Europeisk enighet: Nationalistledare från hela Europa samlades i Göteborg

Konferensen Euro­pean Unity hölls för första gången i Göteborg 2024, med flera internationella gäster såsom Isabel Peralta från Spanien och den brittisk-australiensiska skå­despelerskan och societetsdamen Michèle Renouf. Det som ursprung­ligen var tänkt som en engångshän­delse kom dock att uppskattas så pass mycket av deltagarna att arrangören även nästföljande år bjöd in nationa­lister från hela Europa att delta i en ny konferens.

Den senaste upplagan av Euro­pean Unity gick av stapeln den 22 november förra året, i ett mörkt och regnigt Göteborg. Bland gästerna återfanns många kända svenska na­tionalister, men även folk från bland annat finländska Blåsvarta rörelsen. På plats var också den irländske na­tionalistledaren Justin Barrett, som bland annat är känd för att ha grun­dat National Party. Idag leder han organisationen Clann Éireann som är en av Irlands mest radikala natio­nalistorganisationer.

Konferensen inleddes till mångas förtjusning med att en välkänd klas­siskt skolad musiker gick upp på sce­nen och spelade egenkomponerad musik. Under kvällen kom detta att återupprepas, och musikern – som har bett om att få vara anonym – framförde också flera äldre välkän­da klassiska stycken. Dessutom var en tenor inbjuden, som under kväl­len bland annat framförde Wilhelm Stenhammars tonsättning av Verner von Heidenstams klassiska dikt ”Sve­rige”.

Bland kvällens talare återfanns förutom Justin Barrett även Nord­iska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland, grundaren av det finländska partiet Sinimusta Liike (Blåsvarta rörelsen) Tuukka Kuru samt den danske författaren och ide­ologen Povl Riis-Knudsen.

Barrett om Irland: Protester, problem och pengamakt

Justin Barrett höll ett karismatiskt och varmt föredrag, fullt av både hu­mor och allvar, där han bland annat gick igenom hur massinvandringen till Irland sett ut historiskt men också hur irländarna reagerat på den. Ta­let fokuserade även mycket på Israel och den internationella storfinansen, som enligt Barrett spelar en betydligt viktigare roll för den demografiska utvecklingen i Väst än vänsterlibe­rala NGO:er.

Ett typiskt exempel på Barretts publikfriande retorik var när han beskrev sättet som asylsökare anlän­der till Irland på.

– De lyckas kliva på ett flygplan till Irland, med pass och id-handlingar som sedan försvinner under resan. Sedan anländer de till Dublins flyg­plats och presenterar sig för migra­tionsmyndigheten helt utan minne av vem de är och helt utan dokumen­tation eller förklaring till hur de lyck­ats komma på flygplanet, beskrev Barrett.

Under föredraget kommenterade han också de massiva demonstra­tioner mot massinvandringen som präglat Irland under de senaste åren. Enligt Barrett är det en naturlig reaktion på ett stort flöde av utom­europeiska invandrare under kort tid. Demonstrationerna har dock en svaghet – enligt Barrett saknar de ett gemensamt mål.

– Reaktionen förblir icke-organi­serad. Och avsaknaden av organi­sering är avgörande för att den ska förbli effektlös.

Detta trots att Irland enligt Barrett saknar den massiva statliga repres­sion som andra europeiska länder infört mot grupper som opponerar sig mot exempelvis massinvandring. I stället ser den irländska staten till att demonstrationerna förblir just icke-organiserade, menar han.

– Om man inte har en organiserad opposition har man ingen riktigt op­position, argumenterade han.

– Även om 90 procent av irländar­na tycker det är för mycket invand­ring så kommer det inte att spela någon roll. För i ett allmänt val – och jag tror inte dessa riggas i Irland – så kommer de politiska partier som har en mer moderat hållning att miss­lyckas gång på gång.

Barrett lade stor vikt vid att man måste se bortom symtomen på ett sjukt samhälle, vilket bara går om man står på en gemensam ideologisk grund.

– Symtomen på sjukdomen är massinvandringen, transideologi, homosexualitet, sexuell degene­rering i allmänhet, degenerering i konsten, i musiken och på våra ga­tor, degenereringen hos våra unga, meningslösheten och mållösheten i deras liv, förklarade han.

– Det är symtomen. Orsaken, grun­den, är pengarnas makt. Och pengar­nas makt kommer från internatio­nellt finanskapital. Och pengarnas makt kontrollerar makthavarna och pengarnas makt kontrollerar i prin­cip varje regering i världen.

NMR-ledaren: Revolutionen börjar med dig

Fredrik Vejdeland fokuserade under sitt föredrag på begreppet revolu­tion – inte som väpnad kamp eller liknande – utan snarare som den omfattande politisk omvälvning som han anser att den nationalistiska rö­relsen i Europa hamnat mitt i.

– Att vara revolutionär betyder att man vill förändra samhället på ett revolutionärt sätt: Att transformera det fullständigt, världsbilden det bygger på och dess maktstrukturer, förklarade Vejdeland.

Som exempel tog han upp det fak­tum att Sverige enligt dess grundla­gar är ett mångkulturellt land, vil­ket per automatik gör att man som nationalist i någon mån måste vara revolutionär. Enligt Vejdeland kom­mer de pågående geopolitiska och ekonomiska förändringarna i värl­den att skapa det han beskriver som en grogrund för revolution.

– Revolutioner har alltid uppstått ur ekonomiska kriser, krig eller hot om krig – och helst i kombination med dåligt ledarskap, inskränkta fri-och rättigheter och en allmän för­sämring av levnadsstandarden, sa Vejdeland och konstaterade att det är precis en sådan situation som Eu­ropa befinner sig i just nu.

NMR-ledaren betonade också att en verklig revolution i samhället all­tid börjar med en personlig sådan.

– Revolutionen startar med dig: Träna din kropp, läs, studera, skapa. Bli den bästa versionen av dig själv. Säkerställ att du är stark, modig och radikal. Radikal är alltid bättre än ly­dig, foglig eller undergiven, sa han.

Blåsvarta rörelsen och den rockwellianska vägen

Tuukka Kuru från Finland berättade om Blåsvarta rörelsens uppkomst. En intern konflikt i Sannfinländar­nas dåvarande ungdomsförbund Finsk ungdom kulminerade år 2020 i att moderpartiet uteslöt de mest ra­dikala och bröt med hela förbundet. Partiet startade samtidigt ett nytt, lo­jalt ungdomsförbund (Sannfinländsk ungdom). De utstötta etnonationalis­terna – med rötter i både Finsk ung­dom och Suomen Sisu – grundade i stället Blåsvarta rörelsen, som re­gistrerades som parti 2022.

För de svenska åhörarna var pa­rallellen till SD:s brytning med SDU år 2015 och det efterföljande bildan­det av Alternativ för Sverige slående.

Enligt Kuru finns egentligen bara två olika taktiker för en nationalis­tisk rörelse: Antingen en infiltration av redan existerande strukturer eller det han kallar för den ”rockwellian­ska strategin” – döpt efter den ame­rikanske nationalsocialisten och pro­vokatören George Lincoln Rockwell. Blåsvarta rörelsen har enligt Kuru anammat den senare varianten.

– Det är när aktivister öppet före­språkar radikala idéer, med sådana symboler och slagord, vilket gör rörelsen nästintill immun mot allt utomstående tryck. Men samtidigt reduceras dess rekryteringsbas och möjligheten till bredare stöd i sam­hället kraftigt, förklarade Kuru.

Under talet lyfte Kuru fram anti­kommunistiska rörelser i Finland som opererade under mellankrigstiden, däribland Lapporörelsen (Lapuanliike) och dess efterträdare Fosterländska folkrörelsen (Isänmaallinen kansanliike, IKL), som inspi­rationskällor för hans parti.

–I stället för en samhällsklass, individen eller särskilda intresse­grupper, är det nationen som utgör kärnan i Blåsvarta rörelsens politik, berättade partiledaren.

Nationen är enligt Kuru inte sta­ten, utan folket. Och för Blåsvarta rö­relsen är folket ingen abstrakt tanke utan en biologisk entitet. Utifrån det perspektivet förespråkar man etno­pluralism och en exklusiv tolkning av det Kuru kallar för ”finländskheten”.

– Finländskheten är en levande, andande och föränderlig varelse som samspelar med sin omgivning – precis som vilken levande organism som helst. Det finska samhället präg­las starkt av den finska folkkaraktä­ren, som har sin grund i den gemensamma biologiska basen, sa Kuru bland annat.

Samtidigt avfärdade han politisk konservatism och det han beskrev som ett ”desperat försök att vrida till­baka klockan i nostalgi”. I stället ser han det finska folket som en länk i en kedja mellan generationer, där både tidigare likväl som framtida sådana är lika viktiga.

– Därför sträcker sig tidshorison­ten för vår politik över årtionden, om inte århundraden framåt, och den vi­lar på oföränderliga grundantagan­den – nationella grundprinciper.