Efter de tidigare riksrättsåtalen mot Donald Trump kan det vara intressant att rikta blickarna mot två tillfällen då andra presidenter hamnat i samma knipa. Som för Bill Clinton 1998. Det var vad republikanerna hoppades på då. Eller som för Richard Nixon 1974. Det var vad demokraterna satsade hårt på då. Utfallen av dessa vet vi:
Clinton anklagades för mened (perjure) och för förhindrande av rättvisans gång (obstruction of justice). Clinton frikändes och fortsatte sedan som en av USA:s mest framgångsrika presidenter. Nixon anklagades för mörkläggningen av Watergateskandalen, men valde att avgå för att slippa riksrätten – och hans eftermäle blev av det solkigare slaget.
Donald Trump är unik som den förste presidenten i amerikansk historia att ställas inför riksrätt två gånger. Första riksrättsprocessen var 2019–2020, andra processen 2021. Båda gångerna friade senaten honom. Många sansade politiska kommentatorer och auktoriteter insåg detta beroende på det faktum att republikanerna, som hade majoriteten i senaten, inte ville fälla sin egen president. Dagens republikaner skulle troligtvis aldrig heller gå emot Trump.
Men det finns en annan högintressant fråga som hela tiden legat och molat och skavt ända sedan hans förra presidentperiod och som kan fälla Trump: hans mentala hälsa, precis som den gjorde för Joe Biden. Trump är ju mannen med makten och befogenheten – några knapptryckningar bort – att utlösa ett kärnvapenkrig.
Vi kan starta med den intervju som Fox News gjorde med Donald Trump vid nyåret 2019. Vid frågan om presidenten trodde att demokraten Elisabeth Warren (som kandiderade till president 2020) skulle kunna besegra honom, svarade Trump: ”Då är det bäst att ni först frågar hennes psykiater”. Och de kritiska rösterna från allehanda håll lät inte vänta på sig. ”För all del, låt oss fråga Warrens psykiater – men herr president, lägg er själv först på terapisoffan”.
Vare sig man nu älskar eller hatar honom (eller något där emellan) så är det svårt att förneka – vilket dock många av anhängarna gör – att Trump uppvisar en del typiska drag som utmärker en person klassad som narcissistiskt personlighetsstörd. Om man nu lyssnar på den psykiatriska definitionen från exempelvis den berömda Mayokliniken i USA så blir man upplyst om att en sådan person visar ”en påtaglig bristande inlevelseförmåga, impulsivitet, har en uppblåst självbild, uppfattar sig själv som storartad, upphöjd och framgångsrik. Eftersom grunden för denna självbild är väldigt bräcklig så är personen också mycket känslig för kritik. Kan man bota en sådan narcissist? Det är svårt eftersom det sällan finns någon motivation hos dessa människor att söka vård”.
Så hur är det då med Trump? Är han så pass ”störd” att han skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk och av den anledningen borde avsättas? Man borde kanske först jämföra honom med tidigare presidenter och deras ”diagnoser”. Låt oss därför backa bandet, först till dessas barn- och ungdomstid och deras faderskomplex, för att sedan jämföra Trump med vissa andra presidenters tydliga sjukdomsdiagnoser vilka trots allt aldrig ledde till att de blev avsatta på grund av dessa fataliteter.
Tänk er att ”bota” Thomas Jeffersons (president 1801–1809) kluvna personlighet: hälften slavägare och hälften frihetens apostel. Eller Andrew Jackson (1829–1837) som aldrig visste vem hans far var. Abraham Lincoln (1861–1865) föraktade sin far och vägrade iskallt att närvara vid Thomas Lincolns begravning. Eller Franklin D. Roosevelt (1933–1945) som bara var tonåring när hans invalidiserade far avled och vars dominerande mor såg till att det betalades underhållsbidrag för henne till och med under Franklins tid i Vita huset. John F. Kennedy (1961–1963) blev, precis som sina bröder, hårt pressad av en överambitiös far. Lyndon B. Johnson (1963–1969) förföljdes hela livet av faderns alla misslyckanden, Richard Nixon förföljdes av faders grova smädelser och Ronald Reagan av faderns alkoholism. Bill Clinton träffade aldrig sin far och Barack Obamas pappa var ständigt frånvarande under hans känsligaste uppväxtår.
Donald Trump är i alla dessa hänseenden en avvikare. Han var faderns ögonsten och tillbringade sina uppväxtår i bullriga New York under materiellt mycket gynnsamma förhållanden. Fred Trump var redan vid sonens födelse en förmögen man, och vid faderns bortgång fick sonen ärva över 400 miljoner dollar.
Ingen vettig analytiker vill förneka att det har pågått ett stormangrepp på den omvalde presidenten. En giftig ingrediens i all denna smutskastning – som väl varje president tidigare också blivit utsatt för under sin återvalskampanj – är att Trump inte skulle vara vid sunda vätskor och sålunda inkapabel att leda landet. Många amerikanska och även europeiska psykiatrer och diverse andra självutnämnda ”experter” faller gärna in i den kören.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
