Trälarna – de ofria

Det var på 800-talet, närmare bestämt år 826, som den katolska kyrkan sände missionären och biskopen Ansgar till nordanland och Birka för att där förkunna den kristna läran och förhoppningsvis omvända en skara hedningar. På väg mot norr anlände Ansgar och hans följeslagare Rimbert till Hedeby i nuvarande södra Danmark. Hedeby var en marknadsplats av rang. Hit kom människor från den då kända världens alla hörn för att bedriva handel. Här såldes bärnsten, silver, pälsverk, tyger, vapen och människor. Slavmarknaden var välbesökt, eftersom slavar inbringade stora förtjänster.

För Ansgar och hans följeslagare blev det en omskakande upplevelse att se kristna i händerna på hedningar. Kyrkan försökte få stopp på handeln med kristna som slavar till muslimer och hedningar, men det var praktiskt taget omöjligt. Alltså gjorde Ansgar vad han kunde. Han friköpte slavar.

Några år senare återkom Rimbert (ärkebiskop av Bremen mellan åren 865-888, Ansgars efterträdare samt författare till Ansgarskrönikan) till Hedeby. Han kunde sorgset konstatera att kristna fortfarande såldes som slavar. När Rimbert var på marknadsplatsen fick han se en stor grupp tillfångatagna människor ledas på ett led mot slavmarknaden. Bland dem var flera kvinnor. En av dem lyckades bryta sig loss ur gruppen och kastade sig gråtande på knä framför honom. Han förstod att gruppen var kristna som skulle säljas som slavar. Han greps av medlidande för dessa arma människor och när han hörde kvinnan, som låg på knä framför honom, börja sjunga psalmer, förstod han att hon var en nunna som blivit bortrövad från ett kloster. Han bad slavhandlaren att låta henne bli fri. Det gick inte slavhandlaren med på, så Rimbert gav honom sin häst med seldon i utbyte mot nunnan och så blev hon fri. (Fritt berättad från artikel i Världens historia nr. 18/2015.)