– Det där med socialkonservatism förstår de inte själva en gång.
Det dräpande omdömet kommer från Mikael Jansson, partiledare för Sverigedemokraterna mellan åren 1995 och 2005. Han beskriver dagens SD som ett parti som gått från att ha varit ideologiskt definierat till att bli helt urvattnat. När Jansson kandiderade till partiledarposten mot Jimmie Åkesson 2005, hotades den tidigare partiledaren inte bara av svartmålning utan även att bli raderad ur partiets historia.
Akademikern Patrik Ehn, en annan SD-veteran som framgångsrikt satte partiet på kartan under sin tid som medlem i partiets valberedning och gruppledare för SD i Västra Götaland, har liknande erfarenheter. Ehn blev utesluten ur partiet 2013. Processen grundades i hans politiska engagemang under några år på 1980-talet, hans litterära intressen samt det stöd han givit till den dåvarande ordföranden för SD:s ungdomsförbund, Gustav Kasselstrand, numera partiledare för Alternativ för Sverige.
Jansson och Ehn berättar för Nya Tider om SD:s steg bort från den nationalism som en gång utgjort fröet till partiets bildande och hur man blev rädda för sin egen historia.
Partiet som övergick till att bara gilla Sverige
”Sverigevänner!” Så brukar den nuvarande partiledaren för SD Jimmie Åkesson entusiastiskt tilltala sina sympatisörer vid möten. Det är nog bra, kan tyckas. För Sverigevänner kan nog vara väldigt många som befinner sig inom Sveriges gränser. Kanske kan det rentav handla om en person som bara varit här. En japansk turist som gillar IKEA, en turkisk pizzabagare i Eskilstuna som är noga med att betala skatt, eller en thailändsk kvinna som gift sig med en svensk semesterfirare och flyttat till Borlänge.
Mikael Jansson säger att han visserligen inte har något emot begreppet, men pekar på att det inte är detsamma som att vara nationalist.
– Den svenska nationalisten är tydligt definierad.
Han anger folkets överlevnad som det övergripande målet. En Sverigevän tillhör en större delmängd.
Patrik Ehn är inne på samma spår.
– Det som skiljer är den ideologiska grunden. En Sverigevän kan vara en gammal sosse som ogillar islam och därför röstar på SD.
Janssons och Ehns kritik mot Sverigedemokraterna ska tidvis visa sig vara hård, men de äger samtidigt en unik insyn i partiets historia som de menar dagens företrädare aktivt försökt dölja och skriva om. Till exempel vägleds partiet av något som kallas socialkonservatism. Mikael Jansson beskriver den som en ”lekstuga” för partiets tidigare chefsideolog Mattias Karlsson.
– Socialkonservatismen var ett påhitt. Det speglades inte ner i sakpolitiken, utan var ren plakatpolitik, konstaterar Jansson, som också minns att ingen annan i partiet än Karlsson hade de här idéerna vid tidpunkten.
– Att politiken liberaliserades berodde på maktberusning och korruption, fortsätter han.
– De ville ha mer personliga fördelar genom att göra sig mindre avvikande från de styrande partierna. Det fanns en vilja att bli ännu större genom att försöka vinna fler kvinnliga röster. Det är ju i sig inget fel, men ledde till att SD förändrades i grunden. Många som röstar på SD i dag är i grunden besvikna på kursändringen.
SD hade ”överlappande intressen” med stiftelsen Expo
Efter de interna stridigheterna kring år 2000, då Jimmie Åkessons falang lyckades kasta ut många av nationalisterna som senare kom att starta Nationaldemokraterna, påbörjades en liberalisering av partiet. Partiledningens strävan att göra om partiets grund ledde till nya ideologiska strider inom SD. Vissa av dem sträckte sig utanför partiet och fick stor medial uppmärksamhet.

En av dessa strider blev Patrik Ehn inblandad i. Samma år som han uteslöts, 2013, hade han rekryterats som redaktör för tankesmedjan Motpol.nu, en nätportal för politisk och filosofisk debatt kopplad till bokförlaget Arktos. Mattias Karlsson var vid denna tidpunkt tillförordnad partiledare till följd av Jimmie Åkessons sjukskrivning. Hans upplevda hotbild var att europeiska identitärer, en mer radikal invandringskritisk gruppering, försökte infiltrera SD. Denna rörelse var stor i Europa men hade bara en blygsam följarskara i Sverige. Att det skulle existera en identitär konspiration inom SD fanns det inga belägg för. Men eftersom Motpol ofta publicerade texter positiva till identitärerna, hamnade nätportalen i Mattias Karlssons skottglugg.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.