Romantikens konstnärliga genombrott

Besökarna blir påminda om att romantiken började som en litterär och filosofisk rörelse, i mycket en kritik av upplysningstidens en­sidiga rationalitet. Katalogen i bokform be­rättar kort om den grupp som efter namnet på staden de flesta levde i blivit känd under beteckningen Jenaromantikerna. I ett av de mindre ut­ställningsrummen högläser Stina Ekblad via en skärm ur några av romantikens litterära klassiker.

Dessa romantiker och idealistiska filosofer reagerade mot upplysningstidens verklighetsförståelse och anspråk på absolut objektivitet. Istället kom man att betona de subjektiva och känslomässiga elementen i verklighets­uppfattningen.

Trohet mot naturens sanning var en grundläggande tanke inom romantiken och det är därför inte förvånan­de att landskap blev ett av de vanligaste motiven i den tidens måleri. De romantiska landskapen erbjuder ofta storslagna perspektiv över älskade hembygder, vyer från främmande länder eller rena fantasier utan verkliga fö­rebilder. Dramatiska berg, stormande hav och mäktiga skogar berör och har förmåga att locka fram känslor.

Nationalmuseum syftar till mer än att visa viktiga verk, man vill också bjuda på något av en upplevelse av romantiken. Den dunkla belysningen i de stora salarna, liksom den medvetet arrangerade hängningen, syftar till att ge en, enligt språkbruket från de senaste åren, ”im­mersiv” utställning. Detta lånord från engelskan betyder fördjupande, omslutande och uppslukande.

En ny typ av konst

Romantiken innebar också ett intresse för främmande kulturer, som ansågs fascinerande och värdefulla i sig själva. Denna inställning bidrog till att folkslagskunskap (Völkerkunde), vad vi numera kallar etnografi, under samma tidsepok etablerades vid tyska universitet.

Ett nytt sätt att se på konst utvecklades. Man förstod att ett konstverk går utöver och undflyr konstnärens egna avsikter, kontroll och begriplighet. Till bildkonstens landvinningar under romantiken hör att verken får många skilda format och varierat innehåll. Nya konsttek­niker lanserades. Romantik är inte bara sentimentalitet, dess bilder är mer än tidigare symbolfyllda.

Nationalmuseum understryker att romantiken inte bara är en förgången historisk epok, utan en typ av konst som vi även ofta möter i vår tid. Representerade i utställ­ningen är bland andra Ola Billgren (1940–2001) och de fortfarande verksamma Paul Fägerskiöld och Sixten San­dra Österberg, i vars verk man finner romantiska inslag. Ett exempel är bilder av granar.

Det gemensamma för den mycket sammansatta rörel­se som kommit att kallas romantiken är dess fascination inför fenomen som naturen, folksjälen, det primitiva, det exotiska och det sköna. Hos människan är det fantasin, drömmen, det undermedvetna och det andligt-mystiska som intresserar. Rörelsen levde av mänskliga förmågor som längtan, känsla och intuition. Den kännetecknas av antik-och genidyrkan, hjältekult och individualism.

Storslagna nationella landskap

Tyska romantiker verksamma i Rom i början av 1800-talet anknöt till en äldre tradition av landskapsmåleri och reformerade den. De var anhängare av föreställ­ningen att bara den som känner ett landskap sedan länge kan skildra det på ett genuint sätt. En inspiratör bakom denna tanke var prästen, språkforskaren och filosofen Johann Gottfried von Herder (1744–1803), som menade att varje plats hade sitt unika värde, skapat av tradition, religion, klimat, natur och historia.

Herders typ av naturorienterad och kulturell natio­nalism kom före den politiska nationalismen. Det är knappast en tillfällighet att romantiken utvecklades mot bakgrund av napoleontidens krig och erövringar, vilka väckte känslor av nationell samhörighet hos de folk som drabbades. Motiv som ruiner av medeltida borgar, stor­slagna katedraler och illustrationer till gamla mytologis­ka berättelser föregriper i viss mån det senare national­romantiska historiemåleriet.