Vad kan Ryssland tänkas vilja ha i utbyte mot att tillåta Ukraina 30 dagars paus, som ger försvararna kritisk tid att återhämta sig och bättra på de defensiva positionerna? Vad vill EU uppnå med den gigantiska vapensatsningen ReArm Europe för upplånade miljarder? Och finns det ens några sällsynta jordartsmetaller att utvinna i Ukraina? Dessa frågor stöts och blöts i olika artiklar i detta nummer. Men man måste också komma ihåg att konflikten mellan Väst och Ryssland är långt större än Ukraina.
Efter den farsartade presskonferensen i Vita huset den 28 februari, där Volodymyr Zelenskyj ifrågasatte vems sida Donald Trump egentligen står på, har både politiker och medier i Väst anklagat Trump för att förråda Ukraina. Efter att själv ha sett konferensen, inte bara de valda delar som västmedia vill visa, kan jag konstatera att Donald Trump är den ende som faktiskt försöker lösa en mycket farlig situation, medan både EU och Ryssland är beredda att trycka på den ödesdigra knappen. Åtminstone är det vad de visar utåt.
Både EU och Ryssland ser nämligen kriget i Ukraina som början på något mycket större. Sveriges statsminister Ulf Kristersson uttryckte det tydligt den 28 februari, då han på X skrev att Ukraina ”inte bara kämpar för sin frihet utan för hela Europas”.
Denna konflikt började inte med Ukraina och den kommer tyvärr med all sannolikhet inte att sluta där. Det är därför situationen är så låst.
Vladimir Putin har uttryckligen sagt, i flera års tid nu, att själva syftet med kriget är att stoppa Nato från att komma närmare Ryssland/Moskva. Man vill att Ukraina ska vara neutralt och man vill ”demilitarisera” det. Resonemanget går ut på att Ryssland hellre tar ett begränsat krig nu, än väntar och får ett mycket jobbigare krig på halsen senare.
EU-ledarnas resonemang – inför Västs opinion – är spegelbilden av detta: Om man låter Ryssland ta Ukraina, så kommer inte Putin att stanna där, utan kommer att invadera Baltikum, Polen, Finland och så vidare härnäst.
Tysklands tillträdande förbundskansler, Friedrich Merz, sammanfattade det ganska träffande i sitt tal på World Economic Forum i januari, då han hävdade att kriget i Ukraina står mellan Ryssland och EU-ländernas ”livsstil”, och att det enda som gäller är att ”Putin besegras”.
Jag förstår Zelenskyjs ståndpunkt. Han presenterade den tydligt och enkelt i Vita huset senast: Det är Ryssland som kom till vårt territorium, därför är det Ryssland som ska dra sig tillbaka och betala reparationer för all skada kriget orsakat. Och det är i sak helt korrekt, men det finns ett större sammanhang att ta hänsyn till också.
Det är svårt att se någon realistisk fredslösning som skulle göra Zelenskyj nöjd. Ukraina hade kunnat ha en fred 2022, om de släppte Donetsk och Lugansk, gick med på att bli neutrala, acceptera begränsningar på sin försvarsmakt, samt slutade diskriminera rysktalande i landet. Nu är det svårt att motivera alla offer – hundratusentals stupade – när utgången blir ännu mer förlorat territorium.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
