Stockholms slott fick kontinuerlig vakt så tidigt som 1523, året då Gustav Vasa kröntes, en tradition som för hundra år sedan med stolthet övertogs av värnpliktiga. Under sin tjänstgöring fick så gott som varje värnpliktssoldat förmånen att stå vakt några dagar på Stockholms slott eller Drottningholms slott, en ärofull uppgift som bidrog till att stärka försvarsviljan.
I dag, när värnplikten är avskaffad, är det till stor del yrkessoldater som får gå högvakten. Nya Tider har tittat på de kostnader skådespelet innebär för skattebetalarna, men också på hur en uppskattad uppgift som burits med stolthet förvandlats till ett monotont slit som blivit så påfrestande att många högvaktssoldater hotat med att kollektivt säga upp sig.
Försvarsmakten är noga med att påpeka att vakttjänsten fortfarande delas av alla förbanden, inklusive Hemvärnet och andra frivilliga försvarsorganisationer.
– Vi har drygt 5 000 anställda runt om i riket som ska ha lön oavsett vad de gör. Det spelar ingen roll om de är i Afghanistan, på Bodens skjutfält eller i högvakten, sade Olle Strid, överstelöjtnant med ansvar för statsceremonier, till Svenska Dagbladet i september.
Verkligheten är dock lite annorlunda. En bra bit över hälften av alla högvaktsdygn står Livgardets Livbataljon för. Bataljonen är förlagd på gamla Kavallerikasernen på Lidingövägen i Stockholm och består av ett Livkompani och en Livskvadron. Dessa förbands främsta arbetsuppgifter är att gå högvakt respektive utgöra beriden högvakt.
De cirka 50 soldater som dagligen behövs till högvakten kostade under förra året 33,7 miljoner kronor, medräknat övertidsersättning och liknande. 2008, då högvakten fortfarande bestod av värnpliktiga, var prislappen bara 7,1 miljoner kronor.
Nya Tider har jämfört siffrorna med tiden då Försvarsmakten fortfarande utbildade värnpliktiga. Vi tittade på just Livgardet, som 2001 hade 296 yrkesofficerare. Enligt årsredovisningen hade Livgardet det året en personalkostnad på 25 miljoner kronor för officerarna, alltså mindre än dagens högvakt. Visst tillkom det även kostnader för civilanställda, dagtraktamente på 75 kronor för varje värnpliktig, utspisning och utrustning, men regementet utbildade då varje år nya kullar motiverade och dugliga soldater.
Den högre kostnaden för högvakten har inte gjort soldaterna nöjdare, tvärtom. De anser inte att deras lön på dryga 22 000 kronor i månaden står i proportion till det slit som det innebär att stå paradvakt. Rutinerna är fortfarande anpassade efter den gamla värnpliktstiden, då beväringar tillbringade några dagar eller någon vecka på Slottet. Det är ett rullande schema som innebär att man får gå upp mitt i natten och stå stationerad på olika poster runt Slottet. Klagomål har även kommit mot paradskorna, som sägs vara dåliga för fötter och rygg.
Värst är det, enligt de källor Nya Tider varit i kontakt med, inom Livskvadronen. Officerarna får kritik för att de kör med sina underlydande som om de fortfarande varit tonåriga värnpliktiga, en mentalitet som inte hade accepterats på någon annan arbetsplats. Under sommaren gick det så långt att flera av yrkessoldaterna inom den beridna högvakten hotade att säga upp sig. Man har av samma anledning haft svårt att rekrytera till förbandet, något som bland annat tvingade den beridna högvakten att den 3 september paradera till fots. I ett meddelande på sin hemsida skrev man att orsaken var att ”det tillfälligt saknas tillräckligt med ridkunnig personal”.
Trots att man använder anställd personal för högvakten, vilka enligt Olle Strid plockas ur de 5 000 anställda runt om i riket, är det under semestertider svårt att få bemanningen att gå ihop. Sommartid tar man därför hjälp av studenter och andra som vill tjäna extra.
Nya Tider har talat med en student som gått högvakten denna sommar. Han är inte alls så missnöjd med lönen som de fast anställda, eftersom han på dryga två månader, halva juni till halva augusti, fått ihop närmare 92 000 kronor med övertiden inräknad. Trots att han jobbade heltid hade han tid att njuta av sommaren, schemat bestod av jobb åtta dagar (måndag till måndag) och därefter ledighet sex dagar.
Anställningsformen var GSS/T (Gruppbefäl, soldater och sjömän/Tidvis tjänstgörande), en deltidstjänst som Försvarsmakten marknadsfört hårt och som innebär att tjänstgöring i till exempel Afghanistan kan kombineras med en civil karriär. På grund av Försvarsmaktens regler om arbetstid blev den formella anställningen längre än den verkliga tiden i tjänst. Redan i början av maj blev studenten formellt anställd och uppbar lön, trots att han ännu pluggade för fullt. Försvarsmakten uppfyllde på detta sätt reglerna om att en anställd som jobbat ett dygn måste få åtta timmars betald ledighet, samt regler om övertid och liknande. Studenten fick helt enkelt börja med att avverka de lediga dagarna innan tjänsten påbörjades.
I ett yttrande från Försvarsmakten den 15 augusti menar överstelöjtnant Olle Strid ändå att lönekostnaderna inte ska betraktas som en merkostnad jämfört med ett värnpliktssystem, eftersom ”investeringar i form av utbildning” av personal kan nyttjas i flera år, och ”eftersom statsceremoniell verksamhet är en uppgift som är ålagd Försvarsmakten”.
Enligt den student, som Nya Tider intervjuade, hade han fått tre veckors utbildning som bland annat skyddsvakt inför sin tjänstgöring i högvakten. Han var visserligen redan insatt i hur exercisen på Slottet fungerar, men det är kunskaper han förvärvat genom sin värnplikt.
