”Oförnuft och känsla i vår samtid”. Så lyder rubriken på en artikel av professor emeritus Sven-Eric Liedman som publicerades i Dagens Nyheter (DN) den 1 juli. Titeln låter onekligen lockande för den vetgirige och samhällsengagerade. Och det faktum att den skrivits av en professor gör säkert att vissa tillskriver den en viss grad av auktoritet. Men den kritiske läsaren lär snabbt konstatera att Liedman åstadkommit ett praktstycke i den genre han påstår sig vilja kritisera, nämligen samtidens oförnuft.
Professorn har fastnat för det oförnuft han anser råda på invandringsområdet. Och på den punkten är han inte ensam, då alltfler anser att invandringspolitiken hanteras med ett stort mått av oförnuft. Liedman är dock av annan mening. Han finner oförnuftet bland de invandringskritiska.
Därtill anser han att ordet ”invandringskritisk” som exempelvis används som beteckning på Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti är ett ”groteskt uttryck”. Liedman förkunnar: ”Kritisk är i filosofi- och vetenskapshistorien ett ord med stor tyngd: det innebär att man sakligt klarlägger grunderna för något. Här används ordet i motsatt betydelse. Invandringskritikerna är de som bygger sin uppfattning på en rad vaga förmodanden.”
I sin ambition att mosa sina meningsmotståndare ger professorn här prov på en attityd som är väl elitistisk men alls inte ovanlig i debattsammanhang. För egen del tillåter jag mig att använda ordet ”kritisk” med sammansättningar på det sätt som alla förstår och som är gängse i den allmänna debatten.
