Gudhem – historien om ett kloster

Pilgrimsleden till Nidarosdomen och Olav den heliges grav i norska Trondheim går förbi Gudhem, och här har det funnits övernattningsmöjligheter i ett så kallat hospits eller gästhem för pilgrimer sedan klostret grundades. Alla kloster hade skyldighet att ta emot resanden.

Vi som är dagens turister utgör en länk av turister som sträcker sig tillbaka till 1800-talet. Då vaknade intresset för vårt lands kultur- och naturhistoria. Man ville uppleva historien! Att försiktigt få lägga handen på en mur som byggdes för 800 år sedan är något annat än att enbart läsa om den i en bok eller en turistbroschyr.

Nu befinner vi oss på en plats med mycket gamla anor. Här låg under 800–900-talen en förkristen kultplats som bar namnet Gudhem. Biskop Andreas Olavi Rhyzelius omnämner Gudhem i sin ”Klosterbeskrivning” från 1740. Han skriver att ”Gudhem har fått sitt namn af ordet Gud emedan här skall i hednatiden varit ett afgudatempel, uppfyllt med hundrade gudar”. I den isländska Jomsvikingasagan omnämns också Gudhem men under namnet Godheimr och templet på denna plats var helgat åt Tor. Denna plats var alltså gudarnas hem. Vid arkeologiska utgrävningar 1984 fann man resterna av ett gravfält från vikingatiden.

På 1000-talet låg här en kungsgård som tillhörde Uppsala öd. Uppsala öd var en samling jordagods som låg spridda över landet och som användes för sveakungens räkning när han reste runt i riket. Jordagodsen var platser för proviantering, en slags försörjningsbas skulle man kunna säga. Vid denna kungsgård byggdes under 1100-talets början en stor treskeppig kungsgårdskyrka av sandsten. Denna kyrka blev den näst största i Västra Sverige efter Skara domkyrka!

På 1160-talet regerades vårt land av kung Karl Sverkersson. Han donerade Gudhems kungsgård som etableringsplats och huvudegendom för ett nybildat nunnekloster som tillhörde cisterciensernas klosterregel.

Det var munkar från klostret Clairvaux i nordöstra Frankrike som 1143 anlände hit till nordanland eller ”malörtens öken” som landet också kallades. Munkarna tillhörde cistercienserorden och hade kallats hit av drottning Ulfhild. Cistercienserorden, som är en reformerad gren av benediktinerorden, var under mitten av 1100-talet den populäraste och mest expansiva av den romersk-katolska kyrkans ordnar i Europa. Klostren bidrog till att ge kristendomen en stark ställning i landet genom att stormän och kungar/drottningar gav rikliga donationer till klostren samt utsåg klostrets kyrka till sitt sista vilorum. Genom dessa donationer blev klostren tidigt godsägare i vårt land.

Cisterciensernas klosteranläggningar var uppförda som kopior av de franska moderklostren. Från klostren spreds byggnadskonst samt kunskap om jordbruk och trädgårdsodling till landets invånare genom klostrens lekbröder. I alla länder där kloster etablerades kom landets utveckling i övrigt att påverkas både materiellt och andligt.

Strax utanför Linköping fanns från början av 1100-talet ett benediktinerkloster för nunnor. Det hette Vreta och var troligen det första nunneklostret i Sverige. Det kan ha grundats redan i slutet av 1000-talet av kung Inge den äldre och hans gemål drottning Helena. De ska också ha gett klostret stora donationer, så som brukligt var.

Det var alltså på 1160-talet som nunnorna etablerade sig i Gudhem och fick överta den ståtliga kungsgårdskyrkan. Bostäder och ekonomibyggnader var troligen uppförda i trä under de första 100 åren. Stenbyggnaderna började uppföras under mitten av 1200-talet då även kungsgårdskyrkan blev både ombyggd och tillbyggd. De här förändringarna blev möjliga att genomföra genom en testamentsgåva från drottning Katarina Sunesdotter, som var hustru till kung Erik Eriksson ”läspe och halte”. Bönderna i trakten använde den lilla sockenkyrkan som idag är ombyggd och som fortfarande är Gudhems församlingskyrka.