Dagarna innan jul här om året var min fru och jag för första gången i Sverige tillsammans. Vi möttes av ett vintrigt Stockholm med vackra vyer, mysiga gränder och ett trevligt och vänligt folk med en stolt och på många platser i staden synlig historia. Under den obligatoriska promenaden genom Gamla stan passade vi på att besöka Stortorgets julmarknad.
Jag borde så klart ha vetat bättre, jag borde ha lärt mig att svenska traditioner är förpassade till svenskreservatet, även kallat Skansen. Kanske är det åren utomlands som har trängt tillbaka mitt svenska sjätte sinne – den i jantelag grundade oikofoba blockeringsmekanismen. På Gamla stans julmarknad fanns det tre bodar som sålde hantverk – samtliga samiska hantverk. Det svenska gick inte djupare än en massproducerad varmkorv och pepparkakor från fabrik.
Att det inte skulle erbjudas några djupare svenska traditioner med hänsyn till svenska besökare är en sak, men Stortorget är ändå centralpunkten för omfattande utländsk turism i staden. Och hur mycket än svenskarna låter sig ledas av sitt sjätte sinne så kryllar platsen av utlänningar som endast är berikade med fem sinnen och som suktar efter det äktsvenska och är snabba att öppna sina plånböcker för mer av den varan.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
