Säg att du är polis och bara inte kan få nog av dig själv. Du är ju så underbar, för det har din mamma sagt och kanske någon snygging på Instagram. Tio minuter efter att du avslutat ditt pass genom en high-five med kvarterets mordmisstänkte knarklangare, filmar du dig själv inne på polisstationen. Du har uniformen på dig, bara lite fräckt uppknäppt. I ditt inlägg i polisens sociala medier ställer du dig i olika spännande poser. ”Lagen är passé”, väser du förföriskt. ”Alla borde få leva som de vill, fattar ni det, va? Har man lust att spränga portuppgångar eller ge barn morduppdrag, ska man väl få göra det.”
Eller säg att du är en tandläkare och tar emot en patient med svår tandvärk. På mottagningen rycker du fram ett trollspö av plast som du inhandlat på Åhléns barnavdelning. ”Hallå, väx upp! Det där har du ju bara inbillat dig! Tror du på tandtroll eller?” Medan du viftar med plastpinnen framför patientens gråtsvullna ansikte, känner du dig väldigt rätt i tiden. Ändå lyckas du inte trolla bort patientens smärta.
De här originella tjänstemännen finns förhoppningsvis bara i fantasin, men just så här resonerar nu flera verksamma präster i Svenska kyrkan. På YouTube framgår det i klippet ”Era frågor om Himmel och helvete” som laddats upp den 2 februari på Svenska kyrkans egen kanal. Fyra personer ser ut att befinna sig på en skolfotografering med maskeradtema. Det visar sig att det är präster som åmar och krumbuktar sig framför kameran medan de pratar. De tycker lagom olika. Rörande överens är de dock om att allt är relativt. ”Om du har andra åsikter”, utbrister en av dem mot kameran, ”skriv dem!” Han pekar nedåt. Alltså mot kommentarsfältet. Det är bara det att möjligheten att kommentera stängts av. Troligen för att folk skrev åsikter som inte var tillräckligt lagom olika. Men hur svarar då prästerna Johan, Frida, Jonny och Daniel på människors frågor om vad som står i Den Heliga Skrift? Tja, vi kan ju börja med att konstatera att de möjligen kan ha skummat Bibeln. Men kollat på TV har de bevisligen gjort. Samma serie, dessutom.
Livet efter döden? Äsch!
Himmel och helvete. Det är inte så säkert att de existerar faktiskt. Eller i alla fall inte helvetet. Det får man väl tolka som man vill, tycker Daniel. Jesus var enligt honom faktiskt inte ”supertydlig” i ämnet. Men himmelriket är ett löfte, helt klart. Jonny tillägger att man måste vara väldigt ödmjuk ”för att vi vet ju inte så mycket” om livet efter detta. För Johan blir det svårt. Är helvetet en rening, eller är det ett slutmål, undrar han. Frida begrundar om det kan vara ”här och nu” i stället för efter döden. ”Det jag nästan tycker är enklare att svara på, är vad är inte helvete och himmel”, funderar Johan, vilket Frida tror hon är ”ganska överens om”.
Djävulen som person finns väl inte!
Efter att prästerna med stora svårigheter försökt minnas flera namn på Djävulen än ett, så slutar det med att Johan säger att ”det står ganska lite i Bibeln om den personen”. Men Frida inflikar då att Djävulen kanske inte ens är en person. Johan drar sig ändå till minnes någon som kallas ”åklagaren” från Jobs bok. Efter det minns han plötsligt namnet Shaitan, men då blir han osäker och uppmanar producenterna att klippa. Det gjorde de inte. Lite kul, för karaktären Shaitan kommer från Koranen, och inte Bibeln. Därpå pekar Johan på ”kulturella grejer” som gör det ännu svårare att se Djävulen som en person. Daniel är övertygad om att Djävulen inte är en ”halvget med horn”. Jonny håller med. Det blir enligt räknaren till slut åtta namn totalt som de minns. Dock är Baal, en storm-och fruktbarhetsgud i Kanaan ett av dem, så vi får väl säga sju. Eller sex förresten, för inslaget började med att de gavs namnet ”Djävulen”, som blev nummer ett.
Äh, lägg av att snacka om synd nu!
Ett annat centralt ämne i Bibeln är som bekant synden. Men det där får vi sluta att tjata om, tycker Svenska kyrkans präster. ”Det är ju inte så trevligt att gå i kyrkan varje söndag för att man är en syndig fattig människa och Djävulen ska man vara rädd för”, slår Daniel fast. Att det skulle vara en synd att vara fattig står förstås inte i Bibeln, och ingen annan än Daniel skulle nog påstå det, men sedan kommer Johans analys. Och den är också att kyrkan pratat för mycket om synd. Folk har blivit kränkta helt enkelt. Det blir ju ingen glad av. Bättre att fokusera på ”det goda”, menar Jonny, och Frida hoppas på att hitta ett språk för när vi människor sårar varandra.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
