Omslaget till Gunnar Sandelins Den stora omvandlingen – Sveriges förändrade demografi och dess effekter på brott (Karneval Förlag, 2024) kommunicerar något sömnigt och förnumstigt på samma gång. Som en broschyr man kan få gratis från en myndighet eller en årsrapport från någon stelbent koncern. En del av interiören i Sveriges riksdag pryder bokens framsida. Så bekant och så obönhörligt trist. Den jättelika väven som hängt där i evigheter. De två talarpodierna för riksdagens debatter, talmannens plats, mikrofoner och så några av ledamöternas stolsryggar. Ingen människa syns till. Det är som en blandning av en tom frikyrka och ett stängt IKEA. Snart släntrar de väl in. De som kan det där med att bestämma.

En luftig sal i grått, beige och blått. Här i Sverige har vi det där avmätta tilltalet. Det lönar sig knappast att höja rösten, oavsett vad som hänt. Gå sakligt till väga istället med hjälp av fakta, siffror och diagram. Så har vi uppfostrats och så har landet byggts. Åtminstone under modern tid. Men också de spåren håller på att försvinna. Sverige är numera livsfarligt och oberäkneligt, med bomber som briserar i trappuppgångar och pojkar som skjuts ihjäl när de är på väg hem från fotbollsträningar. Sveriges rekordstora invandring, har den verkligen något med det här att göra?
Gunnar Sandelin ska ha en eloge för att han länge haft styrka och mod att peka på just detta. Förutsättningarna har knappast varit de bästa. I det långa förordet redogörs för det morbida motstånd han och författarkollega Karl- Olov Arnstberg under 2000-talet utsatts för av ett floskelsprutande medialt etablissemang. Det är tydligt att systemets försvarare aldrig velat ha någon debatt. Istället har epiteten haglat över folk som antagit att det varit möjligt. Och det oavsett hur väl underbyggda deras argument varit. Auktoriteterna som vägletts av den fjärran stjärnan Allas Lika Värde har konsekvent vägrat kliva ned från sina välryktade hästar.
Sandelin ger ändå inte upp: ”Idag, tio år senare, hoppas jag att tiden ska vara mogen för en mer saklig diskussion om Sveriges demografiska utveckling.” Han talar sedan om ett ”vi” som ska komma till rätta med den samhälleliga söndring som är resultatet av ett uteblivet offentligt samtal. Det är rörande. Tala om obruten dialogvilja.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.