Henrik Rönnqvist.
Det var ”Kulturnatt” i Malmö den 27 september. ”Kulturnatt” låter kanske som en dystopisk bild om vart det västerländska kulturlivet är på väg, men här handlade det tvärtom om en manifestation för kulturen. Gallerier och museer höll helt konkret öppet till midnatt och teatrarna hade sena föreställningar. Det numera välbekanta Galleri Rönnqvist & Rönnqvist, som i början av juli stormades av polis som beslagtog Dan Parks verk, var givetvis med. De hade vernissage med målaren Markus Anderssons bilder. Publiken hittade till Galleri Rönnqvist trots att det inte fanns med på Konstfrämjandets guidekarta. Galleriet är svartlistat efter att ha ställt ut Lars Vilks och Dan Park.
Det pratas visserligen mycket bland konstvetare om att den moderna konsten framför allt ska ”provocera” och ”utmana invanda tankebanor”. Jag tänker att verkligheten är snarare att man älskar dem som utmanar någon eller något som redan är grundligt utdömt, till exempel traditionella kristna värderingar, men om någon till äventyrs skojar med vår egen tids dogmer, till exempel om mångkulturens välsignelser, då visar kultureliten att den är härskarmaktens lojala moralpoliser.
”… Konstfrämjandet Skåne … sätter tanken om jämlikhet och människors lika värde allra högst. Galleri Rönnquist & Rönnquists verksamhet har visat sig vara oförenligt med vårt grundsyfte. … ”
Människan är natur
Markus Andersson är i alla fall inte ute efter att provocera.
”Konst är poesi, och politiken är nog bland det minst poetiska i universum, därför ska den hålla sina tentakler borta från konsten. Naturen däremot är poesi, och eftersom vi är naturen kan vi alla finna den poesin inom oss …”
”Att skilja på människa och natur är artificiellt och speglar i mitt tycke inte verkligheten. Samma ursprung och former återfinns i såväl ett ståtligt träd som i en sliten klippa som en människas nakna kropp.”
Det är tråkigt att konstkritikerna är så föraktfulla mot naturskildring, säger Markus. Porträtt, modellstudier, landskap, djurskildringar, den naturalistiska stilen ger unika möjlighet att uttrycka finstämda känslor. Med behärskning av hantverket och försiktig användning av arketypiska symboler, kan konsten liksom i drömmen, röra vid svårfångade livsupplevelser. Det är fullkomligt fel att traditioner och konventioner skulle begränsa uttrycket.
Djur och nakna kvinnor
”Korpen och vraket” tycker jag är ett bra exempel på den poesi som Markus talar om. Det är en noga studie av en korp i förgrunden men nere vid marken i bakgrunden ligger ett bilvrak. Det blir en typ av konfrontation mellan bildelement som sätter associationerna i rörelse. Man kan vara ganska säker på att det inte finns någon ”rätt” tolkning, så de känslor som väcks hos betraktaren kan man lita på att de är ens egna.
Porträttet av hunden tycker jag särskilt mycket om. Hunden har en självklar samhörighet med gräset, löven och jorden. Markus visar en här vällustig målarglädje. Han använder medvetet breda penseldrag som ger disig oskärpa åt bakgrund och fina penslar för att måla skarpt iakttagna detaljer.
Det är aldrig fel med vackra kvinnor – särskilt inte om betraktaren är man. (I vår tid verkar det inte vara lika intressant åt andra hållet.) Markus målar gärna efter modell, både kvinnor och män, porträtt och helfigur, både nakna och klädda. Han lyckas med att i flera lager färg skapa en stark närvaro åt sina modeller. Man känner att det är riktiga människor som skildras, inte idealfigurer. Det är tydligt att det figurativa naturalistiska måleriet aldrig kan bli uttömt. Det finns oändligt mycket kvar att jobba med, så länge det finns levande människor.
Folkets målare
En levande tradition fordrar folkets stöd. Det är många som klagar över kulturens tillstånd. Man känner sig inte hemma med det som visas på museer och konsthallar. Då måste man förstå att konsten inte alstras ur intet i ateljéerna. Det krävs att människor visar sitt intresse genom att faktiskt köpa verk av folkliga konstnärer och pryda sina hem med dem. Det är ännu viktigare i vår tid när konstkritikerna och de rika köparna inte vill veta av kulturyttringar som växer ur lokala eller ”provinsiella” källor. Den hotande globalistiska utslätningen kommer att misslyckas om människor uppmuntrar och handlar av dem av sina egna som kan uttrycka folkets själ.
Utställningen på Generalgatan 2 i Malmö pågick från 27 september till 19 oktober.
