Slutspurt inför kyrkovalet

Kyrkovalet genomförs till tre nivåer: för­samlingar (lokalt), stift (regionalt) och kyrkomöte (natio­nellt). Rösträtt gäller endast den som är medlem i Svenska kyrkan senast den 15 augusti i år, och som har fyllt 16 år på valdagen.

Totalt är det omkring 4,9 miljo­ner personer som får rösta, men historiskt har valdeltagandet varit mycket lågt. I senaste valet röstade omkring 900 000, vilket innebär ett valdeltagande på 18 procent. For­mellt sett kandiderar inga politiska partier i kyrkovalet, utan bara så kallade nomineringsgrupper. Som­liga nomineringsgrupper har ingen koppling alls till ett parti. I vissa fall är nomineringsgruppen en del av ett parti. Det gäller Socialdemokra­terna, Centerpartiet och Alternativ för Sverige. Därutöver finns flera fall där nomineringsgruppen ursprung­ligen bildats av ett parti, men senare blivit avknoppad för att vara mer fristående. Ett sådant exempel inför årets val är Sverigedemokraterna, som nu bytt namn till Sverigedemo­krater i Svenska kyrkan. Fortfarande ger dock partiet visst stöd till det nya kyrkoförbundet.

– Jag kan tänka mig att den här nya organisationen kan må bra av att ha ett ”moderbolag” med vissa ekono­miska förutsättningar, där vi också kan ställa resurser till förfogande un­der valkampanjen, sa Jimmie Åkes­son till den kristna tidningen Dagen under Almedalsveckan.

SD har fått konkurrens av AFS

Att Sverigedemokraterna bytte namn på gruppen kan ha att göra med det dåliga resultatet i förra va­let. Det var första valet någonsin som Sverigedemokraterna backade: de fick 7,79 procent, en minskning med 1,5 procentenheter och fem färre mandat. SD-toppen Mattias Karlsson beskrev valresultatet som ”en besvi­kelse” på sin Facebooksida och kom­menterade vidare:

”Resultatet i kyrkovalet ser tyvärr ut att bli ett uppsluppet cirkuståg för radikala ytterkantspartier och tokstollar till både vänster och hö­ger. […] Dessutom är valsystemen olika till exempel genom att det helt saknas en spärr i kyrkovalet, vilket i kom­bination med det låga valdeltagan­det skapar optimala förutsättningar både för vänsterstolliga mikropar­tier från Umeå som vill sätta solcel­ler på alla kyrktak och för haveris­tiska nazist-kramare.”

De ”mikropartier” han avsåg var dels den miljö- och klimatoriente­rade gruppen Himmel och Jord, som fick 0,6 procent och kom in med ett mandat, dels det nationalistiska Al­ternativ för Sverige som fick drygt 11 000 röster. Det gav 1,3 procent och tre mandat.

AFS stöd i kyrkovalet sammanföll i mycket stor utsträckning med SD:s minskning, varför det kan förmodas att en del av SD:s väljare gick till de mer radikala nationalisterna.

Under den gångna mandatperio­den har SD:s mest profilerade man i kyrkopolitiken, gruppledaren Aron Emilsson, lämnat kyrkomötet för att i stället fokusera helt på riksdagen. Ny gruppledare är lokalpolitikern Daniel Engström från Landskrona.

Valet genomförs med en spärr

Trots att förra kyrkovalet innebar AFS hittills största valframgång, och ett bakslag för SD, är det ändå de sist­nämnda som kan sitta lugnt i båten medan AFS kämpar för att hålla sig kvar. Det beror på att en spärr på 2 procent har införts, för första gången i kyrkovalens historia.

De minsta nomineringsgrupperna – som Alternativ för Sverige – är därför tvungna att öka kraftigt för att bli omvalda. På sociala medier, och i sin valfolder, skriver AFS att de behöver omkring 18 000 röster, alltså 7 000 yt­terligare röster, för att nå upp till det nya kravet, givet att valdeltagandet är ungefär detsamma som förra va­let.

AFS har anklagat Socialdemokra­terna och flera andra grupper i kyr­komötet för att ”fiffla med demokra­tin”, och påstår att spärren enbart införts för att försvåra AFS möjlighe­ter till omval. AFS gruppledare i kyr­komötet, prästen Axel W. Karlsson, anklagade Socialdemokraterna för att ”manipulera”. Socialdemokrater­na själva har avfärdat anklagelserna.

Ulf Bjereld, ledamot för Socialdemokraterna, sa i ett eldfängt re­plikskifte i kyrkomötet förra året:

– Jag vill vara tydlig här. Det finns inte på kartan att den här reformen med så många inblandade skulle ge­nomföras för att utestänga en liten nomineringsgrupp. Det är en verk­lighetsbild jag inte alls skriver under på. Det här handlar om att värna Svenska kyrkans demokratiska pro­cesser.

Just att demokratin skulle stärkas om fler röster ogiltigförklaras, och färre grupper blir invalda, motive­ras med att de grupper som trots allt kommer över spärren då får fler ledamöter och kan tjänstgöra i fler utskott. Men enligt kritikerna är det bara ett svepskäl.

När Alternativ för Sverige drog i gång årets valrörelse framför dom­kyrkan i Uppsala på 1 maj, framhäv­de Gustav Kasselstrand att förslaget om en spärr inte fanns med i någon grupps valmanifest inför förra valet. Det var först efter att AFS valts in som det blev angeläget att åtgärda inför kommande kyrkoval, menade Kasselstrand.

Länge såg det ut som att spärren skulle bli så hög som 3 procent, vilket Socialdemokraterna förordade, men med mycket liten marginal blev det i stället den lägre spärren på 2 pro­cent som vann gehör. Sverigedemo­kraterna, som sagt sig vara motstån­dare till spärren, lade ned sina röster i frågan, vilket lett till arga anklagel­ser från AFS om att SD i hemlighet hoppades på att 3-procentspärren skulle gå igenom.

SD:s ledamot Petter Nilsson sa till Nya Tiders utsände på kyrkomötet, att de är principiella motståndare till spärren och därför inte ville ta ställ­ning i slutomröstningen där 2 pro­cent stod mot 3 procent.

Vänstermajoritet i kyrkomötet

Även om det inte finns något organi­serat samarbete mellan SD och AFS har de två grupperna relativt likar­tade program och röstningsmöns­ter. Vissa skillnader finns, inte minst i synen på Israel. ”Svenska kyrkan ska ta starkare ställning för Israel”, skriver SD på sin Facebooksida. I kyrkomötet har de även lagt flera Israelvänliga motioner, bland annat en om att kyrkan ska demonstrera för Israel:

”Vi behöver en offentlig mani­festation arrangerad av Svenska kyrkan där vi visar vårt absoluta stöd. Detta stöd är lika viktigt som stödet till alla utsatta folkgrupper i världen, men det judiska folket har en särskild plats hos Gud som hans egendomsfolk. De bär nämligen på rötterna till vår kristna tro, den grund som samfundet Svenska kyr­kan vilar på.”

SD:s förslag är en reaktion på vän­stergruppernas återkommande mo­tioner om att Israel ska fördömas. AFS har ställt sig utanför denna de­batt.

Allmänt kan sägas att AFS har en mer traditionell linje än SD. Till ex­empel tar AFS ställning emot homo­vigslar, medan SD nöjer sig med att präster själva ska få välja om de vill viga homosexuella.

Trots vissa skillnader, hör både SD och AFS till den falang i kyrkomötet som kan betecknas som konservativ eller traditionell, och som fokuserar på kyrkan som en kristen snarare än en politisk-aktivistisk organisation. De övriga grupperna som tillhör det konservativa lägret är Frimodig kyrka, Borgerlig kristen samverkan (som är en ny hopslagning av Mo­deraternas och Kristdemokraternas två fristående kyrkoförbund), och i viss mån den näst största gruppen i kyrkomötet: POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Totalt har dessa grupper drygt 40 procent av mandaten.

I praktiken finns dock inga tydliga block i kyrkomötet, och det händer även att gruppernas röster är splitt­rade vilket i praktiken aldrig sker i riksdagen. Just därför kunde den läg­re spärren på 2 procent få bifall, trots att de grupper som utåt sett stöttade 3 procent egentligen samlade fler ledamöter.

Kyrkomötets majoritet utgörs dock av grupper som vill att kyrkan ska vara en aktiv opinionsbildare och makthavare i politiska frågor, och som är måttligt intresserade av Bibeln eller som landar i en liberal och socialistisk tolkning av denna.

Gud nämns inte i Socialdemokraternas program

När Nya Tider läser igenom hela So­cialdemokraternas valmanifest inför kyrkovalet finner vi att Gud, kristen­dom och Jesus inte nämns en enda gång. Avsaknaden av detta syntes också på deras kyrkovalsupptakt i Göteborg, liksom i deras kampanj­film, där olika företrädare gemen­samt formulerar ett budskap. Bland annat säger de:

”Vi socialdemokrater ska stå upp för Svenska kyrkan som en progres­siv kraft för alla människors lika värde och rätt. Som försvarar HBTQ-personers självklara rätt till all kyr­koverksamhet. Som en gång för alla upphör med allt motstånd mot kvin­nor som är präster. Som står upp mot rasism och religionsförtryck. Mot oss socialdemokrater finns i kyrkovalet starka konservativa krafter som vill vrida klockan tillbaka.”

Socialdemokraterna är fortfa­rande den i särklass största grup­pen i kyrkomötet med 70 mandat.

Detta trots att de i det senaste valet fick 27,5 procent av rösterna, vilket var deras svagaste kyrkoval hittills och en minskning med flera procentenheter mot tidigare.

Övriga grupper som i mer eller mindre stor utsträckning tillhör det vänsterliberala lägret är Center­partiet, Vänstern i Svenska kyrkan, Öppen kyrka – en kyrka för alla, De Gröna i Svenska kyrkan, Fria libera­ler i Svenska kyrkan samt tidigare nämnda Himmel och Jord. Totalt samlar dessa omkring 60 procent av mandaten.

Kyrkomötets roll och beslut

Kyrkomötet sammanträder två gång­er per år, vilket alltid sker i Uppsala på hösten. Till skillnad från till exem­pel riksdagen, kommun- eller regionfullmäktige finns inte någon egen byggnad för just kyrkomötet, utan kyrkomötet inordnas i universitets­huset i Uppsala under höstens första session, och under den andra sessio­nen i Uppsala Konsert & Kongress.

Kyrkomötets makt över Svenska kyrkan är dock begränsad, i enlighet med kyrkans så kallade ”dubbla an­svarslinje”. Det innebär att kyrkans vigda – biskopar, präster och dia­koner – ansvarar för teologiska och liturgiska frågor medan lekmännen (kyrkopolitikerna) primärt ansvarar för förvaltning och ekonomi. I prak­tiken finns dock ingen knivskarp gräns och tendensen sedan 1980-talet är att den dubbla ansvarslinjen blivit mer otydlig: kyrkopolitikerna har fått alltmer direkt och indirekt makt över sådant som tidigare var förbehållet de som var vigda.

I en kommentar till Nya Tider skriver Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand att det vore alltför förenklat att säga att det bara är kyrkopolitikerna som drivit kyrkan i en vänsterriktning.

– Kyrkans vänsteraktivistiska in­riktning är betydligt äldre än dagens direktdemokratiska kyrkoval. Kyrko­valet är inte grunden till problemet, utan snarare ett symptom på det. Man får gå tillbaka till förra sekel­skiftet för att se roten till problemet, då Socialdemokraterna bildades och partiet funderade på vad man skulle göra av kyrkan. Ska den läggas ned eller infiltreras? De valde det senare. En av partiets höjdare, Arthur Eng­berg, skrev 1918 en bok med nam­net Statskyrkans avskaffande. Där formulerade han idén att partiet ska ”låta statskyrkoinstitutionen själv träda i avkristningens tjänst”, vilket författaren Per Ewert skriver om i boken Landet som glömde Gud. Med 1968-rörelsen kommer sedan ytterli­gare en vänstervåg in i kyrkan, och vid millennieskiftet höjs aktivismen ännu mer med ärkebiskop KG Ham­mar, säger Kasselstrand.

”En del kommer att gå ur Svenska kyrkan”

Som ett exempel på det sistnämnda hänvisar han till en artikel i Svenska Dagbladet från 2005, där KG Ham­mars informationschef Ingrid An­dersson Göranzon uttalar sig på föl­jande sätt om kyrkans nya roll som opinionsbildande aktör:

– I en del av de här frågorna har vår ståndpunkt varit klar länge, men vår inställning måste bli mer känd. Nu jobbar vi även med ett tydligt ställningstagande i homosexfrågor. En del kommer att gå ur Svenska kyrkan på grund av våra ställnings­taganden, men hellre det. Det viktiga är att ljumheten inom Svenska kyr­kan minskar.

Vid denna tidpunkt drev Svenska kyrkan också framgångsrika kam­panjer för att låta illegala invand­rare stanna i Sverige, det så kallade påskuppropet 2005. Några år senare beslutade man att som första kyrka i världen tillåta homovigslar. Idag del­tar Svenska kyrkan i Prideparader över hela landet. Under den gångna mandatperioden har kyrkomötet även uttalat att ”omvändelseterapi för hbtqi-personer inte ska förekom­ma i något sammanhang inom Svens­ka kyrkan”, det vill säga, kyrkan får inte försöka omvända personer som anser sig vara födda med fel kön.

Sedan millennieskiftet har om­kring 1,5 miljoner svenskar aktivt ut­trätt ur kyrkan, utöver alla de med­lemmar som avlidit.

NyT: Varför ska partier kandidera i kyrkovalet?

– Det är tyvärr en effekt av val­systemet. Med dagens kyrkoval krävs stora ekonomiska och organi­satoriska resurser för att ställa upp som en nomineringsgrupp – bara valsedlarna kostar hundratusentals kronor. Sedan ska hela kampanjen drivas. Därför är det inte konstigt att de flesta grupper börjar just som partier. Alternativet vore att inte ställa upp alls. Det hade bara gynnat Socialdemokraterna, säger Gustav Kasselstrand.

NyT: Ni anklagar kyrkan för att vara aktivistisk, men ni är själva ett parti. Hur går det ihop?

– Man måste titta på vad en grupp driver, inte bara varifrån de kom­mer. Det finns grupper som visser­ligen är fristående från partier, men som är tydligt aktivistiska. ”Öppen kyrka för alla” är en sådan grupp, som motionerat om att kyrkan till HBTQ-begreppet också ska addera polyamorositet, alltså personer som lever i förhållanden med flera perso­ner samtidigt. Det har givetvis inget som helst stöd i Bibeln. Vi i AFS däre­mot vill att kyrkan försvarar tro och tradition, med grund i Bibeln och bekännelseskrifterna. Vårt kyrko­program är helt separerat från vårt allmänna politiska program. Vår pa­roll säger allt: Ta tillbaka kyrkan! Vi menar att kyrkan kapats av vänster­aktivister och nu måste tas tillbaka till hela svenska folket.

ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan), som var en av de grupper som drev igenom 2-procentspärren, har inför valet utmålat SD och AFS som ”hu­vudmotståndare”. I VLT den 21 juli skriver deras kandidater:

”I årets kyrkoval är våra huvud­motståndare tydliga: Sverigedemo­kraterna och Alternativ för Sverige vill göra kyrkan till en plattform för nationalism och utestängning. Deras mål är en kyrka som stänger dörrar för dem som behöver den mest. Vi står för motsatsen – en öppen kyrka som välkomnar alla och tar ställning för varje människas värde. Vi upp­manar alla medlemmar i Svenska kyrkan: stå upp för en kyrka som väl­jer solidaritet – mot SD och AFS, för fred i Gaza och Ukraina, för männis­kor på flykt och för alla människors lika värde.”

Utöver valet till kyrkomötet ge­nomförs också val till kyrkans 13 stiftsfullmäktige (den regionala ni­vån) och till lokal nivå. I dessa finns ingen procentspärr.

Förtidsröstningen i kyrkovalet in­leds den 8 september.