knuffat eller slagit henne av misstag, men snart ändrade han sin historia och sa att Beryl avlidit under en abort som hans hyresvärd utfört. Men polisens undersökning gav inget resultat som kunde visa att hyresvärden var inblandad. Däremot hittade man både Beryl och dottern Geraldine döda och begravda. Evans hade inte nämnt dottern över huvud taget och när det blev klart att båda blivit strypta arresterades Evans för mord.
Under rättegången vittnade många, inte minst hans hyresvärd, inlevelsefullt om Evans våldsamma beteende mot familjen. Men många av reportrarna på plats tvivlade på hans skuld. I medierna fanns en vitt spridd uppfattning om att Evans omvittnat osympatiska uppträdande låg honom i fatet och att rätten hade förutfattade meningar om honom. Men domstolen var nöjd med vittnesmålen och säkra på Evans skuld. Han dömdes till döden och hängdes den 9 mars 1950.
Tre år senare avslöjades att det var Evans hyresvärd, John Christie, som mördat Beryl och Geraldine Evans. Han hade också mördat ytterligare minst fyra kvinnor, som han begravt under golvplankor och murat in i väggarna, och han räknas idag som en av Storbritanniens värsta seriemördare. Timothy Evans blev med tiden postumt benådad, exhumerades från sin gravplats i fängelset och begravdes i vigd jord. Men det är naturligtvis ställt utom allt rimligt tvivel att han, om han i stället dömts till livstids fängelse, hade kunnat få kompensation och fått tillbringa många år i frihet.
Kriminologiprofessorn Bharat Malkani, vid Birminghams universitet, hävdar att han i sin forskning kunnat visa att var tionde avrättad person är oskyldig. Även i USA, där omkring 1 600 personer avrättats sedan 1976, finns tvivel om vissa avrättades skuld, enligt webbsidan Death Penalty Information Center. Amnesty International strävar efter att alla världens länder ska avskaffa dödsstraffet eftersom de anser att det kränker människovärdet.
Samtidigt höjs i Storbritannien röster för en debatt om återinförande av dödsstraffet vid speciella omständigheter, alltså särskilt brutala mord och fall där mördaren inte visar någon som helst ånger. Deras argument är att det ger rättvisa åt offren och skydd från framtida brott, då återfallsrisken är noll. Dödsstraff innebär också, enligt förespråkarna, lägre samhällskostnader, minskad risk för hot mot vittnen och en signal om att samhället ser allvarligt på mord. Ett annat argument för dödsstraffet är att det kräver en högre standard när det gäller bevisning, för att förhindra att oskyldiga döms.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.