Livstid för Henry Nowaks mördare – nu har polisfilmen släppts

Domare William Mousley vände sig direkt till Digwa när han avkunnade domen:

– Du, Vickrum Digwa, mördade honom. Genom att göra det berövade du honom alla han älskade, allt han brydde sig om och tyckte om att göra. Han skulle ha förväntats leva ett långt och förhoppningsvis lyckligt och meningsfullt liv. Du har vållat elände och livslång förlust för hans familj och stor sorg för alla som kände honom.

– Att Henry Nowak dog ensam, förödmjukad och handfängslad var en direkt konsekvens av Vickrum Digwas oärlighet, fortsatte domaren, som även påpekade att försvarets beslut att fortsätta framställa Henry som ”en våldsam, berusad, rasistisk angripare förvärrar sorgen för familjen”.

”Kontrasten är outhärdlig”

Mark Nowak, Henrys far, talade utanför domstolen med en blandning av sorg och kontrollerat raseri.

När Digwas skuld fastställdes av domstolen den 29 maj, bad polisen för första gången om ursäkt för att de satt Henry i handfängsel. Polischefen Robert France tycktes dock samtidigt försvara polisernas agerande med att Digwa ljög för dem, som om det varit rimligt att tro på hans lögner om att han utsatts för en våldsam ”rasistattack” och försvarat sig. Mark Nowak anser inte att det försvaret duger.

– Med sina sista ord sade han till poliserna att han inte kunde andas. Han sade till dem att han blivit knivhuggen. Faktum är att Henry sade till poliserna att han inte kunde andas nio gånger. Han sade att han blivit knivhuggen fyra gånger. Svaret från en av poliserna var ”det tror jag inte att du blivit, grabben”.

– Polisen säger att de blev missledda av mördaren, och att scenen de anlände till var komplicerad. Olyckligtvis tycks det för oss som om sanningen är mycket enklare. Polisen fick veta från vår son själv, och från en medborgare som ringde [larmnumret] 999, att de hört någon ropa att han blivit knivhuggen. Men polisen trodde dem inte. Henry släpades över gruset, hans händer tvingades bakom hans rygg, och han sattes i handfängsel. I stället för att behandlas som ett döende offer, grep polisen Henry för misshandel och läste upp hans rättigheter. Det var det sista han hörde.

– Henry dog inte med värdighet. Han dog inte med den omsorg han förtjänade. Han förlorade medvetandet innan någon trodde på honom. Låt mig vara helt tydlig – vi håller Vickrum Digwa ensam och hundra procent ansvarig för det brutala mordet på vår son. Men Henry borde inte ha dött på Southamptons gator i polisens förvar. Sättet han behandlades på var omänskligt och förnedrande.

Därefter jämförde han hur hans son och hans sons mördare behandlades:

– Hans mördare gavs däremot anständighet. Han blev trodd. Han försattes inte i handfängsel när han greps. Han försattes inte i handfängsel när han transporterades till polisstationen. Såvitt vi förstår försattes han aldrig i handfängsel överhuvudtaget. Och som Vickrum Digwa själv berättade inför rätten: Medan han var anhållen för Henrys mord tog poliserna honom till köket så att han kunde välja sin mat. Kontrasten är outhärdlig.

Mark Nowak tackade samtidigt flera av de poliser som varit inblandade i mordutredningen och förklarade att det varken handlar om rasism eller sikhism, utan om mord. Han uttryckte dock samtidigt att man borde tillämpa ”sunt förnuft” i knivlagstiftningen och att ingen borde kunna öppet bära en 21 centimeter lång kniv på gatan – vilket sikher har rätt till enligt engelsk lag då det ingår i deras religion att bära dolk.

Kroppskamerafilmen släpps

Utöver det som presenterats i rätten och i polisens uttalanden spreds uppgifter via personer som uppges ha närvarat vid rättegången och som delat sina iakttagelser på sociala medier. Dessa uppgifter, som publicerats av bland annat British Poles och Human Events, satte polisens agerande i ett än sämre ljus än vad som redan framkommit.

Två separata namninsamlingar på Change.org krävde att Hampshire-polisen skulle publicera filmerna från polisernas kroppskameror efter att domen fallit, så att man kunde få klarhet i vad som skett. Chris Philp, Torys skuggminister för inrikesfrågor, krävde ”akut” släpp av filmerna. Peter Bleksley, före detta detektiv vid Metropolitan Police, befäste kravet i GB News: ”Låt oss få transparens!” På kvällen gav polisen efter för trycket och släppte en kroppskamera-upptagning.

Ett par av de uppgifter som spritts i sociala medier visade sig överdrivna när filmen släpptes. Ingen polis hörs bokstavligen skratta när Henry säger att han blivit knivhuggen, även om de har en nonchalant attityd, och det var inte tre kvinnliga poliser som ryktet påstod utan två kvinnliga och en manlig konstapel.

Ändå är det som filmen faktiskt visar fruktansvärt och har bara stärkt ropen på rättsliga åtgärder mot poliserna. Trots att Henry är likblek av blodförlusten och uppenbarligen svårt medtagen, trots att han har blod på händerna – även om det mesta av blodet läckte inåt i hans bröst – och trots hans upprepade försök att få dem att förstå att han blivit knivhuggen (vilket den manlige polisen besvarar, precis som rapporterats, med ”I don’t think you have, mate”) och inte kan andas, släpas han över gruset, vänds tämligen omilt över på mage, blir satt i handfängsel och förklaras anhållen. Först därefter vänder poliserna honom på sidan och gör något slags halvhjärtade försök att se efter om han verkligen är skadad.

Den film som släppts bryts precis efter att en av de kvinnliga poliserna sagt ”kan vi få hit en ambulans? Hans pupiller reagerar inte ens”. Då har poliserna varit på plats i tre minuter.

Varför man valt att klippa filmen där och inte visa de närmast följande minuterna har inte fått någon officiell förklaring, så vitt Nya Tider erfar. Det har däremot lett till fortsatta spekulationer i sociala medier.

Filmen bekräftar samtidigt bilden av både mördaren Vickrum Singh Digwa och hans familj som fullfjädrade psykopater. När polisen anlände var hans mor – som dömdes för skyddande av brottsling – fullt upptagen med att tvätta av och gömma dolken han använt. Hans far och bror var däremot på plats. När poliserna frågar om någon blivit skadad förutom Henry, pekar både Digwa och hans bror ivrigt på ett påstått litet blåmärke vid Digwas vänstra öga. Inte bara underlåter de att berätta för polisen att Henry blivit knivhuggen och behöver hjälp, utan de säger emot Henry när han försöker säga det till poliserna.

Hade de erkänt så hade poliserna knappast behandlat Henry så illa. Många anser det likväl ytterst märkligt hur beredvilligt poliserna tror på den synbart oskadade Digwa framför den liggande och nästan medvetslöse Henry. Flera debattörer har pekat på den intensiva ”antirasistiska” träning som brittisk polis genomgått under de senaste tre årtiondena som en trolig orsak – så snart Digwa hävdade att han utsatts för en ”rasistattack” utlöste det inövade reflexer om att alltid ta ”rasism” på största allvar och inte ifrågasätta.

Reform UK-ledaren Nigel Farage kallade filmen ”de mest chockerande bilderna av diskriminering du någonsin kommer att se. En vit pojke som handfängslas av poliser som brydde sig mer om en anklagelse om rasism än om ett mord. Det här måste vara en vändpunkt. Vita liv räknas också.”

Reforms rättspolitiske talesperson Robert Jenrick skrev på X: ”Han var offret, men behandlades som en brottsling. ’Jag kan inte andas’ säger han, gång på gång. I stället för att hjälpa honom griper polisen honom på falska anklagelser om rasism. Hjärtskärande. Det är svårt att komma ifrån slutsatsen att han behandlades annorlunda för att han var vit.”

Suella Braverman, Reforms utbildningspolitiska talesperson och tidigare inrikesminister, var ännu mer direkt: ”Det här handlar inte bara om knivbrott. Det handlar om polisens misslyckande, dålig polisutbildning och antirasism riktad mot vita. Vem ska ställas till svars för denna skandal?”