”’Dagståndare’ kallte de såna spöken, som varit ute på natten och inte hunnit hem till en viss tid. De måste stanna på den plats där de var. De var mycket farligare att råka ut för än andra spöken.
Men far råka ut för ett sånt där spöke en gång. Han och mor skulle ut på åkern i något arbete, och far gick förut [gick före]. När han kom till en väg, som han måste gå över, kände han plötsligt ett hårt slag på axeln. ’Kommer du allt, mor?’ sa han och vände sig om. Men där fanns ingen, och det var klockan elva på förmiddagen. Far fick ett stort blåmärke på axeln, precis som efter en hand. Det var visst någon som hade kört ihjäl sig eller ridit ihjäl sig på den där vägen.”
Sägnen som har återberättats ovan är från Tölö i Halland. Den sägnen finns återgiven i både Svenska folksägner av Bengt af Klintberg och De döda återvänder. Folktro om tillvarons gränsland av Ebbe Schön.
I Schöns bok får man, förutom att läsa sägnen, veta att dagståndare är den halländska benämningen på de gastar som inte återvänt till graven ”förrän tuppen hade börjat gala” och därför ”fick bli kvar precis där han befann sig, ända till solnedgången.”
Det fanns alltså mer än en benämning för gastar.
Vad är en gast?
Ebbe Schön beskriver gasten som ”ett opersonligt dödsväsen, vars förfärliga skrik och skränanden man kunde få höra ute i markerna och längs vägarna. Gasten var i de flesta fall osynlig men kunde även framträda i synlig gestalt.”
När gasten visade sig kunde den, enligt Schön, antingen se ut som ett skelett, en vanlig människa eller ett hoppande ben. Den kunde även visa sig som en jättelik gestalt eller som en liten pyssling. Gasten kunde också anta djurskepnad, se ut som en säck, ett eldsken eller ”ett torrt, flygande skinn”.
Vad gastens vanliga utseende var berodde även på den lokala berättartraditionen. I Värmland och Dalsland, till exempel, var tron att gasten såg ut som ett torrt, flygande skinn vanlig medan det i Bohuslän berättades sägner om gastar som såg ut som hoppande människoben.
Även när det gällde benämningar kunde skillnader råda, enligt Schön. Som det nämnts tidigare benämndes gasten även som dagståndare i Halland medan en värmländsk sagesman berättade att dagståndare och gastar var olika andeväsen.
I Övertro. Tron på mystiska väsen, andar och övernaturliga händelser, som handlar om folktron i Voxtorp med omnejd, skriver Knut Johansson följande om gasten:
”Man trodde gastar var onda osynliga människor, vilka ha något brott osonat och därför icke få ro i sin grav utan nattetid komma upp ur jorden och smyga omkring osynliga. Sin lust att skada och göra ont ha de kvar och därför icke ofarliga för levande människor. Små odöpta barn, som mördats samt vidare personer, som omkommit på ett våldsamt sätt och inte fått vila i vigd jord troddes också bli gastar.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.