I slutet på maj släpptes en mycket intressant 50 minuter lång intervju på YouTube med en rysk drönarentreprenör. Videons titel är ”Varför denna ryska drönarutvecklare inte är imponerad av amerikansk teknik”.
Intervjun genomfördes av den ryske journalisten Konstantin Rozhkov, som arbetat för flera ryska tv-kanaler och varit utrikeskorrespondent i en mängd engelsktalande länder, bland annat i Washington DC. Han driver YouTube-kanalen Real Reporter, som har över 320 000 prenumeranter. Intervjun har fått stor uppmärksamhet och hade den 12 juni setts av över en miljon tittare. Rozhkov beskriver sig själv som en oberoende journalist, men har anklagats för att vara såväl rysk som amerikansk agent. Det förstnämnda på grund av hans ibland kritiska rapportering inifrån Ryssland och det sistnämnda med anledning av sin bakgrund. Han själv menar att anklagelserna från båda håll visar att han lyckas väl med den oberoende journalistik han uppger sig bedriva.
Belackarna i andra fallet hävdar att han fick lön av ANO TV-Novosti, ett ryskt mediabolag som äger bland annat RT (tidigare Russia Today) fram till 2023, det vill säga efter att han startat sin egen YouTube-kanal 2022. Om det stämmer så är det rimligt att anta att ett samarbete fanns innan han fick tillräckligt med egen inkomst för att stå på egna ben, men det påverkar på intet sätt intervjuns värde. Den presenterar en hel del intressant information, varav en del som är allt annat än smickrande för vare sig Ryssland eller Väst. Det är egentligen bara Ukraina som får beröm, vilket i sig är anmärkningsvärt. Den ryske drönarutvecklaren uppvisar förvånansvärt stor frispråkighet och uppriktighet.
Rysk näsbränna
Drönare är ett skrämmande vapen som helt förändrat dagens slagfält, vilket inte minst märks i Ukrainakriget. Att kunna ta del av en rysk drönarutvecklares kunnande och tankar kring detta nya vapen, som dessutom hela tiden utvecklas i ett rasande tempo, är därför extra intressant.
Intervjun inleds med att journalisten Rozhkov berättar hur Ryssland ”låg pinsamt efter” gällande drönarteknologi och krigföring vid invasionen den 24 februari 2022. Detta trots att ett lågintensivt krig i Donbass, en rysktalande del i östra Ukraina, hade pågått sedan 2014, där drönare användes alltmer och uppenbart fick en allt större betydelse.
Dessutom verkar inte heller den ryska militären ha lärt sig något från flera internationella exempel, som andra libyska inbördeskriget (2014–2020) och andra Karabachkriget (Armenien–Azerbajdzjan) 2020, där drönarna hade en helt avgörande roll.
I båda dessa exempel var troligen den turkiska drönaren Bayraktar TB2 det mest inflytelserika vapnet för krigens utgång. Intressant nog var det just denna drönare som kort efter Rysslands invasion av Ukraina resulterade i brinnande ryska pansarkolonner – ett hårt slag för den ryska militärens anseende inte minst internationellt – och gav det som kan ses som Ukrainas första stora, och för många oväntade, seger på slagfältet.
Den ryska militären tvingades motvilligt inse att denna allvarliga svaghet, som inledningsvis resulterade i mycket kännbara förluster under invasionens tidiga skede i februari och mars 2022, snabbt måste åtgärdas. Men de statliga försvarsmastodonterna hade inget att erbjuda och inte heller kunde något utvecklas snabbt i den tungrodda post-kommunistiska byråkrati som fortsatt hemsöker Ryssland.
Frispråkig drönarentreprenör
Den ryska militären blev därför tvingad att söka hjälp av privata drönarutvecklare, vilka också var de som gjorde att det då rådande mycket stora tekniska gapet till Ukraina och deras västliga understödjare minskade.
En av dessa drönarutvecklare är Sergej Tovkach, som i intervjun presenteras med efternamn och utan maskning, vilket får ses som tämligen anmärkningsvärt. Drönarentreprenören intervjuas i en av det egna företagets lokaler, där prototyper tas fram för utprovning, och vars adress av naturliga skäl inte uppges.
Tovkach är oväntat rättfram under intervjun och förklarar att detta är möjligt då han inte arbetar för staten eller militären. De arbetar på uppdrag av den ryska militären, som köper deras produkter i ett leverantör-kundförhållande, men de är ett fristående privat företag. De har såklart långtgående sekretessavtal avseende produkterna de säljer till militären, men saknar i övrigt restriktioner.
Mellan raderna framkommer det att den ryska militären är beroende av dessa privata alternativ, vilket ger dessa en maktposition och därmed både kreativt och språkligt manöverutrymme som deras statliga konkurrenter inte har. Detta då de statsägda företagen är för toppstyrda, med anställda som följer order och vaktar sin tunga, och därmed för rigida och långsamma med att få fram nya och för kriget avgörande drönare.
Tovkach beskriver läget utan att skräda orden:
– Privata utvecklare är mer flexibla och motiverade och kan uppfinna nya produkter mycket snabbare än de långsamma och klumpiga statligt ägda företagen där hälften av personalen bara är där för att hämta ut lönen.
Kamikazedrönare – idén få trodde på för tio år sedan
Tovkach berättar att år 2014 var det få, inklusive han själv, som tyckte att självmordsdrönare använda i en större omfattning lät som vare sig en särskilt vettig eller kostnadseffektiv idé. Man såg helt enkelt inte möjligheterna med dem vid sidan av spaning, för att avfyra mindre robotar eller släppa mindre sprängladdningar och i undantagsfall för att utföra lönnmord (till exempel amerikanska Switchblade 300). Men den snabba drönarutvecklingen de senaste åren har gjort att självmordsdrönare blivit ett billigare, mer snabbtillverkat och bättre styrbart vapen än även det enklaste pansarskottet. Drönarna är inte bara i många fall flera gånger billigare än pansarvärnsvapen, utan kan styras på säkert avstånd flera kilometer bort, medan pansarvärnssoldaten måste vara inom synligt avstånd från sin dödliga måltavla. Exempelvis kostar bara pansarvärnsroboten till det amerikanska pansarvärnssystemet FGM-148 Javelin runt 3,5 miljoner kronor styck, som kan jämföras med den mycket effektiva ryska ”pansardödaren”, kamikazedrönaren Lancet, som kostar ungefär motsvarande 335 000 kronor styck. Idag är kamikazedrönare det viktigaste vapnet på Ukrainas slagfält, på båda sidor.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
