I slutet på maj släpptes på YouTube en mycket intressant 50 minuter lång intervju med den frispråkige ryske drönarentreprenören Sergej Tovkach med titeln ”Varför denne ryske drönarutvecklare inte är imponerad av amerikansk teknik”. Tovkachs gedigna kunskaper och insyn i drönarutvecklingen ger sammantaget med hans tämligen brutala uppriktighet en mycket unik och intressant intervju, vilken också har lovordats av vän såsom fiende. Intervjun genomfördes av den ryske journalisten Konstantin Rozhkov och publicerades på dennes YouTube-kanal Real Reporter.
Sanktioner sänkte kostnader
Den ryske ingenjören berättar att han tillbringat mycket tid med att studera ukrainska drönare, som ibland hela men oftast i delar eller fragment kommer till hans labb. Tovkach visar under intervjun att mycket av den elektronik som ukrainarna använder har kinesiskt ursprung, precis som de ryska drönarna. Detta trots att Ukraina har full tillgång till västerländsk elektronik, något de ryska drönarutvecklarna inte har på grund av Västs omfattande sanktioner mot Ryssland.
Tovkach menar att detta är en stor fördel för Ukraina, att de har tillgång till båda västerländska och kinesiska komponenter. Han påtalar också att Ukraina även använder mycket komponenter från Väst, dels för att de är bättre och dels för att det ofta är ett krav på Kiev för att de ska få de enorma ekonomiska stödpaketen från Väst. Stödpengarna går allt som ofta direkt till företag i Väst, utan att Kiev ens får se skymten av dem. Men trots detta så återfinns alltså likväl kinesiska komponenter i nästan alla drönare, oaktat om de är ukrainska eller från annat land.
Tovkach berättar att Västs sanktioner tvingade ryska tillverkare att på kort tid byta allt de tidigare köpt från Väst till kinesisktillverkade komponenter och delar. Initialt ställde det till stora problem, men i det långa loppet ser han det som fördelaktigt att de då kinesiska komponenterna är betydligt billigare än de ofta överprisade västerländska dito som de ersätter. Han erkänner att kinesisk elektronik och delar är något sämre, men inte på ett kritiskt sätt, samtidigt som de är mycket billigare – hela 20 till 100 gånger billigare. I ett utnötningskrig, som kriget i Ukraina har utvecklat sig till, så är en sådan stor kostnadsbesparing ovärderlig.
Återigen ser vi således exempel på hur Rysslandssanktioner slagit tillbaka. I detta fall hade de dock en viss avsedd effekt, åtminstone temporärt vid sitt införande, vilket inte varit fallet med många andra sanktioner.
Ukraina ledande
Den ryske drönarentreprenören berättar sedan att Ryssland och Ukraina idag är de länderna som ligger längst i framkant vad gäller utveckling av militära drönare som fungerar på slagfältet, och att Ukraina ligger snäppet före:
– Ärligt talat skulle jag till och med sätta Ukraina något före oss. Inte bara för att de agerar snabbare, utan främst beroende på att deras system är uppbyggt så att det är mycket enklare för privata utvecklare att arbeta direkt med militären. Det gör att ukrainarna kan designa och färdigställa nya lösningar snabbare – de kan få en prototyp till fronten på nolltid. Här i Ryssland gäller motsatsen. Visst går allt framåt, men inte för att systemet hjälper, utan trots det.
Det är oväntat hårda ord och ryssen berättar sedan att även Västs arbetsmetodik är betydligt bättre:
– I Väst har försvarssektorn alltid arbetat nära privata företag, men i Sovjetunionen existerade inte privat företagsamhet alls och Ryssland lider fortfarande mycket av det arvet. Vår försvarssektor är fortfarande denna slutna, fristående värld. Ett privat företag som vill ta sig in i denna bransch måste gå igenom vanvettiga kontraktupprättanden, på grund av juridiskt och byråkratiskt vansinne. Ingen vettig människa vill genomgå detta eller skriva på dessa avtal, men vi har inget val.
Det är återigen hårda ord från den ryske entreprenören. Intervjuaren Rozhkov frågar förvånat om det verkligen är så illa:
– När kriget började var det totalt kaos, det var en enda röra, erkänner Tovkach.
Den ryske drönarexperten funderar ett tag och säger sedan att det nu blivit bättre, eller åtminstone mindre dåligt än det var tidigare. Återigen får sig ökänd rysk byråkrati, ett fortsatt betungande arv från den sovjetiska kommunisttiden, en känga.
Kinas avgörande roll
Tovkach får sedan frågan om Kinas roll, om det stämmer att båda sidor helt förlitar sig på kinesiska komponenter och vad det i så fall innebär. Drönaringenjörens svar är avslöjande på flera sätt.
– Ja, det stämmer. I princip så plockar alla drönarutvecklare i världen ur samma kinesiska ”hink” med elektroniska delar. Men hemligheten bakom framgång ligger inte i komponenterna, utan hur man sätter ihop dem.
Han ger oss sedan en liknelse:
– Det är som med den krävande fordonstävlingen Paris-Dakar Rally. Rysslands Kamaz-lastbilar fortsätter att vinna trots att de är byggda med Mercedes-delar, samtidigt som Mercedes själva med sina egna delar av något skäl inte gör det.
Sedan berättar Tovkach om sina observationer rörande Kina och levererar återigen en del tuffa sanningar:
– Kina tenderar att tillverka vapen som känns mer som leksaker. Problemet är att de helt enkelt inte har riktig stridserfarenhet så de förstår inte fullt ut att militär utrustning behöver byggas utifrån militära förutsättningar och krav. Militär utrustning måste klara att kastas ut från en lastbil i leran, bli stående i regnet i en vecka, bli dragna i smutsen och sedan fungera perfekt när den ska användas. Kinesisk utrustning klarar helt enkelt inte det. Tyvärr har de inte förstått den verkligheten, och det är en mycket stor svaghet.
Drönaringenjören påminner sedan om att Kina tekniskt ”nästan har kommit ikapp Väst”, så det är inte problemet – utan det är bristande erfarenhet från slagfältet som resulterar i opraktiska vapen av på tok för klen kvalitet, som är Kinas stora svagheter.
Kinas dubbla ansikten
Tovkach påminner om att sanktioner på intet sätt hindrar Ryssland att komma över västerländska komponenter, men övergången till kinesiska komponenter har gjort att de slipper shoppa runt på den grå marknaden eller göra inköp via penninghungriga mellanhänder i tredje land, vilket alltid är komplicerat. Det inte bara fördyrar ytterligare, utan kostar kritisk tid samt innebär en mängd osäkerheter avseende allt från ursprung och kvalitet till tillgänglighet och leveranstider.
Den ryske drönaringenjören påpekar sedan att han förvånats när han läst översättningar av olika artiklar i västmedia som påstår att Kina såsom en nära allierad förser Ryssland med allt de behöver. Han påminner om att det inte är så enkelt, då Kina har en officiell hållning på världsscenen och en annan inofficiell gentemot Ryssland. Officiellt låtsas de respektera alla sanktioner och Peking hävdar att de blockerar all vapenrelaterad export till Ryssland inom vissa områden. Detta ställer också de facto till det för ryska drönartillverkare, som inte öppet tillåts köpa från de kinesiska tillverkarna. De kan till exempel inte betala med ryska bankkort eller transaktioner från ryska banker. Ryska tillverkare tillåts inte heller köpa elmotorer på över 700 Watt, vilka behövs för tyngre drönare.
Inofficiellt tillåter dock Peking att Ryssland köper allt de behöver, så länge det inte syns öppet, och det möjliggörs genom ländernas långa och ”porösa” gemensamma gräns. Tovkach förklarar:
– Det finns otaliga privata företag som är verksamma i detta enorma gränsområde och dessa företag hanterar transaktioner, organiserar leveranser och ser till att de problemfritt kan tas över gränsen.
Den ryske drönarentreprenören är återigen oväntat frispråkig när han säger:
– När man betänker hur noggrant allt i Kina övervakas och regleras är det svårt att tro att regeringen där inte vet vad som händer, det känns faktiskt mer som att de blundar eller kanske till och med hjälper till i det dolda. För om de kinesiska myndigheterna verkligen ville stoppa den här typen av handel så skulle de kunna göra det omedelbart och ingen skulle kunna göra någonting åt det.
Ryssland och Kina är historiskt rivaler, inte minst under Sovjettiden när båda var kommunistiska. De kan beskrivas som ”allierade av nödvändighet”, då de historiskt och fortsatt in i våra dagar inte fullt ut kan mäta sig med USA:s och Västs ekonomiska och militära förmåga. Men det gapet minskar snabbt och inom vissa områden är nu Kina och Ryssland ledande.
Drönare dödar flest
Den ryske drönarentreprenören berör sedan den mörka sidan med drönare, hur de bokstavligen jagar soldater på slagfältet för att lemlästa eller döda dem. En skadad soldat behöver andra för att kunna bäras bort, vilket knyter upp resurser för fienden. Drönare är också skräckinjagande och demoraliserande. Soldaterna vet aldrig när de är iakttagna eller när en drönare plötsligt slår ned på dem.
Tovkach berättar att minst 70 procent av alla stupade på slagfälten i Ukraina idag har dödats av drönare. Under vissa slag är siffran ännu högre, att 4 av 5 soldater dödas av drönare är idag ingen ovanlighet. Det är en utveckling som skett sedan Rysslands invasion den 24 februari 2022. I början av kriget var det artilleri som skördade flest soldater, något som varit fallet sedan åtminstone 1900-talets början. Just siffran 70 procent har tidigare varit den siffra som tillskrivits artilleri och granatsplitter, men nu har drönarna alltså tagit över rollen som det i särklass dödligaste vapnet på slagfälten i Ukraina.
Den ryske drönaringenjören förutspår att drönare kommer att spela en central och växande roll i framtida konflikter. Tovkach påtalar att drönarna är en del av en logisk utveckling från mattbombningar och massartilleri till precisionsstyrda markmålsrobotar och artillerigranater, som exempelvis ryska Krasnopol och amerikanska Copperhead.
– Ända sedan slutet av andra världskriget har trenden varit en tydlig förskjutning från ostyrbar masseldkraft till precisionsstyrda vapen.
En annan trend är AI-styrda och autonoma drönare. Tovkach påminner om att exempelvis stridspiloter idag till stor del förlitar sig på automatiserade system och i princip bara trycker på knappen när de blir tillsagda. Den ryske drönarexperten ser en liknande utveckling för drönare som förr snarare än senare helt autonomt kommer att skanna slagfältet, leta upp fientliga mål och angripa dem. I teorin skulle svärmar av drönare, helt utan någon fjärrpilot eller mänsklig inblandning, kunna göra jobbet. Bilden han målar upp av framtidens slagfält är mardrömslik, och då inte minst för infanterisoldater och pansarbesättningar.
