Runkalendern, av Magnus Stenlund.

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.
Boken kan köpas på alternamedia.se

Under tjugofyra dagar i december 2020 berättade författaren Magnus Stenlund i mediekanalen Swebbtv om de fornnordiska runorna och deras symbolik och troliga ursprung – en runa för varje dag. Han tog avstamp från SVT:s Julkalender och kal­la­de sitt program för Runkalendern.

Om författaren: Magnus Stenlund är från början civilekonom och finansanalytiker med uppdrag på flera håll i världen. Han har även skrivit för affärspressen. Efter att ha brutit nacken i en skidolycka valde han att sadla om och börja skriva böcker inom historia och historisk fiktion. Han har forskat i svensk fornhistoria sedan 2012.

Nu har denna kalender blivit en bok, Runkalendern, där författaren går in på djupet med runornas troliga ursprung, varför runmästaren valde vissa gudar och väsen framför andra, vilket tecken som var hans troliga förlaga för respektive runa och vilka komplicerade regler han följde med avseende på symmetri, skrivriktning och symbolik.

Utifrån runornas inbördes placering, uppdelade hierarkiskt på tre ätter, resonerar Magnus Stenlund om gudars olika betydelse under olika epoker, hur de växlat och ärvt varandras egenskaper, och var de kan tänkas ha sitt ursprung. Han underbygger sina teorier med en rad fynd som arkeologer gjort av spännande föremål, som bragebysvärdet från bronsåldern, cirka 1500 f.Kr., och utsmyckat med komplicerad ornamentik, eller de magikerhattar i guld och andra ädla metaller som ”trollkarlar” använde för att beräkna olika viktiga datum under året.

 

En annorlunda bok om runor

Magnus Stenlund utgår från den svenske professorn Sigurd Agrells teorier, som författaren tillskriver bragden att för hundra år sedan ha ”avslöjat runornas största hemlighet”. Agrell var ett sant original från Lunds universitet, ”ett kreativt geni”, men vann aldrig erkännande av de historiker som kom efter honom. Vad var då hans genialiska drag?

Ordet ”runa” betyder hemlighet, och runor kunde från början endast förstås av de invigda. Man hade på olika sätt försökt bevara hemligheten med den verkliga symboliken och ”magin”. Agrell upptäckte att om man tog den första runan i futharken, som runalfabetet kal­las, och placerar den sist, så uppstår plötsligt en symmetri som gör att runorna ”faller på plats” och får en helt ny men naturlig mening och inbördes ordning.

Magnus Stenlund förklarar hur denna ”hemliga futhark”, som alltså mera korrekt borde heta ”uthark” eftersom runan Fä flyttats till sista platsen i alfabetet, kan delas upp i tre ätter där de olika gudarna och väsen tillskrivs en hierarkisk ordning, precis som på ett schackbräde. Inget placeras ut av en slump, alla positioner är noga genomtänkta.

Runorna ursprung

Redan i En liten bok om runor nämner Björn Jónasson att det nordiska runalfabetet troligtvis utvecklades ”genom en blandning av de grekiska, latinska och etruskiska” alfabeten, men går inte in på några närmare detaljer och jämför inte heller de olika skrivtecknen med varandra. Det gör däremot Magnus Stenlund genomgående i boken Runkalendern. I synnerhet jämför han runalfabetet med det grekiska. Vid dessa jämförelser är det både uttal och yttre likheter som tas upp. När han tar upp runan Hagal, N, noterar han till exempel denna runas yttre likheter med grekiskans Heta och latinets H. Även feniciska och andra alfabet gås igenom, liksom de piktogram som de kan ha utvecklats ur.

Björketorps­stenen, träsnitt av Evald Hansen i Sveriges hednatid av Oscar Montelius (1877).
Björketorps­stenen, träsnitt av Evald Hansen i Sveriges hednatid av Oscar Montelius (1877).

 

Enligt Magnus Stenlund måste en och samma runmästare ha skapat hela runraden. Detta eftersom den konsekvent följer samma regelverk om att till exempel ingen runa ska kunna förväxlas med en annan, oavsett hur man orienterar den, men också för att dess komplexitet inte kan vara något som utvecklats med tiden, utan måste ha varit uttänkt från början. Stenlund placerar runmästaren i den Joniska övärlden, och det redan på bronsåldern. Vad han har för belägg ska vi inte avslöja här.

Redan i inledningen gör författaren klart för läsaren att boken är populärvetenskaplig, och saknar därför fotnoter. Referenser och bildkällor är samlade i slutet, allt för att hålla boken så lättläst som möjligt.

Det är verkligen hisnande läsning där de vikingatida gudarna jämförs med sina motsvarigheter i andra civilisationer och kulturer, och deras ursprung söks i avlägsna gemensamma arketyper. Runorna berättar även om hur de fornnordiska gudarnas status har stigit och falnat, och hur de kan ha omvandlats och fått nya roller allt eftersom seklerna flugit förbi.

Bland annat gissar Stenlund att ”Odinns komplexa natur och förmåga att resa mellan de levande och de dödas rike” gör att den guden kan ha en koppling till assyriernas gud Aš-Sur, samt att Heimdalls förlaga skulle vara den vediske eldguden Agni.

Inte sällan skulle den vetgirige vilja ha något mer handfast, en referens till vetenskaplig litteratur eller forskning, men det är också meningen med boken; att inspirera till egna efterforskningar. Och glädjande nog håller Magnus Stenlund redan på med ett verk som på ett mera genomgripande sätt kommer att ta sig an dessa frågor, och där kommer den som uppskattar fotnoter att få allt han kan önska sig.

Återspeglar nordbornas liv

Vad var viktigt i en nordbos liv? Vad styrde deras öden och vad ansåg de vara överordnat andra saker i livet? Runorna ger en vägledning om detta.

I samband med att Stenlund tar upp vattenrunan Lagu kommer han in på offer till gudarna. Han nämner att när människorna som levde i Norden under brons- och järnåldern offrade till gudarna, så ”var det regelmässigt i vatten och träsk, och så pågick det ända in i vendeltid”.

På så vis lär man sig inte bara mer om runor när man läser den här boken utan även om den förkristna nordiska religionen, eller den forna seden som den också kal­las.

 

Författaren underbygger sina tankar och slutsatser med mängder av referenser till arkeologiska fynd, av vilka han ofta gör egna intressanta och vågade tolkningar. Det är inte sällan han går rakt emot den ”etablerade sanningen” om olika föremåls betydelse, ålder och ursprung, och med ledning av forskarnas egna laboratoriedata kan han visa att andra tolkningar är minst lika möjliga, eller rentav mer troliga.

Talmagi, noanamn och trollkarlshattar

I Runkalendern kommer Stenlund även in på talmagi och noanamn, det senare är ett alias som ges onda ting som man inte vill nämna vid sitt verkliga namn för att inte tillkal­la detta onda. Detta visar sig bland annat när han tar upp Thurisaz, som är runa nummer två och står för de onda thursarna som förgör världen vid Ragnarök.

Stenlund skriver: ”Tvåtalet har faktiskt i alla tider haft sådana negativa associationer. Ta bara ord som tvehågsen, tvetungad, tveeggad och tvetydig. Djävulens noanamn var bland annat ’den andre’. Där gott finns, finns även ont.”

Bruket av noanamn går således tillbaka på den gamla föreställningen om det verkliga namnets starka makt. I förkristna Norden användes det om fruktade och respekterade rovdjur som björnen och vargen. Dock fanns å andra sidan, som Stenlund noterar, förbundet ylfingarna som dyrkade vargen.

Författaren går igenom de olika siffrornas betydelse, vilket vi ofta känner igen från andra sammanhang. Stenlund gör även jämförelser med andra civilisationer, där siffrorna i påfallande hög grad har en likartad innebörd. Runans placering i runraden blir därför betydelsefull och ger den en positiv eller negativ laddning och en djupare innebörd.

 

Ett av de arkeologiska föremål som Stenlund stödjer sig på, i synnerhet när det gäller talmystiken, är de guldfärgade struthattar från äldre bronsålder som har hittats i Mellaneuropa. Dessa hattar, som han bland annat skriver om i samband med Jara-runan, har ofta definierats som trollkarls- eller häxhattar, och gav sannolikt upphov till de hattar som vi idag gärna avbildar trollkarlar och häxor med.

Den ”magi” som de presenterade på bronsåldern var dock troligen att de kunde förutse viktiga astronomiska datum och himlafenomen, eftersom de fält och ringar som var ristade på hattarna formade en sinnrik solkalender.

Imponerande bildmaterial

Boken är rikt illustrerad med färgfoton och bilder, vilket är relativt ovanligt för böcker som inte ges ut på stora förlag på grund av den markant högre kostnaden. Utan alla dessa foton hade dock boken aldrig kunnat komma i närheten av den behållning man nu får ut av den. Textens förklaringar och analyser kretsar ofta kring artefakter och deras symbolik, och det rika bildmaterialet är till stor hjälp för att förstå författarens intentioner.

Språket är den andra stora behållningen. Det är lättläst och alla kan med enkelhet ta till sig av bokens innehåll.

Det märks att författaren och förlaget, och då inte minst formgivaren Åke Blomdahl, lagt ned mycken möda på att leta fram och välja ut de bästa bilderna och att få texten att vara informativ utan att kännas tungläst. Boken lär oss en hel del om olika historiska fynd under främst bronsåldern, men är samtidigt spännande, fantasieggande och inspirerande att läsa.

Boken kan köpas på alternamedia.se

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Det hettar till i Janouchs roman

Det hettar till i Janouchs roman

🟠 BOKRECENSION Katerina Janouch har skrivit ett flertal romaner och andra böcker. Länge förekom hon i systemmedias sammanhang och blev ett begrepp i allmänna bokhandeln. När hon så började kritisera det rådande samhällsklimatet blev hon utfryst. Men hon gav inte upp utan använde sina talanger till att skildra det Sverige som regimen inte vill kännas vid. Med andra ord, hon blev dissident och samhällskritiker. År 2020 kom del ett i hennes samhällskritiska romanserie, Blodsådd. Nu kommer del två, Ingen kvinnas land. NyT har läst den.

Frihetsrörelsen arrangerar den största manifestationen hittills – över 15 000 anmälda

Frihetsrörelsen arrangerar den största manifestationen hittills – över 15 000 anmälda

🟠 KRÖNIKA Frihetsrörelsen fortsätter att växa. Från Stockholm till Göteborg till Malmö har flera manifestationer anordnats. Med sin plattform som stöd för oberoende aktörer har Frihetsrörelsen vuxit så mycket att även mainstreammedia nu skriver om den. Nu planeras den största manifestationen hittills. Över 15 000 anmälda och de flesta har inte ens sett hemsidan, utan har hört om manifestationen på andra håll.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Det hettar till i Janouchs roman

Det hettar till i Janouchs roman

🟠 BOKRECENSION Katerina Janouch har skrivit ett flertal romaner och andra böcker. Länge förekom hon i systemmedias sammanhang och blev ett begrepp i allmänna bokhandeln. När hon så började kritisera det rådande samhällsklimatet blev hon utfryst. Men hon gav inte upp utan använde sina talanger till att skildra det Sverige som regimen inte vill kännas vid. Med andra ord, hon blev dissident och samhällskritiker. År 2020 kom del ett i hennes samhällskritiska romanserie, Blodsådd. Nu kommer del två, Ingen kvinnas land. NyT har läst den.

Lars Bern: Covid-19 är toppen på den metabola pandemin

Lars Bern: Covid-19 är toppen på den metabola pandemin

🟠 BOKRECENSION Lars Bern är välkänd för Nya Tiders läsare som en viktig klimatdebattör, men också som en samvetsgrann kritiker av det medicinindustriella komplexet. Lars Bern håller kontinuerligt på med en slags metastudie om kost och så kallade ”vällevnadssjukdomar”. Det har resulterat i böckerna Den metabola pandemin (2018) i flera utgåvor och nu senast Coronan och den metabola pandemin (2021). Han menar att det finns enkla och billiga sätt att hålla sig frisk upp i hög ålder om man äter rätt och kompletterar med vitaminer, men att den globala livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin som styrs av snäva vinstintressen hellre vill ha oss feta och halvsjuka av näringsfattig industri­mat och hålla oss konstant beroende av symptom­dämpande läkemedel.

En god introduktion till politisk islam

En god introduktion till politisk islam

🟠 BOKRECENSION I dag kan ingen komma undan islam i Sverige. Islams bildförbud kan leda till att en känd svensk konstnär behöver personskydd dygnet runt. Människor kan spränga sig själva i luften på europeisk mark med hänvisning till islam. Islam finns mitt ibland oss; när jag vandrar omkring i Uppsala kan jag få syn på en påtaglig symbol för islam, nämligen den väldiga Uppsalamoskén.

Mörk inblick i ett land i förfall

Mörk inblick i ett land i förfall

🟠 BOKRECENSION I debattboken Sverige: De subversivas paradis – Konsten att totalförstöra världens bästa land fortsätter före detta kommundirektören Tommy Ulmnäs sin analys av dagens Sverige. Här tar han upp allt från svenska skolan till en politisk adel som har varken Sveriges eller svenska folkets väl för ögonen och ger en mörk och oförglömlig inblick i det destruktiva samhället.

Klassisk vikingasaga i nyutgåva

Klassisk vikingasaga i nyutgåva

🟠 BOKRECENSION Vikingaberättelser med fornmedeltida ursprung – hur många sådana finns det egentligen? På rak arm kan man nämna legenderna om Ragnar Lodbrok och hans söner. Samt Egil Skal­lagrimssons saga, som har en del ”vikinga-DNA” i sig rent dramatiskt. Samt en del episoder i Snorres Nordiska konungasagor, såsom exempelvis slaget vid Svolder. I detta sammanhang, klassiska vikingaberättelser, får man inte glömma Jomsvikingasagan, som nu finns i nyutgåva. Detta är en praktiskt taget en hel vikingaroman med skeppsburna, fornnordiska fribytare i huvudrollen från början till slut.

Nyhetsdygnet

Det hettar till i Janouchs roman

🟠 BOKRECENSION Katerina Janouch har skrivit ett flertal romaner och andra böcker. Länge förekom hon i systemmedias sammanhang och blev ett begrepp i allmänna bokhandeln. När hon så började kritisera det rådande samhällsklimatet blev hon utfryst. Men hon gav inte upp utan använde sina talanger till att skildra det Sverige som regimen inte vill kännas vid. Med andra ord, hon blev dissident och samhällskritiker. År 2020 kom del ett i hennes samhällskritiska romanserie, Blodsådd. Nu kommer del två, Ingen kvinnas land. NyT har läst den.

En god introduktion till politisk islam

🟠 BOKRECENSION I dag kan ingen komma undan islam i Sverige. Islams bildförbud kan leda till att en känd svensk konstnär behöver personskydd dygnet runt. Människor kan spränga sig själva i luften på europeisk mark med hänvisning till islam. Islam finns mitt ibland oss; när jag vandrar omkring i Uppsala kan jag få syn på en påtaglig symbol för islam, nämligen den väldiga Uppsalamoskén.

Knutgubbarna flockas ännu när julen är slut

🟠 TRADITIONER Den trettonde januari dyker knutgubbarna upp. Det vet ni väl? Traditionen kan ses som en folklig tolkning av högtidlighållandet av helgonet Knut Lagard som mördades på 1100-talet. Men de här lokala figurerna bär knappast några likheter med helgon. Hyss och snasktiggeri är inte direkt himmelska tjänares fokusområden. Knutgubbar däremot fullkomligen frossar i sådant. Och grips inte av någon trendig förkylnings­panik, de nyttjar både masker och sprit.

Julgröt

🟠 Folktro och minnen Att äta gröt till jul är en tradition som går mycket långt tillbaka i tiden. Gröten får dock inte ätas upp på julaftonen då tomten ska ha sin portion. Under måltiden kan man rimma till gröten och den som får mandeln kan skatta sig lycklig.

James Webbteleskopet operationellt trots PK-angrepp

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK NASA bytte inte namn på sitt nya tekniska underverk för 10 miljarder dollar, James Webb Space Telescope, trots upprörda känslor för att det var uppkallat efter den tidigare NASA-administratören James Webb, påstås ha gått med på statlig diskriminering av homosexuella och lesbiska anställda på 1950- och 1960-talet. Observatoriet har nu vecklat ut sina speglar och sin solsköld – efter flera spända dagar är det största och mest sofistikerade rymdteleskopet som någonsin skickats upp nu snart klart för användning.

Hylte: från bruksort till mångkultur

🟠 REPORTAGE Nya Tider har under en tid fått rapporter om att kommunen Hylte i Hallands län alltmer domineras av islamister och ökande otrygghet. Eftersom centralorten Hyltebruk är en liten bruksort på landet blev vi överraskade, så vi åkte dit och fann ett samhälle där mycket hade fått en muslimsk prägel, men där en tystnadskultur gjorde det svårt att hitta någon som ville uttala sig.

Containerbrist förvärrar begynnande matkris – Nya Tider i Wuhan: Inga spår av viruskatastrof

🟠 Covid-restriktioner förvandlar hamnar till flaskhalsar. Överfulla hamnar och försenade varutransporter ger förstörd mat. Kina har ett stort handelsöverskott då deras industriproduktion går för fullt medan stora delar av väst går på halvfart på grund av snart årslånga nedstängningar. Nya Tider besökte Wuhan och kunde förvånat konstatera att livet där är normalt medan omvärlden fortfarande efter ett år lever med varierande grad av nedstängningar.

Den mystiska och magiska katten

🟠 HISTORIA Vår älskade huskatt är ett minst sagt komplext ämne inom den gamla svenska folktron. Den troddes kunna göra ett barn till antingen mara eller varulv, troddes stå i förbund med trolltyg och påverka vädret. Att döda eller ens hata en katt gav otur och om en kvinna ville få en god make var det bäst för henne att hon var snäll mot huskatten.

Aroniabär och fläderbär

🟠 Än är det inte för sent att plocka bär. Två riktigt nyttiga bär hittar vi i våra trädgårdar nu. Aroniabär är en uppstickare som visat sig vara ett riktigt superbär. Fläderbär har använts som en gammal och beprövad förkylningskur i århundraden, och har även visat sig vara behjälplig i att förebygga eller lindra influensa.

Annonser

Jämför casinon utan licens med snabba uttag hos Spelpressen
Allt du behöver veta om casino utan spelpaus
Svenskaonlinecasinon – Din jämförelsesida för svenska casino online
Jämför casino utan svensk licens hos Nya-Casinon.online
Hitta många olika casinon på casino-utan-svensk-licens.net
Viktig information om casino utan licens finns på casinoutanlicens.net
Bra sportbonusar hittar du på betting utan svensk licens
Finlands största sajt gällande nya casinon uudetkasinot.com
En sammanställning av information om utländska casino hittar du på Casinofrog.com.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.