Museichefen Patrik Steorn sammanfattar det museet nu presenterar med följande ord:
– Undergångstematiken är högaktuell i vår samtid och präglar just nu stora delar av vår världsbild och mediala vardag. Utställningen sätter vår tids oro i perspektiv och betraktar bilder och föreställningar av undergången i ett konsthistoriskt ljus. Här finns också en strimma av hopp – människor har även tidigare upplevt sig stå inför världens ände och ruinens brant, men ändå fortsatt att skapa.
Berättelser och föreställningar om världens undergång och dess eventuella nyskapelse finns i de flesta kulturer.
I utställningen visas exempel på undergång och katastrofer som konstnärlig tematik från flera konsthistoriska avsnitt, från renässansen till vår samtid. Det sker med hjälp av ett brett urval av visuella medier, från grafik och måleri till skulptur och video.
Här samsas ett hundratal konstverk, från Albrecht Dürers apokalyptiska träsnitt och 1800-talskonstnären John Martins dramatiska skildringar av våldsamma vulkanutbrott, med Nastja Säde Rönkkös samtida videoverk, som kommenterar rädslan för den globala uppvärmningen.
Besökaren möter en värld av religiösa profetior, undergångsfantasier och dystopisk samhällskritik.
Museet visar exempel ur konsthistorien på yttersta domen- och vanitasmotiv, kända under renässansen och barocken, romantikens undergångsscener och 1900-talssymbolismens ödesmättade bilder. Vår samtid har producerat dystopiska bilder som behandlar teman som miljö- och klimatkris. Fokus ligger på den västerländska konsten med tonvikt på Norden och Europa.
Huvudansvarig är forskningsledaren på Göteborgs konstmuseum, Kristoffer Arvidsson. Tillsammans med intendent Eva Nygårds har han varit utställningens kurator.
Museets egna samlingar utgör basen. Flera betydande konstverk har dock lånats in från europeiska museer. Till dessa hör bland andra verk av romantikern Johan Christian Dahl och symbolisten Ejnar Nielsen, men också arbeten av nysakliga modernister som Franz Radziwill och postmodernister som Georg Baselitz och Anselm Kiefer.
I utställningen visas verk av konstnärer man sällan ser i Sverige. Dit hör Evelyn De Morgan, Ferdinand Hodler och den återupptäckta brittiska romantikern John Martin. Dessa exempel ger en antydan om den breda förståelse av begreppet apokalyps som drivit utställningens iordningställare. De låter oss också få en aning om att man kritiskt kan mena att utställningen har en tendens att bli allt för tematiskt spretig.
Undergångskonsten gestaltar existentiella teman i en direkt och drabbande form. Undergångens konsthistoria är mörk, men inte utan ljusglimtar i form av postapokalyptiska framtidsvärldar, hopp om en mänskligare värld att hålla fast vid i vår oroliga tid.
Utöver all äldre konst medverkar också några samtida konstnärer i utställningen. Cajsa von Zeipel visar en storskalig silikonskulptur. En konstnärsduo som kallar sig ”IC-98” bidrar med ett meditativt videoverk, och musikern Anna von Hausswolff medverkar med ett ljudverk.
Göteborgs konstmuseum äger en omfattande samling av äldre grafiska blad som går tillbaka till en donation av en rik samlare. Många av dessa blad från 1500- och 1600-talen visas i ett avgränsat rum.
Katalogen med titeln ”Apokalyps – Från yttersta domen till klimathot”, sammanställd med Kristoffer Arvidsson som redaktör, innehåller nyskrivna essäer av forskare och författare som ger skilda perspektiv på temat inom bland annat bildkonst, litteratur, film och datorspel. Serietecknare och konstnärer medverkar också i katalogen med nya verk.
”Apokalyps” pågår till 18 januari 2026.
