Expressionismen blev en internationell rörelse med stor bredd av uttryck inom bildkonst, arkitektur, litteratur, teater, film och musik. Den började inom poesi och måleri i norra Europa kring början av 1900-talet och kom därför att kallas modernistisk. Dess typiska drag är att tolka eller förvränga den enkla verklighetsavbildningen radikalt för att framkalla känslor, stämningar eller idéer.
Begreppet ”expressionism” anses ha lanserats av en tysk konsthistoriker, Wilhelm Worringer, i hans arbete Abstraktion und Einfühlung (Abstraktion och inkännande).
Konstnärsgruppen Brücke bildades 1905 i Dresden av arkitekturstudenterna Ernst Ludwig Kirchner, Fritz Bleyl, Erich Heckel och Karl Schmidt-Rottluff som verkade som bildkonstnärer. Till dessa fyra kom senare Emil Nolde, Max Pechstein och Otto Mueller att ansluta sig. Norrmannen Edvard Munch målade på ett liknande sätt men tillhörde aldrig gruppen. Man inspirerades av föregångare som Paul Gauguin och Vincent van Gogh.

Gruppmedlemmarna arbetade med färgstarkt måleri, teckning, akvarell, grafik och skulptur. Man lanserade konstnärligt utformade affischer, vilket tidigare sällan förekom. Brücke samverkade, levde och arbetade tillsammans på ett sätt som var nytt för konstnärer och bröt radikalt mot tidens moraliska normer och estetiska ideal.
Det namn de gav sig, ”Brücke”, betyder ”bro” på tyska och har ofta tolkats som ett uttryck för gruppens strävan att skapa en förbindelse mellan dåtidens och framtidens konst. De organiserade egna utställningar och turnerade med dessa mellan olika städer i Tyskland.
De formulerade också ett manifest som uttryckte deras huvudsakliga idéer. Ernst Ludwig Kirchner formulerade det 1906 på följande sätt:
Med tro på utveckling, tro på en ny generation av skapande och njutande människor, kallar vi samman alla unga, och vi unga som bär på framtiden vill skaffa oss rörelsefrihet och levnadsfrihet gentemot de väletablerade äldre krafterna. Envar som på ett omedelbart och oförfalskat sätt återger det som driver honom att skapa, är en av oss.
Brücke utvecklade tydliga strategier för att marknadsföra och sprida sin konst, något som kom att inspirera kommande generationer av konstnärer.

Gruppens konst markerar början på den tyska expressionismen och blev med tiden Tysklands viktigaste bidrag till den internationella modernismrörelsen. Brücke utmanade den klassiska konstens strikta ideal och traditionella värderingar. Att bilderna liknade det avbildade ansågs inte längre vara det väsentliga för konsten.
De arbetade med alla möjliga olika motiv som gavs förenklade former, uppbrutna perspektiv och stora färgfält. Brückesmedlemmarna målade porträtt och självporträtt, ägnade mycket tid åt nakenstudier samt skildrade tillvaron i ateljén där liv och konst smälte samman.
År 1911 flyttade de till huvudstaden Berlin och därmed kom även storstadslivet i fokus. Efter åtta år tillsammans och närmare åttio gemensamma utställningar, upplöstes gruppen 1913.
Moderna Museets utställning visar Tysklands viktigaste bidrag till den internationella modernismen. Det lär vara första gången detta sker i Skandinavien.
Utställningen kan ses till den 9 mars 2025.