I dessa tider överöses vi med ”sanningar” från alla håll. Vi förutsätts aningslöst tro på allt som framförs av PK-pressen och SVT. Vi förväntas förbehållslöst tro fullt och fast på allt som framförs av ”experter” av alla slag.
Anledningen till att jag skriver denna artikel är min önskan att vi alla borde försöka finna den väg vi måste gå för att ta oss ur den förfärliga situation som Sverige nu befinner sig i och detta kräver ett helt annat tänkande än det vi använt oss av hitintills.
Med andra ord, kan vi i det samhällskaos vi nu befinner oss i bli hjälpta av att ta del av vad filosoferna genom tiderna framfört till oss? En sådan fråga har sitt berättigande eftersom människan kontinuerligt tycks tänka fel.
Så svaret på frågan, ”Hur har det kunnat bli så här” måste besvaras utifrån insikten om feltänkandets mekanism och dess konsekvenser. Alltfler säger idag med stor övertygelse att vi länge styrts av Ondskan själv.
Vem eller vilka har styrt vårt land längst? Ja, alla vet svaret på den frågan: Sossarna!
Som jag nämnt tidigare i bland annat min första bok Sverige från välfärdsstat till fattigland, skrev socialpsykologen Andreas de Klerk i Dagens Nyheter september 1988 så här:
”När en organisation växer sig mäktig uppstår hos de styrande en föreställning om att de vet bättre än andra. Detta är inledningsfasen i ett grupptänkande, som kan liknas vid ett elakartat sjukdomsförlopp.
Makthavarna skyddar sig alltmer från verkligheten och allt färre beslut ifrågasätts. Slutligen leder detta grupptänkande till att vi får ett gäng verklighetsfrämmande och dumdristiga dilettanter som makthavare i landet.”
Här nämnda beskrivning på hur förödande en gruppmentalitet blir, då den får existera under en längre tid, passar som hand i handsken på socialdemokrater, kommunister och miljöpartister. Inom dessa grupperingar har ”all världens sanningar” skapats under många årtionden.
Idag, då vi har facit på allt som nämnda vänsterkrafter åstadkommit och skadat svenska folket med, kan vi utan någon tvekan säga att de, i bästa fall, inte begrep vad de gjorde.
Det kan dock med lite fog ifrågasättas om Sokrates tes om ondskan verkligen kan vara korrekt, då han sade:
”Ingen gör medvetet orätt. Den som verkligen till fullo inser att det är orätt att göra något gör det inte.
Omvänt gäller att om vederbörande faktiskt utför handlingen visar detta att denne innerst inne inte förstått att den är orätt.”
Med andra ord skulle Socialdemokraterna och dess svans i årtionden ha gjort svenska folket illa utan att de förstått vad de gjort och inte insett att deras agerande är orätt?
Här kommer vi osökt in på tanken att vänsterpolitikernas förståndsgåvor måste ifrågasättas, då vi ser hur deras agerande drabbat Sveriges invånare.
En ny tidsålder?
Vad jag vill komma fram till är att vi måste börja tänka i helt andra banor än de vi använde oss av då våra problem skapades.
Vi rör oss nu sakta men säkert in i en ny tidsålder, från stjärnbilden Fiskarna till stjärnbilden Vattumannen. Många sätter nu sitt hopp till att den nya tidsåldern ska öppna upp människans sinne till att bli mer kreativt och följsamma i förnuftets anda.
Fiskarnas tecken, som nästan alltigenom präglats av osämja mellan människorna och oförståelse för andra bevekelsegrunder än sina egna, upphör nu efter 2000 år.
Mänskligheten är i ett oerhört stort behov av helt nya influenser för att kunna överleva. Vi har under en tid börjat komma in i Vattumannens tecken, som präglas av andlighet. Kristus har vid olika tillfällen, bland annat i Lukas 22.10, nämnt att tillvaron kommer att förstås av mängder av människor då de nått ett avancerat stadium av andligt medvetande.
Det som mest präglar vår tid är att vi alla tycks ha förlorat vår tro. Inget är längre rätt eller fel. Ingen kan med säkerhet säga åt vilket håll som är rätt väg att gå. Allt flyter och osäkerheten breder ut sig som en våt filt över oss alla. Med andra ord ett perfekt tillstånd för alla som vill verka genom subversiva åtgärder.
Nu har vi nått dit Sokrates ämnade: ”Allt måste kunna ifrågasättas”, ”det kan inte finnas några fixa och färdiga svar, därför att svar, liksom allt annat, själva kan ifrågasättas”.
Augustinus vederlade dock sådana skeptikers tankar om att det inte finns någon absolut säkerhet:
”För att kunna betvivla något måste vi finnas till. Därför är vår existens något som vi omöjligen kan betvivla. Att existera är alltså sant. Därför kan vi inte tvivla på allt. Och eftersom detta är ett faktum kan det även finnas andra saker som det är möjligt att veta med absolut säkerhet.”
Denna tes är grundläggande för att kunna knyta ihop filosofin med kristendomen. Historien ger klara belägg för att Jesus varit på jorden. Kristendomens trossatser är således historiska.
Filosofin och kristendomen visar vägen
Lägger vi sedan till att filosofins tankar grundar sig på rationella grunder och förnuftsskäl finns det all anledning att tro på tio Guds bud. Det kan till exempel knappast vara förenligt med sunt förnuft att tro att dödandet av din nästa kommer att leda till frid för all framtid.
Du skall icke dräpa.
Du skall icke vittna falskt mot din nästa.
Du skall icke ha begär till din nästas hus.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte ha begär till … något annat som tillhör din nästa.
Visa aktning mot din far och din mor.
Frågan är varför människan fick dessa bud sig tilldelade? Var det därför att allt kan ifrågasättas eller finns det sådant som är så fast förknippat med människans existens att dessa bud i sig utgör själva essensen av de egenskaper som måste styra mänsklighetens överlevnad?
På samma sätt som vi vet att människan måste tillföra sin kropp energi för att överleva, måste vi ta till oss uppfattningen att en människovarelse utan någon som helst förankring i någonting genom de naturkrafter som styr vår tillvaro kommer att utplånas.
Nutidens astronomer anser att det vi kallar universum, som föddes ur en Big Bang för 13,8 miljarder år sedan, endast är en parentes i Kosmos historia. I Kosmos finns det en oändlig mängd universa och på frågan var slutet och början är, råder nu en allmän uppfattning bland en mängd forskare om att världsalltet – Kosmos – alltid har funnits och har varken början eller slut. Allt är bara en oändlig evighet.
Hur applicerar vi dessa tankar på dagens människor, som lever helt i den tredimensionella tillvaron som fullständigt domineras av individens självförverkligande, penninghunger, hat, avundsjuka, missunnsamhet och destruktivitet? Är det ens meningsfullt att försöka få medborgarna i vårt land att höja sig över sitt starkt begränsade tänkande och se tillvaron med helt nya ögon?
Kan vi få dagens generationer att ställa sig frågorna:
”Vad har allt som existerar för natur?”
”Hur kan vi få kunskap, om vi nu kan få kunskap?”
Dessa två frågor är filosofins huvudfåra!
Riksdagens sandlåda sedd i världsalltets perspektiv
Är det tjafs och den meningslösa pajkastning som pågår mellan våra riksdagspolitiker någonting som överhuvudtaget kan föra vårt land framåt? Är det inte dags att vi på allvar accepterar att det finns ett Högsta Väsende, Världsalltets skapare och upprätthållare, som i den mänskliga varelsen kräver att hon höjer sig ur sin mycket begränsade tankeram som är fast förankrad i den tredimensionella trångsyntheten.
I de djupt andligas värld framförs att det finns minst tio dimensioner och att om vi åtminstone kunde transformera oss in i den fjärde och kanske också den femte dimensionen så skulle vi se på precis allting med en klarhet som idag är dold bakom en tät dimma skapad av alltigenom subversiva krafter. Då skulle det löna sig på riktigt att samla världens ledare till symposium som öppnade alla idag lyckta dörrar.
Om inte världens ledare vill begripa att den som tar andras liv tar sitt eget i ett djupare perspektiv, då kommer mänskligheten att utplåna sig själv!
Alla vi som under årtionden lyssnat på politiska debatter i politiskt korrekt tv och läst de vänsterstyrda tidningarna kan väl knappast undgå att häpna över frånvaron av de mest elementära insikterna om tingens ordning hos våra riksdagsledamöter.
Sandlåda är nu ett vedertaget signum för vårt parlament! Ett löjets skimmer har sedan länge sänkt sig över riksdagens plenisal.
Den förödande kritik som Assar Lindbecks kommission år 1993 riktade mot de folkvalda i Sveriges riksdag var alarmerande. Halvera antalet riksdagsledamöter till att börja med, var budskapet. Riksdagen sysslar med rena struntsaker, sades rent ut i kommissionens rapport.
Således visste man redan på 1990-talet att vår riksdag inte var kapabel att leverera några beslut som grundade sig på den verklighet vi lever i. Ingenting har förändrats fram till idag, det har i stället blivit värre. Någon form av intellektuell debatt i detta forum har vi inte hört på ”evigheter”.
I stället för att vara de intellektuellas högborg har idiotin lyckats etablera sig för gott i riksdagshuset, en åkomma som tycks ha smittat av sig till de flesta partier.
I vårt grannland Norge får ingen kvittera ut sin universitetsexamen om vederbörande inte läst in några betyg i filosofi, och detta oavsett vilken akademisk utbildning studenten i övrigt tillägnat sig.
Det filosofiska tänkandets värde kan inte värderas nog högt i vårt grannland.
Här någonstans närmar sig denna insikt vad jag skulle vilja införa hos de som ska styra vårt land: lyft tänkandet till högre höjder och låt den intellektuella kreativiteten lyftas fram som ett inträdeskrav för ledamöter av Sveriges riksdag.
Jag ber en stilla bön utifrån Romarbrevet 12:21:
”Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.”
