Italienska guldsmycken har en rik historia som går tillbaka till den antika etruskiska civilisationen omkring 700 f.Kr., vilka var mästare på invecklade guldbearbetningstekniker. Detta rika arv utvecklades genom romartiden och renässansen, med högkvalitativa material och oöverträffat hantverk som fortsätter än idag. Sigillringar i guld från romartiden, inte sällan med halvädelstenar i karneol som har en inristning (intaglio), är mycket populära på auktioner än idag (se infällt foto). Det är vanligt att smycken som dessa gått i arv i många generationer. Foto: The Italian Jewelry Company, Infällt: Nya Tider

Italien vill åt privatpersoners guld för att lösa budgetunderskott

Vill även lägga fingrarna på guldreserven
Italiens regering behöver pengar för att täppa till en mängd budgethål. För att lösa detta vill man komma åt privatpersoners oregistrerade guldinnehav, vilket nästan allt byrålådeguld är. Ett nytt förslag kräver att italienarna registrerar sitt guld senast juni 2026 och betalar 12,5 procent av guldvärdet till staten i en engångsskatt. Många varnar nu för att det finns planer på att beslagta guld i EU, som både befinner sig i svår ekonomisk kris och förbereder för krig. Det har skett många gånger i historien i liknande situationer, även om det är okänt för de flesta. Vi listar flera oroväckande exempel på det.

Italien överväger en engångs­skatt för hushåll som deklare­rar guld som inte är registre­rat hos myndigheterna – ett drag som italienska staten hoppas ska ge välbehövda intäkter på över 2 miljarder euro, motsvarande 22 miljarder kro­nor, eller så sägs det – det egentliga beloppet är i verkligheten många gånger högre, vilket vi kommer att förklara senare i denna analys.

Världens guldreserv ligger på totalt 348 000 ton. USA har den officiellt största även om många frågor väckts efter att Trump-administrationen plötsligt avbröt en utlovad transparent guldrevision tidigare i år. Kina tros mörka en stor del av sitt innehav och anses ha minst det dubbla uppgivna. BRICS-länderna Kina och Indien är de som ökat sitt innehav mest de senaste fem åren, medan Tyskland är den enda på listan som tvingats sälja delar av sin guldreserv. Källa World Gold Council, Diagram Statista

 

Denna nya ”byrålådeguldskatt” framkommer i ett tillägg i landets 2026 års budget, vilket gjort att de flesta missat det. Precis som med påtvingande klimatåtgärder i olika FN-konventioner eller WHO:s ökän­da pandemifördrag, så lägger man aldrig de mest kontroversiella de­larna i det ursprungliga dokumen­tet, som läses av många, utan i olika appendix (tillägg) som ofta adderas kort före det att beslut ska tas eller omröstningar genomföras, och som knappt läses av de som ska rösta om dem, än mindre av allmänheten.

5 miljoner kilo

Nyhetsbyrån Reuters uppmärksam­made det dock och skrev om det i november. Ett tänkbart skäl till detta något överraskande avslöjande av ett systemmedium är den pågående västmedia-kampanjen mot politiker som Ungerns premiärminister Vic­tor Orbán och Italiens dito Giorgia Meloni, vilka ses eller åtminstone presenteras som fientliga till EU-eta­blissemanget. Systembyrån Reuters sammanfattade det italienska försla­get så här:

  • Individer kommer att ges certi­fiering för innehav, vilket underlät­tar vägen till framtida försäljning.
  • Avgiften är ungefär hälften av skatten på det fulla värdet av guld­försäljning som saknar köpebevis.
  • Anhängare säger att åtgärden kommer att förbättra transparensen och den lagliga guldcirkulationen.
  • Förslaget omfattar 4 500–5 000 ton privatägt guld.

Det är fina omskrivningar för att staten i praktiken försöker att stjäla en åttondel av värdet av alla privat­personers guld, vilket tros uppgå till uppemot 5 miljoner kilo i Italien. Det står exempelvis inte ”för att möjlig­göra laglig försäljning”, utan bara ”underlätta vägen till framtida för­säljning”. Kritiker påtalar att det in­dikerar att det kan finnas planer på fler krav, avgifter och/eller skatter.

Den största risken med förslaget nämns inte alls av Reuters, nämligen att en registrering av allt privatägt guld gör att staten sedan med lätt­het kan beslagta eller tvångsinlösa det, något som historiskt sett inte säl­lan sker vid ekonomisk kris och in­för krigsutbrott eller under krig (se faktaruta).

5,5 biljoner kronor

Nyhetsbyrån Reuters skriver vidare:

”Förslaget skulle tillåta privatper­soner att betala en skatt på 12,5 pro­cent för att certifiera marknadsvärdet på guldtackor, guldsmycken och sam­larmynt för vilka köpebevis saknas.”

Notera ordvalet ”förslaget skulle tillåta”… italienarna att tvångsbeskattas. 12,5 procent är för övrigt samma skattesats som för statsobli­gationer. Guldet måste registreras och certifieringen vara klar senast i juni 2026. Det är en mycket snäv tidsgräns på en så omfattande re­form, som det ännu inte beslutats om. Återigen brådskar det av något onämnt skäl.

Italiens guldreserv på 2 452 ton är världens tredje största, efter USA och Tyskland (se diagrammet i Världens guldreserv). Italiens centralbank har inte köpt eller sålt guld på årtionden, till skillnad från de flesta centralbanker, vilket gör den till en stor och stabil innehavare vars reserver har ökat med över 60 procent (den 8 december) i värde sedan början på året, på grund av det stigande guldpriset. Nu vill Meloni-administrationen ta kontrollen över även detta guld. Skärmavbild: Discovery Alert

 

Enligt nuvarande regler kan av­saknaden av köpebevis leda till en straffskatt på 26 procent på hela försäljningsvärdet, snarare än den faktiska kapitalvinsten. Detta har av­skräckt människor från att sälja sitt ärvda guld på den officiella markna­den och drivit vissa transaktioner in på en grå eller svart marknad som den italienska staten inte har insyn i, vilket begränsar marknadslikvidi­teten och skatteintäkterna.

Förespråkare av förslaget presen­terar det med fina ord som ”en en­gångsskattesänkning på 52 procent på privata guldinnehav”. Registre­ring av ens guld och en engångsskatt på det blir därmed till en möjlighet till skattesänkning. Få italienare går dock på denna retorik.

Experter uppskattar att det finns 4 500 – 5 000 ton privatägt guld i Ita­lien, värt cirka 500 miljarder euro el­ler nästan 5,5 biljoner kronor, enligt nuvarande marknadspris för guld.

Italiens nätverk av ”Compro Oro”-butiker, företag som köper och säljer guld, har sett en kraftig ökning av ak­tiviteten då guldpriserna i år nådde rekordhöga nivåer. Försäljningen av begagnat guld ökade därför med cir­ka 25 procent under 2025, med mer än 1,2 miljoner transaktioner per månad. Enligt den italienska publikationen Metropolitan Magazine drevs denna utveckling av att italien­ska hushåll löste in gamla smycken och mynt. Detta då gemene man tolkar ett rekordhögt guldpris som en försäljningsmöjlighet, medan det i verkligheten bara är en del av en starkt uppåtgående trend där guld tros komma att öka i värde mycket kraftigt även under de kommande åren.

Sammantaget gör detta att den ita­lienska staten nu ser ett gyllene till­fälle att pungslå folket på nya skatte­intäkter i miljardklassen.

Ingen byrålåda och inget arv utan statlig insyn … och skatt

Enligt den föreslagna åtgärden ska italienare som äger bland annat guldsmycken deklarera sina inne­hav till marknadsvärde och betala ”amnestiskatten” i en eller tre årliga delbetalningar. Förespråkarna ar­gumenterar att försäljningspriset är högre på den officiella marknaden, så en del av skatteutgiften vinner säl­jarna tillbaka genom att försäljnings­värdet på guldet är högre. Det förut­sätter dock att innehavaren planerar att verkligen sälja sitt guld. Proces­sen ska ”övervakas av auktoriserade mellanhänder och rådgivare, med strikta kontroller mot penningtvätt”.

Reuter återger sedan vad anhäng­are till förslaget, som inte återfinns bland gemene man, menar är den främ­sta fördelen med förslaget:

”Åtgärden skulle kunna generera be­tydande engångs­intäkter för stats­kassan, samtidigt som transparen­sen förbättras på en marknad som länge präglats av dolda innehav och informella familjeöverföringar.”

Det handlar med andra ord om att staten vill ha kon­troll över allt guld – veta exakt vad alla medborgare äger i guldväg – så att inga smycken ska kunna ärvas eller skänkas, ens inom familjen, utan att staten ska kunna beskatta det.

Förslaget presenteras av både ita­lienska staten och systemmedia som Reuters, som en ”räddningsplanka” som ”skyddar” italienarna från att straffas när de en dag vill sälja sitt guld och då inte kan dokumentera köp som gjorts under deras livstid – eller för flera generationer sedan.

Baserat på antagandet att 10 pro­cent av allt italienskt privatägt in­vesteringsguld idag är certifierat, så uppskattas det i utkastet till den nya lagen att Rom kan få nya intäkter på drygt 2 miljarder euro.

Italien i ekonomisk knipa

Italien har betydande och långvariga ekonomiska problem, främst en mas­siv statsskuld på över 140 procent av bruttonationalprodukten (BNP), höga räntebetalningar, en mycket svag ekonomisk tillväxt på enbart 0,4–0,5 procent i år, till och med ne­gativ tillväxt andra kvartalet 2025, och allvarliga strukturella problem som nästan fem miljoner mestadels tärande icke-europeiska invandrare och en åldrande arbetskraft. Sam­mantaget skapar det svåra finanspolitiska påfrestningar, särskilt med de senaste årens skenande inflation, stigande räntor och en rad ekono­miska chocker som pandemirestrik­tioner, energikris, uteblivna turist­intäkter, förlorad exportmarknad i form av Ryssland och påtvingade klimatagendor som ”Den gröna om­ställningen” eller ”Net Zero”.

Italien har likväl valt att skänka stora belopp till Ukraina. Rom pre­senterade nyligen sitt tolfte stödpaket, vars innehåll hemlighålls från folket, ungefär samtidigt som planerna på att beskatta italienarnas privatguld smögs in i ett appendix till budgeten för 2026. Innan det senaste stödpaketet till Kiev-regimen hade Italien hitintills i år redan lagt ner 1,7 miljarder euro på dödandet i Ukrai­na. Beskattandet av alla italienares uppemot 5 000 ton guld skulle såle­des täcka kostnaderna för ett enda års ”stöd” till den globaliststödda Kiev-regimen, som i betydande delar upplösts efter den senaste tidens om­fattande korruptionsskandaler.

Vill också åt guldreserven

Italiens regeringsparti Italiens brö­der, som leds av Giorgia Meloni, gick i slutet på november oväntat ut och proklamerade att landets guldreserv tillhör folket. Detta efter att ett tillägg till 2026 års budget som bland annat innehöll formuleringen ”Guldreser­verna, som förvaltas och innehas av Italiens centralbank, tillhör staten, på uppdrag av det italienska folket”.

Motdrag? Vi kan i detta Telegrammeddelande läsa att ”Italiens premiärminister Giorgia Meloni försöker flytta kontrollen över landets guldreserver på 300 000 000 000 euro från Europeiska centralbanken.” Många jublade, då det låter bra. Det kom också lägligt efter att italienska folket just fått reda på att Meloni är ute efter deras byrålådeguld. Frågan är dock vad det egentliga syftet är med att ”nationalisera guldreserven”. En sak kan vi dock anta, det kommer aldrig att bli ”folkets guld”. Skärmavbild: Telegram

 

Anhängarna menar att detta skul­le skydda guldet från EU och den Europeiska centralbanken (ECB), medan kritiker påtalade att den skuldtyngda italienska regeringen då kan använda guldreserven för att betala av landets massiva stats­skuld eller köpa vapen till Ukraina. Italien har världens tredje största guldreserv, värd över 300 miljarder euro, men också Europas näst största skuldberg.

Meloni-administrationen har be­gärt ett utlåtande från både den ita­lienska centralbanken och ECB.

”De italienska myndigheterna uppmanas att ompröva utkastet, i syfte att bevara Italiens centralbanks oberoende”, svarade ECB och tillade att det inte var tydligt vad det kon­kreta syftet med utkastet var. ECB har tidigare sagt att nationalisering av guld inom EU är ”oförenliga med EU-fördragen”.

Intressant att notera är att detta förslag också lades i ett tillägg till bud­geten för 2026 och kom efter tillägget om att beskatta folkets byrålådeguld. Det första fick väldigt lite uppmärk­samhet i media, inte minst nationell sådan, medan förslaget om att ”guld­reserven ska tillhöra folket” – som låter bra i folks öron – fick mycket stor dito. Det fåtal inledande rubri­ker om att Meloni-administrationen vill åt folkets privatguld som publice­rats byttes snabbt till att regeringen vill att centralbankens enorma guldreserv ska ”tillhöra folket”.

Kritiker menar att detta gjordes för att flytta bort fokus från beskatt­ningen av privatguld, som allmänheten då just börjat höra om. Andra menar att Meloni-administrationen är ute efter både guldreserven och folks byrålådeguld, och i förväg pla­nerade att tilläggen skulle läggas till budgetförslaget med kort mellanrum i den ordning som de gjordes. Oaktat vad skälen är, så är båda förslagen både uppseende-och oroväckande.

27 gånger mer än uppgivet

Italien har en befolkning på 59 miljo­ner, varav 50 miljoner är 18 år eller äldre. Yngre äger sällan guld i någon större omfattning, men om vi räk­nar på uppskattningen att det finns 5 miljoner kilo oregistrerat privatägt guld, så blir det i snitt 100 gram per vuxen invånare. Standardenheten på guld i Italien är som i Sverige 18 karat, även om det finns både lägre och högre karat. Den 8 december 2025 kostade ett gram 18 karat guld cirka 87 euro i Italien. Det innebär att varje vuxen italienare i snitt har guld till ett värde av runt 8 700 euro, vilket då skulle ge en engångsskatt på 1 088 euro eller nästan 12 000 kro­nor per vuxen innevånare. För äldre italienare, som har mer guld och ofta låga pensioner, kan det handla om så höga belopp att de inte har råd att re­gistrera sitt guld utan att tvingas säl­ja delar av det. Kritiker av förslaget menar att detta troligen är ett outta­lat delmål med reformen.

Artikeln fortsätter

Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Ylva Johansson vill stoppa utvisningar till Tunisien

Ylva Johansson vill stoppa utvisningar till Tunisien

🟠 Sveriges EU-kommissionär, Ylva Johansson, vill stoppa alla utvisningar från EU till Tunisien. Hon menar att semesterparadiset inte duger för migranterna, som ofta kommer från länder längre söderut, då Tunisien inte har ett eget asylsystem som uppfyller hennes krav. Det meddelade hon den 17 juni i Ekots lördagsintervju.

Läs även:

EU-Mercosur-avtalet fortsätter att provocera lantbrukare

EU-Mercosur-avtalet fortsätter att provocera lantbrukare

🟠 UTRIKES Franska lantbrukare, som framför allt protesterar mot handelsavtalet mellan EU och Mercosur, blockerade på måndagen den 12 januari ett oljelager i staden La Rochelle i västra delarna av landet och spannmålssilos i Bayonne, i sydväst, detta efter en vägspärr som sattes upp i helgen i Le Havres hamn, i nordväst, meddelade de franska jordbruksfacken.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Litiumbatterier: Från dröm till verklighet

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK Litium har fått smeknamnet ”2000-talets olja” och är bland annat grunden för batteriteknik för elfordon. Utnyttjandet av denna resurs är orsakar dock miljömässiga och sociala skador. När det gäller reserverna är de ojämnt fördelade geografiskt och begränsade, vilket ger nytt liv åt de geopolitiska spänningarna, vilket vi tidigare har sett när det gäller olja.

Tre historiska svenska kyrkor

🟠 Inför kyrkovalet i september månad är det lämpligt att fräscha upp kunskaperna i svensk kristen historia, dessutom även att förmedla dessa till den yngre generationen, ty skolorna i dagens Sverige har ofta, dock inte alltid tack och lov, andra prioriteringar. Undertecknad ber att få presentera tre kända och för vissa kanske okända kyrkor i Sverige.

Annonser

Det finns ett stort utbud av online-casinon, inklusive sådana som opererar utan svensk licens – casino utan svensk licens är en viktig aspekt att beakta.

När man undersöker online-spelalternativ, är det relevant att notera att det finns casino utan spelpaus, som fungerar under andra regleringar.

Spela på – casino utan svensk licens här.

En del online-casinon är inte registrerade under den svenska licensen – casino utan licens kan ha olika spelutbud och regler.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.