Landets vägval har dock lett till konkreta ”utmaningar”. I takt med att elpriserna har stigit kraftigt har industrin (framför allt biltillverkning och kemikalier) ställts inför orimliga energikostnader, och beroendet av gasimport har blivit mer än tydligt under Ukrainakrisen. Detta har påverkat den tyska ekonomiska tillväxten.
Nu accelererar man ansträngningarna. Förbundskansler Merz har presenterat en ”chockplan”. 8 miljarder euro ska investeras i ”klimatet” och 67 punkter ska hålla utvecklingen på rätt kurs. Det uttalade målet är att uppfylla sina juridiska åtaganden, samtidigt som ekonomiska och industriella begränsningar tas i beaktande.
Men den 18 maj publicerade det oberoende expertrådet för klimatfrågor (Expertenrat für Klimafragen) en entydig rapport. Enligt experterna kommer Tyskland med största sannolikhet att missa sina mål för 2030. Regeringens prognoser anses vara ”överskattade”, särskilt inom energi- och byggnadssektorerna. Barbara Schlomann, ordförande för rådet, säger att ”inga av de juridiska målen fram till 2040 skulle uppnås” utan ytterligare åtgärder. Merz-planen skulle ha en ”nästan försumbar” effekt.
Den tyska regeringen verkar nu ha insett att man behöver en balans mellan klimatskydd och bevarandet av ekonomisk konkurrenskraft. Merz säger att den ekologiska omställningen inte får leda till en avindustrialisering av landet. Den officiella diskursen lägger nu större vikt vid pragmatism: att säkra energiförsörjningen, stödja industrin och realistiskt justera åtgärder ”utan att avstå från långsiktiga klimatåtaganden”.
Detta är en justering som speglar en betydande skillnad jämfört med föregående decennium. Efter en period präglad av starka, till och med ideologiska, ambitioner verkar Tyskland föredra en mer avvägd, mer pragmatisk väg, baserad på expertdata och ekonomiska realiteter. Politiska kommentatorer ser detta som ett tecken på en återgång till en politik som integrerar både miljömässiga imperativ och industriella och sociala begränsningar.
Den tyska strategiförändringen sker samtidigt som flera europeiska länder också reviderar sina energistrategier. Den illustrerar de svårigheter som de stater som är mest engagerade i illusoriska gröna omställningar möter för att kunna förena klimatmål och ekonomisk tillväxt. Kursändringen, eller kanske tillnyktringen, verkar ha inletts.
