”När mänskligheten lär sig att tyda symbolismens språk, kommer en stor slöja att falla bort från människornas ögon.”
Citatet kommer från den kanadensiske mystikern och filosofen Manly P Hall. Han var en av de mer profilerade frimurarna av den 33:e graden, och författade en rad böcker om världens ockulta traditioner. Personligen ogillar jag hemliga sällskap med dolda maktagendor och kunskaper som gradvis förmedlas genom pretentiösa chiffer. Men när det gäller Dick Bengtssons konst tycker jag att Halls teori om beslöjad perception är väldigt relevant. Bengtssons konstnärskap handlar om just det: Hur vi till synes undermedvetet styrs av symboler – antingen av vad de står för eller de egenskaper samtiden tillskrivit dem.
Promenaden till utställningen kändes däremot högst icke-mystisk. Lite kyligt i luften var det bara för årstiden. Kanske hade den gåtfulla klimatundergången tagit fikarast nu igen, det kostar ju att ligga på topp. Folk betedde sig annars som förväntat i Vasaparken under en solig svensk vårdag med knappa 11 grader i luften. Picknickar i gräset syntes här och där och uteserveringarna var fullsatta. Själv klev jag in i det guldfärgade modernistiska lådhuset i anslutning till parken. På annonserna för utställningen Det ingen vill se syntes en bit av en förbjuden symbol. Och den skojar man inte bort. För människor som inte initierats till att få verka i kulturens finrum är det nämligen straffbart att återge den. Ni kan säkert gissa vilken symbol jag talar om.
En 81-årig man från Hallstahammar fick nyligen erfara att han var ovälkommen i sammanhanget. Förra sommaren ställde han ut sina egna (förvisso rätt hafsiga) tavlor i en park i Västerås. De var trots allt tavlor, och på dem fanns den olagliga symbolen i sällskap med en sedan länge avliden och ceremoniellt avskydd politisk ledare. Gamlingen greps omgående av polis efter att laglydiga flanörer angivit honom. I förhör hade han sagt att han velat väcka en diskussion om historia eftersom han tyckte att skolans undervisning gav en skev bild av det förflutna. Med hjälp av sina målningar ville den gamle mannen få en dialog med de förbipasserande. Det gick inte hem hos domstolen, så i slutet av april dömdes han för åsiktsbrott i tingsrätten.
Nya Tiders läsare minns säkert en annan gång då ordningsmakten agerade både konstkritiker och censor. Det skedde inte ens på allmän plats, utan inne på ett galleri. Året var 2014 i Malmö, och Dan Park ställde ut sin provokativa och samhällskritiska gatukonst. Även i den förekom den förbjudna symbolen här och där. Annat som återfanns var karikatyrer på svarta vänsterprofiler, chokladbollar under olämplig benämning och humoristiska porträtt av tyskar i äldre uniformer. Det gick inte för sig. Uniformerad polis klev in i utställningslokalen och plockade ned ett flertal verk från väggarna. Konstnären greps och dömdes senare till fängelse. Galleriet fick efter en tid stänga ned helt efter vandalisering och upprepade hot. Den tydligt totalitära mobiliseringen på plats gjorde starkt intryck på mig, vilket jag 2024 berörde i Nya Tider i en intervju med den danske konstnären Uwe Max Jensen.
Men vem är jag att komma och ha amatörmässiga tankar om sådana här saker? Konsten är ju fri enligt våra experter på demokrati. Jag får nog vakna till. Hallå liksom, vi lever i den fria världen! Här är fria konstkritiker i fria medier, fri polis, fritt rättsväsende och fria riksdagspolitiker alla överens om vilken fri konst som får visas upp för de fria medborgarna.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
