Iran har i praktiken stängt Hormuzsundet och låter bara fartyg från vänligt inställda eller neutrala länder som Kina, Pakistan, Indien och Turkiet passera. Iran själv har samtidigt kunnat ökat sin oljeexport. Men inte nog med att trafiken genom sundet kraftigt strypts, regionens oljeinfrastruktur har blivit en ny måltavla i kriget.
Pandoras ask öppnades av Israel, som var först ut genom att den 18 mars attackera Irans Södra Parsfält, som är världens största naturgasfält. Delar av produktionen slogs ut och gasleveranser till bland annat Irak stoppades. Iran svarade snabbt genom drönar- och robotangrepp på Israel och energiinfrastruktur i Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. I Qatar skadades Ras Laffan Industrial City, en av världens största LNG-anläggningar. Qatar meddelar att cirka 17 procent av kapaciteten slogs ut, och även om det kan låta hanterbart kommer det enligt uppgifter från Qatar att ta upp till fem år att reparera. Värt att notera är också att Iran slog till mot den saudiska hamnen Yanbu som ligger ända borta vid Röda havet, på andra sidan Saudiska halvön. Det avgörande här är inte att man lyckades skada raffinaderi- och lagringsinfrastrukturen där, utan att man visat att man kan hota även rutten genom Röda havet, dit Saudiarabien omdirigerat en stor del av sin export.
Produktionsstoppen är alltså inte bara omfattande, utan kommer också att ta månader och år att återställa. Redan nu börjar utsatta stater att vidta krisåtgärder.
Asien: Mest utsatt, snabbast att agera
Mer än 80 procent av den LNG som passerade Hormuz år 2024 gick till Asien, och regionen köper 60 procent av sin olja från Mellanöstern.
Att Kina beslutade om ett totalstopp för export av diesel, bensin, och flygbränsle har redan skakat om Sydostasien. Bangladesh, som får nästan allt sitt drivmedel från Kina, vädjar om att kontrakten hålls, och i Australien sprider sig oron, då en tredjedel av landets flygbränsle förra året kom från Kina.
Japan har börjat släppa 45 dagars oljelager ur sina strategiska reserver, som rymmer totalt 254 dagars förbrukning. Det är det första sådana uttaget sedan Ukrainakrisen 2022. Sydkorea frigör 22,46 miljoner fat i vad som blir Internationella energirådets (IEA) största samordnade lagerutdragning någonsin. Sammanlagt har IEA:s 32 medlemsländer enats om att släppa 400 miljoner fat.
Men reserver köper tid, inte lösningar. Mika Ohbayashi vid Renewable Energy Institute i Japan konstaterar att reservfrisläppningen ”inte löser de grundläggande svårigheterna.” Analytikern Muyu Xu vid energikonsultfirman Kpler varnar för att råoljebrister kommer att återvända ifall kriget drar ut på tiden. Hon konstaterar vidare att den mest uppenbara vinnaren på de höjda oljepriserna är Ryssland, som står för en stor del av exporten till Asien, uppger Al-Jazeera.
Hemarbete, trappor och kortärmat
I brist på olja sparar länderna på det de kan.
Thailand har beordrat statsanställda att arbeta hemifrån, ta trapporna i stället för hissen, ställa in luftkonditionering på 26–27 grader och bära kortärmade skjortor i stället för kostym – åtgärder som för tankarna till Japans ”Cool Biz”- kampanj från 2005, som under Fukushima-krisen 2011 blev rikspolitik. Kontor har instruerats att stänga av datorer under lunchrasten. Thailand har också stoppat energiexport till alla länder utom Laos och Myanmar och varnat för ytterligare åtgärder om konflikten förvärras, däribland nedsläckning av reklamskyltar och krav på att bensinstationer stänger klockan 22.
Vietnam uppmanar företag att tillåta hemarbete – med mindre än 20 dagars reserver i lager är läget akut. Bensinköer har bildats i Hanoi och dussintals mindre bensinstationer har stängt eller begränsat öppettiderna.
Pakistan har infört fyradagarsvecka för statsanställda. Samtliga arbetsplatser, med undantag för jordbruk och industrier, åläggs dessutom att se till att hälften av de anställda arbetar hemifrån.
Filippinerna har gjort detsamma och siktar på att minska statens energiförbrukning med en femtedel.
Bangladesh har framflyttat Eid-ledigheten och stängt universitet i förtid för att spara bränsle.
Ransonering i Sydasien
Sri Lanka har infört ett QR-kodsbaserat ransoneringssystem som lanserades den 15 mars. Fordonsägare måste registrera sig online och visa en unik QR-kod vid tankning. Veckokvoterna varierar: bilar får 25 liter, motorcyklar 8 liter. Man får dock bara tanka på udda kalenderdagar om fordonets registreringsnummer slutar på en udda siffra, och vice versa för jämna. Bangladesh införde liknande begränsningar den 6 mars men har tillfälligt hävt dem inför Eid.
Indien prioriterar hushållen och har stoppat leveranser av flytande petroleumgas (LPG) till kommersiella aktörer som hotell och restauranger, vilket oroar servicebranschen. Den indiske oljeministern Hardeep Singh Puri uppger att staten absorberar mer än hälften av prisökningen för att skydda fattiga hushåll.
Ändå har man noterat en kraftigt ökad försäljning av eldrivna kokplattor som ersättning för de gasdrivna.
I Myanmar (Burma) infördes ett märkligt ransoneringssystem den 7 mars: Fordon vars registreringsnummer börjar på en udda siffra får endast användas på udda datum, medan motsatsen gäller för fordon med jämna siffror. Vissa fordon är undantagna, såsom elfordon, industritransporter och skolbussar. Inköp av bränsle utöver de egna behoven, för att spara eller sälja, har också förbjudits.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
