Systemmedier runt om i världen, och då inte minst i Väst, gick i augusti ut med skrämmande rubriker om att det berömda Stora barriärrevet utanför Australiens östkust var i mycket dåligt skick efter att koralltäckningen drabbats av en rekordstor nedgång sedan förra året. Det är betydelsefullt då revet brukar utmålas som en känslig indikator på hur havet och klimatet mår. Det kopplas i sin tur till påstådd global uppvärmning från människoskapade koldioxidutsläpp, där gemene man utmålas som boven och sedan uppmanas att råda bot på ”katastrofsituationen” – i detta fall för Stora barriärrevet – genom att följa diverse globalistiska påbud rörande omställningar av våra liv och hela samhället.
Ett otäckt klingande ord som upprepas i sammanhanget är engelskans ”coral bleaching”, korallblekning på svenska. Korallblekning är processen där koraller förlorar sina symbiotiska alger (zooxanteller) på grund av stress som höga temperaturer eller förändringar i ljus från till exempel artificiella källor, i instrålande solljus och i näringsämnen, vilket får dem att bli vita. Även om korallerna inte är döda när de bleknar, är de under större stress och mer utsatta för dödlighet. Precis som en gång smältande is och simmande isbjörnar – trots att de är fler idag – gjorde, gör sig bilder på ”döende bleka koraller” bra i etablissemangets och dess medias skrämselpropaganda.
Skrämmande påståenden
Ett exempel på sådan skrämsel-propaganda sågs i en ödesmättad artikel från brittiska BBC, publicerad den 6 augusti, med rubriken ”Stora barriärrevet drabbas av den värsta korallminskningen någonsin”. Där kan vi läsa att det är den största nedgången på 40 år, sedan mätningar påbörjades 1985.
BBC hänvisar till en rapport gjord av AIMS, som är Australiens tropiska havsforskningsbyrå och är en förkortning av The Australian Institute of Marine Science.
Det brittiska systemmediet skriver vidare att global uppvärmning är den främsta orsaken till den katastrofala situationen och att revets framtid nu är ”osäker”:
”Revet har de senaste månaderna drabbats hårt av tropiska cykloner och utbrott av törnekronan som äter koraller, men värmestress driven av klimatförändringar är den främsta orsaken, enligt AIMS. AIMS varnar för att livsmiljön kan nå en brytpunkt där koraller inte kan återhämta sig tillräckligt snabbt från katastrofala händelser och nu står inför en ’osäker’ framtid.”
BBC hävdar även att korallerna troligen kommer att dö:
”Stressade koraller kommer förmodligen att dö om de upplever temperaturer på 1 °C över sin termiska gräns i två månader.”
Och det brittiska systemmediet påstår sedan att korallerna kanske bara kan överleva en månad:
”Om vattnet är 2 °C varmare kan de överleva i ungefär en månad. Ovanligt varma tropiska vatten utlöste omfattande korallblekning på Stora barriärrevet 2024 och under de första månaderna 2025, den sjätte värsta händelsen sedan 2016. Förutom klimatförändringar kan naturliga vädermönster som El Niño också spela en roll i massblekningshändelser.”
Faktagranskning
Nya Tider har faktagranskat BBC:s påståenden och upptäckt att de är grovt och systematiskt vilseledande.
Det stämmer att den årliga nedgången i täckningsgrad (koraller per kvadratmeter i revet) är den största sedan mätningar påbörjades 1985, men de utelämnar något mycket viktigt i sammanhanget – att Stora barriärrevets täckningsgrad 2024 var den högsta på 40 år. Korallrevets täckningsgrad har alltså minskat från en rekordnivå.
Det stämmer att tropiska tyfoner och stormar skadar korallrev, men det finns inga säkra bevis för att det beror på en påstådd global uppvärmning. Allt fler forskare börjar i stället misstänka att solen, rymdvädret och jordens magnetfält är avgörande för både klimat, väder och seismisk aktivitet (Nya Tider har skrivit utförligt i ämnet genom åren).
Det stämmer också att törnekronan får temporära ”tillväxtutbrott” och att de då äter stora mängder koraller, något som alltid skett, men inte heller det kan med säkerhet tillskrivas havstemperaturer. Tvärtom pekar flera studier på att törnekronan dör av värme, studier som inte sällan målat upp en bild av hur de är offer för människoskapade koldioxidutsläpp som påstås skapa global uppvärmning. När det narrativet råder glömmer man gärna hur skadliga de är för världens korallrev.
Påståendet om väderfenomenet El Niño, som mycket förenklat värmer Stilla havet, kan också ifrågasättas. Exempelvis 2016, som brukar pekas ut som ett av de värsta korallblekningsåren, såg inte en värmande El Niño, utan motsatsen, en kylande La Niña.
Allt detta är mer eller mindre öppet för debatt, men att måla upp en nedgång från en rekordhög nivå som en ”katastrof” för Stora barriärrevet och – ännu värre – att försöka få det att låta som global uppvärmning ligger bakom det – att det är vårt fel – är inget annat en rent bedrägligt (se diagrammet över täckningsgrad).
Utöver det så är påståendet ”den sjätte värsta händelsen sedan 2016” djupt förledande, eftersom just de åren haft de högsta nivåerna sedan 1980-talet. Dessutom rör det sig inte som sex sådana händelser, så BBC hänger sig i en enda kort mening åt både fel-och desinformation.
Fel- och desinformation
Det låter som vanligt på samma sätt i en mängd systemmedia världen över, då de verkar skriva mer eller mindre identiskt, ibland rent av kopiera varandra – eller utgå från en gemensam mall. Gör vi en sökning på Google om ”Rekordnedgång i Stora barriärrevet” så kommer följande källor och rubriker högst upp:
- Australiens Stora barriärrev drabbas av rekordhög korallnedgång efter massblekning – Londonbaserade nyhetsbyrån Reuters, 6 augusti
- Stora barriärrevet drabbas av den värsta korallminskningen någonsin – Storbritanniens public service BBC, 5 augusti
- Stora barriärrevet mer volatilt med kraftiga minskningar av koralltäcket – Australiens tropiska havsforskningsbyrå AIMS, 6 augusti
- Stora barriärrevet drabbas av den största årliga korallminskningen – Globaliststiftelsen Världsekonomiskt forum (WEF), 12 augusti
- Stora barriärrevet i Australien ödelagt av den värsta korallblekningen någonsin – Amerikanska mediebolaget CNN
Så ser alltså systemmedias rapportering ut, inte sällan med dramatiska bilder och mängder med annan fel-och desinformation i artiklarna. Detta trots att koralltäcket under de tre senaste åren – 2022, 2023 och 2024 – har uppvisat den högsta nivån av täckningsgrad som någonsin uppmätts. Täckningsgraden under 2025 förhåller sig fortsatt stark – den fjärde högsta någonsin. Ändå rapporterar alla systemmedier världen över – unisont och med väldigt snarlika rubriker – att minskningen från 2024 är en katastrof och i förekommande fall något som hotar Stora barriärrevets själva överlevnad.
Det är inget annat är desinformation, som just dessa medier och inte minst globalistorganisationer som WEF påstår är ett så stort hot mot mänskligheten att de ivrigt förespråkar inskränkningar av vår yttrandefrihet och därmed demokratin för att skydda oss mot sagda desinformation.
Vi kan också konstatera att WEF, som publicerade en egen text om Stora barriärrevet cirka en vecka efter de flesta systemmedier och då inte bara de i listan ovan, hamnar högt upp, på fjärde plats, vid en Google-sökning. Detta trots att stiftelsen inte är ett mediebolag och i förhållande har väldigt liten besökstrafik – vid sidan av att dessutom vara avskydda av miljontals människor, med därmed mycket dåligt anseende och trovärdighet hos massorna.
Vad säger experterna?
Den 6 augusti publicerade den australiske fysikern Peter Ridd ett intressant inlägg på Facebook tillsammans med ett mycket avslöjande diagram (det vi beskuret publicerar med denna artikel). Han skriver där inledningsvis att data från AIMS korrekt angivit att revet närmar sig rekordhöga nivåer och att den relativt ”lilla minskningen bör ses i det sammanhanget”.
Stora barriärrevet är ett av de mest orörda ekosystemen i världen. Det är i gott skick.
– Peter Ridd, världsberömd australisk forskare och expert på Stora barriärrevet
Han skriver sedan något mycket förödande för etablissemangets forskare och media, som på ett förledande sätt använder Stora barriärrevet i sin skrämselpropaganda:
”Media rapporterar dock fortfarande minskningen som en katastrof. Den senaste statistiken från 2025, om mängden korall på Stora barriärrevet, visar att revet fortfarande mår bra trots sex påstått katastrofala korallblekningshändelser under det senaste decenniet [inte sedan 2016 som BBC påstod]. Det skulle inte finnas någon korall alls om dessa rapporter var sanna. Det normaliserade koralltäcket minskade från ett rekordhögt antal på 0,36 ner till 0,29, men det finns fortfarande dubbelt så mycket korall som 2012.”
Det skulle inte finnas någon korall alls om dessa rapporter var sanna.
– Peter Ridd
Den minsta täckningsgraden med korall i Stora barriärrevet, sedan mätningar inleddes 1985, var just år 2012. Ridd skriver sedan något viktigt, att siffrorna inte är så exakta som forskarna vill framställa dem som, då det inte är helt lätt att mäta korallens täckningsgrad och hälsa över gigantiska områden under vattnet:
”Koralltäckets siffror för alla de senaste fem åren har varit högre än något av de föregående åren sedan mätningarna började 1985. Men när man tar hänsyn till osäkerhetsmarginalen skiljer sig de nuvarande siffrorna inte signifikant från många av de föregående åren.”
Professorn skriver vidare att man egentligen bara mäter cirka 100 av de nästan 3 000 individuella korallreven i Stora barriärrevet. Han förklarar hur de hela tiden förändras av en mängd naturliga faktorer och att minskning på en del platser innebär ökning på andra. Han ger sedan en känga till etablissemangets forskare, som han länge själv tillhörde:
”De ’vetenskapliga’ institutionerna betonar alltid koralldöden, inte tillväxten.”
Revolution på gång
Ridd påtalar att de en gång respekterade, men nu agendadrivna, ”vetenskaps”-institutionerna inte går att lita på längre och behöver genomgå en omfattande reform:
”Och inte bara när det gäller Stora barriärrevet eller klimatvetenskap. Det är välkänt att de flesta områden inom vetenskaplig forskning lider av problem med tillförlitligheten, vilket skadar vetenskapens eget rykte. Det är allmänt accepterat att ungefär hälften av den senaste expertgranskade vetenskapliga litteraturen är bristfällig.”
Han ställer sedan en relevant och delvis skrämmande retorisk fråga:
”Finns det något annat yrke med en så hög misslyckandefrekvens?”
Ridd skriver mot slutet något som borde vara självklart, men inte är det efter covid-årens påbjudna ”lita på vetenskapen”-mantra:
”Vetenskapen går framåt genom argument, logik och kvalitetssäkringssystem som ser till att debatt alltid äger rum. Dogmer och grupptänkande dödar vetenskapen.”
Den en gång hyllade professorn, som blev paria när han vägrade byta vetenskap och integritet mot påbjudna narrativ och agendor, avslutar med att varna etablissemanget för att allt fler forskare börjar få nog av den rådande och ohållbara situationen. Fler och fler inom vetenskapsvärlden börjar våga säga ifrån och han förutspår ett snart kommande uppror inom forskningsvärlden:
”Australiens vetenskapsorgan gör klokt i att fundera över om de behöver ändra sina vanor innan revolutionen kommer till dessa stränder. Bättre att anpassa sig innan den vetenskapliga giljotinen faller.”
