I skuggan av världens första feministiska regering har jag börjat tänka på pojkarna. Under vilka förutsättningar de växer upp, vilka förebilder de har. Frånvaron av tydlighet och ordning i såväl skola som samhälle påverkar många negativt. Vi avskaffade värnplikten och därmed en naturlig samhällsfostran för unga män. Massmigrationen gör också att unga män från andra kulturer inte kommer in i landets gemenskap och lär sig om svensk historia.
Istället för en homogen kultur har vi i dag parallellsamhällen och skenande kriminalitet där ungdomar fostras i mycket destruktiva miljöer. Samtidigt skyller vänstern och feminismen alla problem på patriarkatet och gör både kvinnor och unga kriminella till offer under könsmaktsordning och intersektionella maktanalyser. Men går det att förstå detta fenomen utifrån ett annat perspektiv?
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
