Till skillnad från Warszawapakten kunde Natos medlemsländer under kalla kriget upprätthålla en viss form av självständighet, även om militäralliansen skapades för att hävda USA:s intressen gentemot Sovjetunionen. Efter kommunismens fall kom dock Nato att radikaliseras politiskt och under 1990-talet vända sig både inåt och utåt i ett försök att omforma hela världen enligt en ny ordning.
Ett av de första tecknen på ett politiserat Nato kom i samband med militäralliansens bombning av Jugoslavien 1999. Vid den tiden började rapporter från Natos högkvarter i Bryssel att framställa nationalism som roten till en rad moderna problem, medan mångetniska samhällen lyftes fram som lösningen.
Under den så kallade flyktingkrisen 2015, då muslimska män i vapenför ålder vällde in över Europas gränser, valde Nato också att engagera sig. Enligt Natos dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg var uppdraget dock ”inte att stoppa eller trycka tillbaka flyktingbåtar” utan snarare att hjälpa EU att ”hantera krisen”. I efterhand är det belagt att militära fartyg ofta plockade upp migranter i Medelhavet och forslade dem till Europa efter det att människosmugglare kört ut sina knappt sjödugliga båtar på öppet hav och lämnat migranterna där.

Natos inställning till mångetniska samhällen har sedan dess blivit allt tydligare. Så sent som förra året höll Nato ett toppmöte med temat ”Vi är alla allierade i kampen mot rasdiskriminering”. Deltog gjorde bland andra amiral Rob Bauer, ordförande för Natos militärkommitté, och Angus Lapsley, biträdande generalsekreterare för försvarspolitik och planeringsavdelningen. Slutsatsen som drogs var att Nato ska använda sin ”kollektiva underrättelseinformation” i syfte att främja mångkultur och bekämpa ”homogena attityder”.
Rob Bauer skapade rubriker så sent som i höst i samband med att han kritiserade yttrandefriheten på X efter att Elon Musk tagit över plattformen. Uttalandet kom efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet och har tolkats i lika hög grad som ett ställningstagande mot Trump.
– Jag är starkt för yttrandefrihet, men jag är inte nödvändigtvis övertygad om att det som Trump och Musk gör på X är rätt tillvägagångssätt, sa han.
En regnbågsfärgad krigsallians
Men det är inte bara antinationalism och förespråkande av mångetniska samhällen som engagerat Nato sedan Warszawapaktens upplösning. År 2001 blev Natolandet Nederländerna det första i världen att legalisera så kallade samkönade äktenskap. Trots att detta uppfattades som både radikalt och väldigt främmande i stora delar av världen, valde Nato bara året efter att ge fullständiga förmåner åt alla samkönade par bland sina anställda. Därmed positionerade sig Nato som en slags global pionjär för att jämställa samkönade relationer med det traditionella heterosexuella äktenskapet.
Idag har hela 18 av Natos totalt 31 medlemsländer infört möjlighet för homosexuella att ingå äktenskap. Ytterligare sju Natoländer tillåter registrerade partnerskap för homosexuella medan Slovakien och Polen har könsneutrala samboregler. Det är endast Albanien, Nordmakedonien, Bulgarien, Rumänien och Turkiet som helt saknar något juridiskt erkännande för icke-heterosexuella parförhållanden. Detta kan jämföras med övriga världen: Endast 34 av FN:s 193 medlemsländer har legaliserat samkönade äktenskap.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.