Trump liknar nu alltmer Gorbatjov.

Trots att vi här kommer ägna en del möda åt att försöka beskriva vad en sådan plan kan tänkas gå ut på, eller snarare, vad vi kan se för troliga konsekvenser, plan eller inte plan, så lutar jag nu mer och mer – tyvärr – åt att Trump helt enkelt är nationalekonomiskt inkompetent. Det är nämligen mycket svårt att se de fördelar som tullmurbräckan skulle ha givit honom eller amerikanerna, vare sig netto eller brutto.

Vad som faktiskt var fjädern på vågen för mig för att ändå fundera den tanken är faktiskt Steve Bannon. Ni vet han, den store ideologen, som haft och antagligen har ett betydande inflytande över både Trump och hela MAGA-rörelsen. Bannon är en formidabel retoriker som jag inte avundas den som intervjuar att konfronteras med, han har svar på varje fråga innan den ens hunnit ställas till sin punkt.

Jag är övertygad om att Bannon hör till den översta percentilen av den amerikanska begåvningsreserven och han är övertygande i nästan allt han säger. Det värsta är just detta, att han troligen både är det själv och kan vara det för den som lyssnar, för allt han säger är inte rätt. Bannon har till exempel helt missat det faktum att konsumenterna i USA levt lyxliv med hjälp av att sälja sina dollarsedlar i utbyte mot reda varor och tjänster från länder som man inte har kompetens eller lönsamhet i att konkurrera med gällande egen tillverkning av samma prylar.

Bannon är så enögd att han inte ens verkar ha förstått att den amerikanska militära närvaron har använts för att göra andra länder till beroende vasallstater, där syftet dels varit att pacificera allt motstånd, som i Tyskland eller Japan, dels att ge amerikanska företag förmånliga möjligheter att utvinna råvaror och skaffa avtal med dessa länders korrupta ledare som säkerställer att USA är deras främsta leverantör av krigsmateriel.

Att kunna sälja nygamla flygplan uppdaterade sedan 50-talet, eftersom det bara är USA som har reservdelarna, eller robotsystem som inte hjälper mot missiler som var moderna för tjugo år sedan, det hör till den långa lista av förmåner som USA har tillskansat sig med sin stora militärbudget. Och att CIA ägnat sig regelmässigt åt statskupper i länder med ledare man inte gillar, det är en reell skrämselfaktor som Bannon inte ens nämner, i stället är det Trumps oöverträffade förhandlingsskicklighet som påstås vara förklaringen.

Med en så enögd analys och en så felaktig användning av historien för att bevisa sina teser om tullarnas förträfflighet, så är det inte förvånande att även Trump och människorna omkring honom har kommit till katastrofala felslut angående tullarna. Och att de verkligen var katastrofala behöver väl de flesta bara titta på börserna för att förstå. Vi hade snart efter måndagen den 8 april förlorat cirka 12 procent av våra pensionstillgångar. Vi svenskar alltså. Och då vill jag hävda att vi inte alls hunnit uppleva den verkliga krasch som faktiskt var på väg.

Om vi tar det steg för steg så var reaktionerna under fredagen fullständig panik på de så kallade marknaderna, men långt ifrån på alla. Man kan beskriva det som ett skak som sorterade agnarna från vetet, de alldeles för högbelånade risktagarna och så dem som blir rädda för allt var då agnar och det var de som sålde. Förvisso sållades även dumskallarna ut från alla andra, de som tänkte ”oj, nu går börsen ner, bäst jag säljer allt mitt fysiska guld genast”.

Om dessa nu verkligen existerar, att guldet sjönk i detta tidiga skede, kan annars bara förklaras med att somliga prioriterade att med manipuleringar av priset låta förstå att ingen ska tro att guldet är en ”safe haven”. Det faktum att DI under dagen var så snabba att snappa upp det faktum att priset gått ner under 3000, vilket bara skedde tillfälligt på fredagen, talar faktiskt starkt för det.

För när hade DI senast en nyhet om guld i sin TV-rapportering? Hela resan upp har förbigåtts med tystnad och två TT-notiser. Nu var det å andra sidan av avgörande betydelse att täppa till hinken, så att inte alla oroliga som sålt sina aktier köpte guld, i stället för att lägga dem i amerikanska statspapper.

På måndagen, och sedan ännu mer så under tisdagen, så började krisens omfattning bli tydlig för fler. Nu var det inte längre på låtsas. Och det som faktiskt är bra är ju hur detta spelades upp, som en generalrepetition inför vad som säkert komma ska. Till att börja med så steg guldet igen. Och fortsatte stiga, med en rekordnotering över 100 USD/oz enbart under tisdagen, och innan Trump gjort sin famösa omsvängning.

Detta skedde samtidigt som Bitcoin fortsatte ned – och framförallt – de långa USA-räntorna steg. Det senare är det mest sannolika skälet till att Trump valde att göra sin kovändning, och även ett gott skäl för att dra just slutsatsen som jag gjort ovan, nämligen att allt detta var dumt och ogenomtänkt, inte alls att kraschen var medvetet skapad.

För det finns nämligen så gott som inga goda skäl till att Trump och Bessent skulle vilja fördyra sin upplåning. Tvärtom har en möjlig hypotes till att man önskat få ner takten i ekonomin och signalera recession varit att man hoppats på att få ner räntorna, det vill säga öka intresset för statsobligationer, som en tillflykt i oroliga tider, såsom det oftast brukar ha sett ut.

Men så blev det inte, och anledningen är alltså att de utländska investerarna, inte minst centralbankerna i Japan och Kina, men också andra privata företag, inte längre upplever att dessa statspapper är så säkra, samtidigt som utländska intressen svarar för närmare en tredjedel av de totala innehaven.

Massiva utförsäljningar blev följden, där centralbankerna köpte guld medan de privata utländska företagen köpte sina egna hemländers statspapper i stället. Och därmed blottade man en sårbarhet i USA:s position, som knappast heller varit önskvärd. Att man som Trump och Bessent nu påstår, skulle ha förbättrat sin förhandlingsposition visavi alla de länder som man höjt tarifferna för, är därmed förstås en uppenbar nödlögn.

I stället har denna bluff synats, och det har skett innan förhandlingarna ens påbörjats. Alla vet nu att Trump är i högsta grad ovillig att sätta sig i samma situation igen. Därmed finns det mycket liten anledning att ge honom mer än skådebröd i form av eftergifter, när dessa tullförhandlingar väl startats.

Återigen, detta är så dumt och svårförklarligt på annat sätt, att jag inte kan tro att man faktiskt räknat med att hamna här. Härutöver har Trump nu givit hela världen en utmärkt anledning att peka på när allt rasar. För det kommer det ju att göra, det är bara det att det nu kommer ta lite längre tid.

Och anledningen är alltså inte tullarna i sig, men bara det faktum att dessa för närvarande ligger kvar mellan Kina och USA, gör det fullt möjligt att anta att de kan katalysera den kommande krisen ändå. I så fall har Demokraterna inte bara fått ett helt onödigt tillhygge att använda i debatten, de har dessutom fått mer eller mindre rätt.

Att vänsterliberaler och globalister på detta sätt kommer att tillåtas blanda bort sin egen mycket större skuld i sammanhanget med hänvisning till tullarna är förstås ännu ett skäl till att Trumps tullutspel inte rimligen kan ha skett i full medvetenhet om detta. Republikanerna spelar dem rätt i händerna och på detta kommer man att förlora mellanårsvalet till kongressen och kanske även presidentvalet 2028, om man inte har andra kort att spela (vilket man ju har, men det tar vi alltså inte upp här, välkommen till Svea Kanal om du vill höra vad jag tror).

Vad som skett är att vi vaskat fram ett antal förlorare, zombieföretag, som har kunnat hålla sig lite i skymundan, men som nu, vilket Rutger Arnhult, vår svenske fastighetshaj, demonstrerar, har tvingats paniksälja aktier och även försöka sälja fastigheter i en marknad när allt rasar.

Dessa zombies kommer nu vara måltavlor för ökat marknadstryck, när marknaden kommer till insikt om hur uselt Bessent och Powells handlingsutrymme faktiskt är. Mera QE är i praktiken det enda som kortsiktigt kommer duga, eftersom långräntorna pressas upp i och med en marknad som förutspår depression.

Det faktum att både guldet och silvret faktiskt fungerar som safe haven och motbevisade DI under tisdagens tjurrusning, det vill säga när krisinsikten faktiskt började sjunka in på riktigt och så kallade ”margin calls” började dugga tätt, har också öppnat en stor reva i den spann, där man tidigare bara haft mindre hål.