Handelsavtalet med Mercosur-länderna hotar EU:s lantbruk

Efter 25 års (!) förhandlingar lade kommissionen fram ett avtalsförslag som godkändes för undertecknande av rådet den 9 januari i år. Den 17 januari res­te EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen tillsammans med en delegation av EU-tjänstemän till Sydamerika för att skriva på det omdebatterade avtalet om frihandel och annan samverkan med Merco­sur-gruppen.

Omedelbart efter det att avtalet skrivits på av von der Leyen beslu­tade EU-parlamentet att begära en juridisk prövning av avtalets olika delar, vilket stoppade ratificerings­processen av avtalet. Det var ett stort nederlag för von der Leyen, som lagt en stor portion prestige i att få avta­let med Mercosur i hamn.

Avtalet har rört upp känslorna rejält inom främst jordbrukssektorn i EU, under flera år. Allvarliga far­hågor har rests om att EU:s lantbru­kare inte kommer att ha en chans att konkurrera med billiga importvaror från Mercosur-länderna, om och när avtalet träder i kraft.

Parlamentsledamöter från höger- och vänsterflankerna har varit skep­tiska till hur avtalet skall påverka EU-ländernas jordbrukssektor. Man menar att lantbrukare inom EU har påtagligt mycket högre produktions­kostnader än omvärlden på grund av ett allmänt högre kostnadsläge men också genom strängare krav på mil­jövänlig produktion och djurens väl­mående. EU har målmedvetet ökat kostnaderna för sina lantbrukare genom olika begränsningar och av­gifter vad gäller till exempel utsläpp av kväve (se ”Kriget mot lantbruket” i NyT nr. 3/2024).

Till exempel i Nederländerna har högsta domstolen slagit fast att landet gör för lite för att uppnå EU:s direktiv och ”ministern för miljö och kväve”, Christianne van der Wal, meddelade då att var tredje boskapsuppfödare måste bort. Kväveutsläppen i landet ska minskas med 50 procent till år 2030. Förutom att göra situationen ohållbar för gårdarna, erbjuder flera EU-länder bönderna pengar om de lägger ned sin verksamhet.

Att EU försvårar kraftigt och mål­medvetet för Europas bönder, sam­tidigt som man verkar för att över­svämma den europeiska marknaden med billiga matvaror från Sydame­rika, har rört upp känslorna rejält. Omfattande protester mot avtalet har anordnats bland lantbrukare i ett flertal EU-länder under hösten och vintern. Man befarar att detta är slutet för Europas jordbruk, vilket EU verkar ha som uttalat mål. I bland annat Frankrike och Belgien blocke­rade bönderna motorvägar, hamnar och centrallager för att visa sin ilska och misstro mot inte bara Mercosur-avtalet, utan hela EU-etablissemang­et.

– Vi kan helt enkelt inte konkur­rera med Mercosurs jordbruksindu­stri. Vi har så strikta regler i Europa att vi aldrig kan konkurrera med nå­got land om vi inte avreglerar, sade den nederländska ledamoten Jessica van Leeuwen från agrarkonserva­tiva BBB.

På franska och belgiska bönders vis har demonstrationerna tagit sig praktiska uttryck som vi är ovana att se i Sverige. Avspärrade trafikleder, som belamras med gamla traktor­däck och halmbalar, varvas med gödselspridning över myndighetsfasader. Det råder alltså ingen tve­kan om hur allvarligt lantbrukarna i de här länderna ser på lågprisimpor­ten från Sydamerika.

Att svenska lantbrukare inte har varit mer högljudda i denna fråga är lite märkligt, eftersom Sverige har egen särlagstiftning som gör matpro­duktionen påtagligt mycket dyrare än i större delen av EU. Vi har en om­fattande import av jämförelsevis bil­liga livsmedel, inte minst kött, från både Danmark och Tyskland, där man har helt andra, och billigare, förutsättningar för sin produktion än vad vi har i Sverige. Som exem­pel kan man ta fläskkött, där pro­dukter från våra grannländer Tysk­land och Danmark säljs i svenska matvarubutiker till priser som ofta ligger uppemot 20 procent lägre än vad de svenska köttproducenternas produkter säljs för. Trots det ser vi inga gödselspridare på gatorna kring Rosenbad i Stockholm eller vid Jord­bruksverkets huvudkontor i Jönkö­ping. Motsvarande situation finns på flera områden, till exempel mejeri­varor, såsom ost och smör.

– EU kan inte predika grön och säker mat hemma och samtidigt öppna upp för import för mat som producerats utifrån lägre standar­der. LRF varnar för att EU försva­gar sin egen förmåga att producera mat i ett osäkert omvärldsläge. Ökad import stärker inte livsmedelsberedskapen, säger Palle Borgström, LRF:s förbundsordförande i ett inlägg på förbundets hemsida den 9 januari i år efter beskedet om att EU skulle skriva på Mercosur-avtalet.

Han fortsätter:

– Mercosur-avtalet är en aktiv väg bort från mat med hög standard för hushållen. När lantbruk läggs ner och dagens höga kvalitet rasar är det för sent att reagera. EU:s och Sveri­ges bönder ska inte tvingas tävla mot standarder från andra kontinenter som våra kontrollmyndigheter ald­rig skulle acceptera.

Avtalet skrevs dock under, som nämnts ovan, under pompa och ståt den 17 januari.

Vad Mercosur-avtalet innebär

Handelsavtalet avser, enligt EU-kom­missionen, att ”öka transparensen och förutsägbarheten samt förenkla handeln mellan EU och Mercosur-länderna”.

Sveriges Kommerskollegium har i en analys av avtalet beskrivit det så här:

”Avtalet mellan EU och Mercosur är ett associationsavtal där handels­avtalet är en del tillsammans med två kompletterande delar som handlar om politisk dialog och samarbete. Det är alltså ett avtal som innefattar mycket mer än bara handel. Till skill­nad från avtalen med Japan, Vietnam eller Kanada är detta ett avtal med flera länder i ett regionalt handels­block. Det är en fördel då det skapar enhetliga regler för flera länder, men gör det svårare med djupgående inte­gration av marknaderna.”

Dessutom ska avtalet se till att fö­retag från EU och Mercosur inte dis­krimineras på respektive marknad, vilket innebär att enskilda stater inte får skydda eller ge fördelar till inhemska producenter. Avtalet ska­par även en ram för både bilateralt och internationellt samarbete mel­lan parterna inom områden som tek­niska regler, djurvälfärd och miljö – dock utan några krav.

Kommerskollegiums utredare, Emma Sävenborg, menar att avtalet riskerar att få negativa miljökon­sekvenser:

”Den konsekvensanalys som EU-kommissionen har beställt visar dock att avtalet mest troligt kommer att leda till en ökning av växthus­gasutsläpp jämfört med om avtalet inte funnits. Bilden kan dock se an­norlunda ut om avtalet leder till att nya tekniker börjar användas samt om nya skarpare styrmedel intro­duceras i länderna. Eftersom avta­let innebär en ökad produktion av jordbruksvaror i Mercosur-länderna finns också en risk att mer mark tas i anspråk för odling, och om det inte finns tillräcklig lagstiftning på plats kan det leda till negativa effekter för miljön och klimatet.”

Mercosur och EU har tillsammans en befolkning på över 750 miljoner människor. Det innebär att avtalet är det näst största avtalet, efter det ny­ligen påskrivna, men inte heller rati­ficerade, avtalet med Indien, som EU har slutit med någon annan handels­partner sett till den befolkning som omfattas. Ekonomiskt, sett till BNP, ligger det bara lite efter Japanavta­let, som Kommerskollegium tidigare beskrivit som ”Det största bilaterala handelsavtal som någonsin trätt i kraft”.

EU-kommissionens mål för Mercosur-avtalet

”EU-Mercosur-avtalet kommer att ge betydande fördelar för euro­peiska små och medelstora företag och göra det möjligt för dem att spara mer än 4 miljarder euro årligen genom att eliminera höga tullar. Dessutom kommer förenklingen av tullprocedurerna att göra det lättare att exportera europeiska produkter, effektivisera processen och minska byråkratin. EU-företag kommer också att kunna delta i offentliga upphandlingar på lika villkor som Mercosur-företag. Denna nedskärning av hinder kommer att vara avgörande för att EU-företag ska kunna utnyttja möjligheterna fullt ut i Mercosur, en marknad med 273 miljoner människor och en ekonomi på 2,2 biljo­ner euro”.

Några av de viktigaste delarna i avtalet är:

SÄNKTA ELLER BORTTAGNA TULLAR. Avsikten är att stegvis avskaf­fa importtullar så att en stor del av handeln mellan parterna blir tullfri inom en tioårsperiod. För vissa va­ror, till exempel vissa typer av for­don, blir övergångsperioden längre, upp till 25–30 år. Sammanlagt skall importen till EU ”liberaliseras” till 92 procent av alla varor och för Mer­cosur 91 procent. Tullreglerna skall bara gälla för varor som uppfyller kraven på ursprung i EU respektive Mercosur.

För livsmedel och andra jord­bruksprodukter ska 82 procent av importen till EU från Mercosur vara tullfri när avtalet är fullt genomfört. Däremot kommer det att finnas vo­lymbegränsningar för till exempel nötkött, kyckling och bioetanol för att tullfriheten skall gälla och den så kallade skyddsklausulen, som be­skrivs nedan, kan också åberopas.

FÖRENKLADE TULLPROCEDURER är en annan viktig del av handelsdelen i avtalet, vilket anses minska de admi­nistrativa kostnaderna och snabba upp hanteringen av gods.

ENKLARE ATT ETABLERA VERKSAMHET och delta i offentliga upphandlingar i samtliga avtalsländer är andra centrala delar av avtalet.

PROVNING OCH CERTIFIERING av varor är en väsentlig fråga med stor potential att förenkla handelsutbytet mellan parterna. För el- och elektro­nikprodukter kommer Mercosur-länderna att acceptera provning och certifiering (så kallad bedömning av överensstämmelse) som har utförts av EU:s organ.

ENKLARE OCH SNABBARE TILLGÅNG till information om de regler som gäller för handel inom ramen för avtalet är ytterligare en punkt som förväntas bidra till att fler företag en­gagerar sig i handeln med de länder som omfattas av avtalet. Det anses särskilt gynna små och medelstora företag.

LIVSMEDEL ÄR ETT KÄNSLIGT KAPITEL. Parternas mycket olika livsmedels­lagstiftning skall fortsätta att gälla även när avtalet har trätt i kraft. Avtalet ger parterna rätt att lagstifta inom sina egna territorier ”för att uppnå legitima politiska mål, såsom säkra livsmedel samt skydd av djurs och växters hälsa”, skriver Kommers­kollegium. Det är en klausul som för­söker möta de många och ihärdiga protesterna mot avtalet från såväl lantbrukare som livsmedelsintres­senter och konsumentintressen i öv­rigt, där oron är stor för att EU skall svämmas över av genmanipulerat och hormonbehandlat kött.

VARUMÄRKESSKYDD är en fråga som är het i EU. Fransk Champagne, svensk Västerbottenost och grekisk Fetaost är exempel på sådana va­ror. I avtalet har man lagt in en lista på cirka 350 olika varumärken som skydd för producenterna av geogra­fiskt kopplade varumärken. Avtalet skall bidra till att upprätthålla dessa varors särart och förhindra plagiat.