Regeringen: ”antisemitismen intar en särställning”

”Samling mot antisemitism” var namnet på det symposium som hölls den 30 september, där flera statsråd inklusive statsministern, akademiker, pedagoger och representanter för inflytelserika judiska lobbygrupper deltog. Regeringens representanter var statsminister Ulf Kristersson, kulturminister Parisa Liljestrand, justitieminister Gunnar Strömmer, socialminister Jakob Forssmed, skolminister Lotta Edholm, samt jämställdhets- och arbetslivsminister Paulina Brandberg.

Moderator var Sofia Nerbrand, politisk redaktör på Kristianstadbladet Norra Skåne. Nerbrand är känd för sina starka ställningstaganden mot pro-palestinska demonstrationer, NMR-medlemmars yttrandefrihet och för att arrangera kippavandringar i Malmö. Hon inledde med att förklara betydelsen av evenemanget:

– Ett symposium är ju en vetenskaplig konferens, och syftet med dagens övning är att försöka hitta sanningar, samband, slutsatser och samarbeten.

Därefter gick hon in på de frågor som skulle diskuteras. Vad som var rätt och fel var dock redan klarlagt, vilket måste ses som ett undantag i ett vetenskapligt sammanhang där kritiskt tänkande och ett flertal perspektiv förväntas vara utgångspunkten.

Symposiets konsensus var att fientlighet mot judar intar en särställning och att detta är något som bestått genom många generationer. Från statligt håll ska man börja bearbeta familjer med värderingar som är negativa mot den judiska folkgruppen, i första hand genom skolväsendet. Misstänkta antisemiter bör också enligt direktiv från forskare fördrivas från det offentliga rummet, där judisk kultur ska värnas på grund av att den påstås bära på ojämförliga historiska trauman.

Det finns alltså en moralisk skillnad mellan svenskars och judars rädsla, var det underliggande budskapet under paneldebatten. Svenskars, särskilt ungdomars, rädsla för att rånas eller våldtas enbart för att de har ett svenskt utseende, och judars rädsla för fientliga grupper som går i lagliga demonstrationståg, ska behandlas olika. Vad som tycks kommuniceras, är att svenskars rädsla skulle skolas bort, medan samma rädsla hos judar var en larmsignal om att samhället runt omkring dem behöver förändras.

Religiös ansats

Statsminister Ulf Kristersson berättade i sitt inledande tal att han och andra statschefer kunnat konstatera en ny våg av antisemitism i Europa, särskilt efter den 7 oktober 2023. Sverige var inget undantag. Lite förvånande i det sekulariserade svenska sammanhanget, var att han gick in i den religiösa sfären för att förmedla svar, med ett citat från den israeliska historikern Yehuda Bauer: ”Jag kommer från ett folk som gav världen de tio budorden. Nu har tiden kommit att förstärka dem med ytterligare tre som vi borde anamma och åta oss att följa: Du skall inte vara en förövare, du skall inte vara ett offer, och du skall aldrig, aldrig vara en passiv åskådare.”

Barn ska lära sig i skolan om judars särställning

Det var ännu helt tillåtet att tycka helt olika i Sverige även om komplexa konflikter långt bort, påstod statsministern. Rasism och intolerans var däremot oacceptabelt oavsett vem eller vilka företeelserna riktade sig mot, men antisemitism hade trots det en särställning.

– Kan man inte göra skillnad på de två sakerna, så missbrukar man den öppna demokratins finaste egenskaper, löd budskapet.

Var skillnaden går mellan de två sakerna lämnade statsministern osagt. Han fortsatte dock med att dela upp rasismen i bättre och sämre, antisemitism har en särställning.

Barn till föräldrar med allt för kritisk hållning till den judiska folkgruppen menade han skulle skiljas från föräldrarnas värderingar. Sådana värderingar identifierade han också som ”problem”:

– Barn och unga ska inte ärva sina föräldrars fördomar. Barn och ungdomar ska inte ärva sina föräldrars problem överhuvudtaget.

Ulf Kristersson utlovade ytterligare finansiering av så kallade hågkomstresor till förintelsens minnesplatser, samt mer pengar till propagandamyndigheten Forum för Levande historia och dess kurser med grund i en judisk lärobok om européers skuld till förintelsen.

Utan judar finns varken europeisk eller svensk kultur

– Varje generation måste, som vi ofta säger, vinnas för demokratin. Men varje generation måste också vinnas för den här speciella frågan, förkunnade Kristersson.

Sedan kom han in på den återkommande miljonfinansieringen av den kontroversiella organisationen Paideia, vars grundare Barbara Lerner Spectre i en intervju klargjort judarnas ledande roll i att förvandla Europa till en mångkulturell kontinent. Hon hade bland annat förklarat att Europa ”nu kommer att gå in i ett mångkulturellt läge, och judar kommer bli ogillade på grund av vår ledande roll”.

Kristersson sade dock inget om den etniska rensning Spectre talat sig varm för, utan menade att Paideia bidrog med att integrera judiskt tankegods i Sverige för framtida bruk.

Statsministern lyfte också en kulturell teori som liknade det Forum för levande historias tidigare överintendent Ingrid Lomfors givit uttryck för 2015 – att det inte fanns någon ”inhemsk svensk kultur”. Denna gång var det dock EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som uttalat sig.

– Hon sade för fem år sedan att det inte skulle finnas någon europeisk kultur utan någon judisk kultur. Att det inte skulle finnas något Europa utan det judiska folket. Och det är faktiskt likadant med Sverige. Judisk kultur är en del av svensk kultur. Judisk historia är en del av vår gemensamma historia. Och den judiska framtiden är en omistlig del av Sveriges framtid i stort. Vi har ett ansvar att vårda både historiens erfarenheter och framtidens alla möjligheter. Det är den riktiga gemensamma förpliktelsen.

Statsministern betonade att det nästa år firas 250 år av etablerat judiskt liv i Sverige, och att landet nu stod vid en vändpunkt. Det var dags att sluta acceptera ”hat, hot och våld”, men valde att inte säga något om den rasism som svenskar utsätts för i sitt eget land.

– Rätten att uttrycka sin tro, sin identitet och sin kultur är fundamental i ett land som vårt. Hotas den hotas inte bara den enskilde, utan något större och djupare i vårt fria och öppna samhälle, förklarade han.