Folkutbytet fortsätter trots utlovat paradigmskifte

Invandringen är fortsatt extrem. Totalt invandrade under 2024 hela 116 197 personer, varav 56 107 män och 60 090 kvinnor. Det är en kraftig ökning jämfört med 2023 då 94 514 personer invandrade. Även antalet utvandrade ökade dock kraftigt, från 73 400 till 86 400. Nettoinvandringen blev därmed ungefär 29 800 personer.

Men det är värre än så. Medan de som invandrar så gott som uteslutande är icke-svenskar, finns det många etniska svenskar bland de som lämnar Sverige. Exakt hur många finns det ingen statistik på, men personer födda i Sverige utgör nästan 29 procent av de utvandrade (24 805 personer) medan de utgör bara drygt 10 procent av de invandrade (11 907 personer).

Asylinvandringen har dock minskat kraftigt. Antalet nya asylärenden var nere på ”bara” 9 642 personer, en minskning med nästan 3 000 från förra året. Under året fick 3 459 bifall på sin ansökan och 5 022 fick avslag. Mer­parten av de som fått avslag brukar dock bli kvar i Sve­rige ändå på grund av förnyade ansökningar, verkstäl­lighetshinder eller helt enkelt genom att hålla sig undan myndigheterna. Utöver dessa fick 10 743 ukrainare till­fälliga uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet.

Förlängningsärendena utgjorde dock betydligt fler än de nya ansökningarna och står kvar på ungefär samma nivå som förra året: 31 420 ansökte om asyl och 35 011 om uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet. Den överväldigande merparten beviljades: 93 respektive 98 procent.

Belastningen på Migrationsverkets system har mins­kat stadigt sedan den stora invandringsvågen 2015, och under det senaste året var minskningen kraftig med anledning av ett minskat antal asylansökningar och att fler av de som kommer redan har anhöriga i Sverige. I december 2024 var antalet inskrivna i Migrationsverkets system nere på 25 919, mindre än hälften så många som i slutet av 2023. Den stora merparten av dessa har eget boende, vilket innebär att ”personen själv ordnat boende hos en släkting eller motsvarande”. Endast 3 690 perso­ner bodde på Migrationsverkets anläggningsboenden i slutet av förra året.

Folkutbytet

Begreppet ”folkutbytet” kommer ursprungligen från den franske författaren Renaud Camus som år 2011 publice­rade boken med samma namn: Le Grand Remplacement, det stora folkutbytet. I Sverige fick det ett genombrott i debatten under 2023 då TV4:s Kalla fakta anklagade SD:s Mattias Karlsson för ”konspirationsteorier”; begreppet användes i ett dokument från Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism, som Karlsson var medförfattare till. Invandringskritiska opinionsbildare backade dock inte. Ledande sverigedemokrater har därefter börjat kalla det som pågår för just ett folkutbyte, i likhet med invandringskritiska partier i flera andra europeiska län­der.

Folkutbytet kallas fortfarande för en konspirationste­ori av etablissemanget, men eftersom det är ett objektivt faktum att flera europeiska folkslag, däribland svenskar­na, håller på att bytas ut mot andra folkslag går det likväl att granska det, i den mån myndigheternas statistik så tillåter. Den finske docenten Kyösti Tarvainen beräknade år 2020 att svenskarna skulle bli en minoritet i sitt eget land år 2065 med fortsatt massinvandring, och att mus­limska folkslag når majoritet några årtionden in på nästa århundrade (se ”Forskare slår larm: Svenskar i minoritet om 45 år” i NyT v.38/2020). Flera andra beräkningar har landat i ungefär samma slutsats. Som vi skall se nedan har invandringen inte ändrats i tillräcklig grad för att ändra situationen.

I denna tidning håller vi oss alltså till begreppet folkutbyte. Ett annat begrepp för det som pågår är ”mjukt folkmord”, men det har ännu inte nått samma spridning.

Ser ut att ha bromsats

Folkutbytet tycks ha bromsats en smula efter att Tidöregeringen tillträdde – men inte mer än så.

Statistiken för personer med utländsk bakgrund i slutet av 2024 har ännu inte släppts. Hur många som är födda i Sverige av invandrade föräldrar kan vi därför inte redovisa i denna sammanställning. Inte heller kan vi jämföra med vår egen sammanställda statistik från förra året eftersom vi där räknat in andra generationens in­vandrare (men inte tredje generationen och uppåt – det går helt enkelt inte utifrån offentligt tillgängliga källor).

Vi kan däremot jämföra med SCB:s egen statistik över utlandsfödda från förra året. Och där kan man alltså ut­läsa att folkutbytet fortsätter, även om det tycks ha sak­tats in. I det följande bör läsaren alltså ha i åtanke att siffrorna endast avser var människor är födda, inte vil­ket ursprung de har. Generellt sett föder vissa invandrar­grupper många fler barn än etniska svenskar, och även om deras födelsetal sjunker i andra och tredje genera­tionen vet vi alltså inte hur många ”födda i Sverige” som egentligen är araber, afrikaner, asiater eller något annat.

Med detta sagt tittar vi på hur olika gruppers antal förändrats mellan slutet av 2023 och slutet av 2024, och jämför sedan med hur de hade förändrats mellan 2022 och 2023.

Antalet personer födda i Sverige ökade med 6 400 per­soner. Året innan ökade de med 5 200.

Antalet utrikesfödda ökade med 29 611. Året innan var ökningen 24 953.

Antalet födda i Norden utom Sverige minskade med 4 558 personer, en fortsatt minskning (minus 4 365 året innan).

Antalet födda i EU utom Norden ökade med 2 854 un­der 2024. Det är bara en fjärdedel av ökningen 2023, vilket främst beror på att invandringen av polacker och rumäner (och ”rumäner”) har minskat kraftigt. För po­lacker ser vi en nettominskning med 644 personer. Det tål att påpekas att det är oklart hur många av de totalt över 10 000 personer som invandrat från Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och andra västeuro­peiska länder som verkligen är britter, tyskar, fransmän, holländare et cetera, och hur många som är invandrare från tredje världen som flyttar inom Europa.

Antalet födda i övriga Europa (utanför Norden och EU) ökade med 28 408 personer, en mycket kraftig ökning som till helt övervägande del består av tidigare anlända ukrainska krigsflyktingar som nu börjar räknas som bo­satta i Sverige. Även ryssar ökar i antal (+961) liksom tur­kar (+518). Antalet bosnier och ex-jugoslaver minskade med 670 respektive 944 personer medan albanerna fort­farande ökar i antal (+310).

Antalet afrikaner ökade med 752 personer, betydligt mindre än 2022–2023 då ökningen var mer än tre gånger så stor. Att ökningen bromsats beror främst på att fler invandrare från Somalia har flyttat härifrån: 2 022 soma­lier har lämnat Sverige, till sitt hemland eller till andra länder, medan ”bara” 748 nya somalier har invandrat. Det bör påpekas att antalet somalier i Sverige i slutet av 2024 fortfarande var 66 846, utan att räkna in somalier födda i Sverige, så bilden är allt annat än ljus för invand­ringskritiker, bara lite mindre mörk än året innan.

Antalet asiater ökade med ”bara” 2 311 personer, en betydligt långsammare ökning än 2022–2023 då denna grupp ökade med 10 338. Detta trots att 29 321 personer från asiatiska länder invandrade. Orsaken är främst en ökad utvandring av indier, kineser, irakier och syrier. Indierna och kineserna ökar fortfarande i antal, medan antalet personer födda i Irak och Syrien faktiskt minskar – även om det, än en gång, inte handlar om några stora antal och med all sannolikhet fortfarande ökar när man räknar in irakier och syrier födda i Sverige.

Antalet sydamerikaner stod i stort sett stilla – det to­tala antalet ökade med 45 personer. Det råder fortfaran­de nettoinvandring från Sydamerika, men i relativt små antal, och denna grupp innehåller också många äldre invandrare som avlider ungefär i samma takt som äld­re svenskar. Antalet ”nordamerikaner” ökade med 265, varav mexikaner (som alltså i offentlig statistik klumpas ihop med amerikaner och kanadensare trots etniskt och kulturellt avstånd) stod för merparten av ökningen.

Lägsta fruktsamheten någonsin

Situationen för det svenska folket blir inte bättre av att det föds färre barn per kvinna än det gjorts i hela Sve­riges historia, samtidigt som svenska myndigheter före­språkar ökad invandring som är garanterad att sänka fruktsamheten ytterligare för etniska svenskar (se bland annat ”Vaccinerade kvinnor föder betydligt färre barn” i NyT nr.4/2025).

Det föddes färre barn i Sverige år 2024 än det gjort un­der något år sedan 2002. Jämfört med föregående år var det en minskning med 1 600 födda barn, vilket motsvarar 1,6 procent.

Ett betydligt viktigare mått är dock den summerade fruktsamheten, det vill säga det antal barn som varje kvinna skulle få ifall fruktsamheten förblev densamma som det år mätningen görs. Under 2024 minskade den summerade fruktsamheten i Sverige till 1,43 barn per kvinna. Det är den lägsta som någonsin uppmätts i Sve­rige.

Det är ett välkänt faktum att kvinnor från vissa kul­turer föder fler barn än svenska kvinnor, men att även deras fruktsamhet brukar bli betydligt lägre än i deras hemländer när de bosatt sig i Sverige. Någon nationell statistik över skillnaderna finns inte offentligt tillgänglig.

Det bästa SCB visar sig kunna erbjuda är antalet 0-åringar som hade ”svensk bakgrund” respektive ”ut­ländsk bakgrund” i slutet av 2023. Där är antalet bebisar med svensk bakgrund 77 236 och med utländsk bakgrund 23 420, men då inkluderar ”svensk” bakgrund också de som har en förälder född utomlands, och naturligtvis tredje generationens invandrare.

Sveriges kommuner och landsting (SKR) gick i slutet av förra året ut med en prognos som säger att antalet invå­nare i åldersgruppen 0–19 kommer att minska med hela 202 000 personer fram till år 2033. Samtidigt kom­mer antalet 80-plussare att öka med 233 000 per­soner.

Trots att invandringen minskar tillgången till bostäder för svenskar, samtidigt som forskning visar på tydliga samband mellan tillgången till över­komliga familjebostäder och fertiliteten, föresprå­kar SKR bland annat ökad invandring för att komma till rätta med den åldran­de befolkningen.

Kan återvandring komma till stånd?

Regeringen vill i sin bud­getproposition 2025 höja återvandringsbidraget till 350 000 kronor per person – från högst 10 000 kronor idag – i ett försök att få fler invandrare att frivilligt återvända till sina hemlän­der. Hur stor effekt detta förslag kommer att få är omtvistat.

I sociala medier riktar många kritik mot Sveri­gedemokraterna för att de inte får tillräckligt gjort mot invandringen. SD å sin sida menar att man gör mer nytta som stödparti åt regeringen än man annars kunnat. Utöver det frivil­liga återvandringsbidraget har man infört krav på längre hemvisttid i Sverige för att få svenskt medbor­garskap, samt skärpta krav på egen försörjning och hederligt levnadssätt. Asylin­vandringen har anpassats till EU:s miniminivå. Försörj­ningskraven för anhöriginvandring har skärpts.

När Jimmie Åkesson talade med Riks i slutet av förra året menade han att 2025 är året då Tidöregeringens för­slag blir verklighet: Förutom återvandringsbidraget yt­terligare skärpningar i medborgarskapskraven, att asyl­sökande inte längre ska tvingas bo på Migrationsverkets anläggningar under asylprocessen, kriminalisering av undangömmande av illegala invandrare.

– Jag vet att alla är trötta på att höra utredning, bered­ning, remiss och sådana saker. Nu är ju mycket av det där gjort, nu ska det bli lag av allt det där, så nu börjar den politiska leveransen, på riktigt, hävdar Åkesson.

Det finns även andra förslag som dock fortfarande inte är färdigutredda och alltså långt ifrån att införas, bland annat indragna bidrag för invandrare som inte strävar efter att försörja sig själva och utökade möjligheter till förvar, inklusive elektronisk fotboja, för att säkerställa att utvisade personer verkligen lämnar landet.

Så vitt Nya Tider erfar tror dock ingen av de forskare och experter som under årens lopp tagit upp folkutby­tet att frivilliga åtgärder, eller punktinsatser mot brotts­lingar, bidragssnyltare och illegala, räcker till mer än att fördröja folkutbytet en smula.

Ovan nämnde docent Kyösti Tarvainen förordar bland annat att nästan uteslutande västeuropéer tillåts invandra, samt att alla muslimer som invandrat efter 1970 ska förmås att återvandra, med tvång om nödvän­digt. Detsamma kan sägas om flera andra sakkunniga på området.

Hittills fortskrider alltså folkutbytet i bara lite lägre takt än under den förra regeringen. Och med de sjunkan­de födelsetalen i beaktande, kanske inte ens det. Under förra året delades 65 591 nya medborgarskap ut – per­soner som aldrig kan utvisas från Sverige med mindre än en grundlagsändring. Visserligen en liten minskning från 2023, som var en rejäl minskning från 2022 med 89 967 nya medborgarskap, men fortfarande långt ifrån de åtgärder som enligt experter som Tarvainen krävs för att se till att svenskarna inte bara blir en minoritet några år senare än hans beräkningar visar.

1 187 personer fick svenskt medborgarskap trots att deras nationalitet är okänd för svenska myndigheter.