Kungen anglosaxarna mindes

När en svensk sagokung även förekommer i icke-nordiska källor är det minst sagt intressant för det tyder på att andra folk kände till, eller åtminstone hört talas om, dessa kungar. Särskilt intressant är det om den icke-nordiska källan är äldre än den nordiska. Ragnar Lodbrok, till exempel, har inte bara blivit omskriven i nordiska sagor från 1100-talet och av Saxo Grammaticus utan även i den frankiska 800-talskällan Annales Bertiniani.

Två andra sagokungar som har blivit ihågkomna av andra folk än svear och götar är sveakungen Angantyr (även känd som Egil Tunnadolg) och dennes son Ottar Vendelkråka. Dessa två kungar har blivit förevigade av anglosaxarna i Beowulfkvädet som skrevs på 700-talet.

I denna artikel riktas fokus mot Ottar Vendelkråka och hur han har blivit skildrad i det anglosaxiska Beowulfkvädet och den nordiska Ynglingasagan.

Ottar i Beowulfkvädet

I Beowulfkvädet, vars handling utspelas på 500-talet, berättas att Ottar var bror till Onela (på fornnordiska: Ale eller Åle) och son till den tidigare nämnde sveakungen Angantyr. Onela var svärson till Halfdan, som varit danernas kung.

Ottar var alltså, enligt detta epos, svåger till den danske kungen Hrodgar, till vars undsättning krigaren Beowulf kom när det människoätande trollet Grendel spred skräck bland danerna (läs mer om detta i ”Germanernas stora epos”, NyT 27/2025).

I Beowulfkvädet skildras Ottar och hans söner, Eanmund och Eadgils (även känd som Adlis), som krigare.

Det framkommer i eposet att hans bror, Onela, usurperat tronen eftersom Eadgils vänder sig till Beowulf för att få hjälp att bekämpa och döda farbrodern (Beowulfkvädet 2379–2396). Ottar beskrivs även som en god kung som Beowulf ville hämna (2389–2390). Allt detta tyder på att Ottar blev dödad av sin bror.