Hundratusentals britter samlades i London den 13 september för att protestera mot massinvandringen och den alltmer inskränkta yttrandefriheten. Det var den största invandringskritiska demonstrationen i mannaminne – inte bara i Storbritannien utan i världen. Två veckor dessförinnan samlades tiotusentals australiensare i Sydney, Melbourne, Canberra och dussintals andra städer för att kräva sitt land tillbaka. Helgen mellan de två större protesterna demonstrerade österrikare i Wien med budskap som ”återvandring” och ”skicka hem dem”. Och sedan var det dags för en stor demonstration i Nederländerna. Nyhetsflödet dominerades då av att den spårade ur i våldsamheter, men det viktiga är att den ägde rum. Det viktiga är att folket äntligen protesterar.
Allt fler genomskådar den globalistiska bluffen, där människor bara är utbytbara kuggar i ett ekonomiskt system. Där man strävar efter att hela världen ska bestå av mellanbruna, könlösa konsumenter i ett samhälle där kultur, härkomst och andra saker som traditionellt har lett till gemenskap och sammanhållning inte spelar någon roll. Allt fler upplever att något viktigt tas ifrån dem och att något måste göras.
Men det verkligt nya är faktiskt inte att gräsrötterna gör uppror – utan att de får stöd av delar av eliten. Varför det? Vill de vara med i förändringen för att kunna kapa den, när de inte längre kan stoppa den? Eller inser de att det numera är närmast suicidalt att fortsätta att propagera för woke och islamisering – åtminstone öppet?
Vid demonstrationen i London framträdde Elon Musk via videolänk. Han talade om hur viktigt det är att folket reser sig, inte låter sig kuvas av en förtryckande statsapparat, och tar tillbaka makten över sitt eget öde. Att de brittiska folken har rätt att se till att Britannien förblir brittiskt.
Vi kan tänka tillbaka till 1990-talet – eller långt in på 2010-talet – och konstatera att det som Musk gjorde den 13 september hade varit fullständigt otänkbart för inte länge sedan. Det fanns helt enkelt inga medlemmar i den finansiella eliten som stod ens tillnärmelsevis på vår sida. Noll. Det fanns enstaka förmögna individer som den legendariske Carl Lundström, men i jämförelse med våra motståndares resurser var Lundströms generösa bistånd en droppe i havet. Den globala finanseliten har tvärtom till nästan 100 procent utgjort våra farligaste motståndare, de krafter som strävar efter upplösning av nationer, kulturer och folkslag.
Oavsett om det är ärligt menat eller inte – och man får väl anta att det varierar mellan olika individer – håller samhällsklimatet på att förändras. När fler instämmer i det som invandringskritiker och antiglobalister fört fram i åratal, så stärker det oss.
Donald Trumps uppstigande till den amerikanska presidentposten har varit en katalysator för förändringen, men det ligger också många andra faktorer bakom. Trump har själv kanaliserat och ridit på en redan existerande folklig opinionsvåg, inte skapat den.
Medan Elon Musk är den ende ”västerländske oligark” som både vill och vågar framträda med radikala invandringsmotståndare som Tommy Robinson, har ett tyst skifte ägt rum där åtskilliga medlemmar av den finansiella supereliten nu påstår sig stödja betydligt hårdare invandringspolitik och säger sig ha givit upp fantasin om ”fri global rörlighet”.
Även om mångmiljardärer som Peter Thiel, David Sacks och Marc Andreessen fortfarande knappast vill oss väl, har de tvingats att ändra tonläge. Den hets mot patrioter som var påbjuden tidigare känns plötsligt besvärande. Även Larry Fink, vd för BlackRock, har bytt ton från att tala sig varm för ”global rörlighet” till att varna för att ”ohållbara invandringsnivåer” undergräver Västs ekonomiska stabilitet och ”gynnar populister”. Att en av de värsta globalisterna nu känner sig tvingad att något dölja den nationsfientliga agendan är verkligen talande.
Finanseliten har förstås inte plötsligt ”bytt sida”. De vill helt enkelt fortsätta med samma politik som globalisterna hittills drivit på, men med något annorlunda argument; mer inriktad på högkvalificerad i stället för lågkvalificerad invandring, så att folket inte ska få för sig att göra uppror och rösta på ”populister”. Man kan förmoda att det helt enkelt handlar om att känna vart vindarna blåser och ändra sig tillräckligt mycket för att maximera egna profiter samtidigt som de behåller makten. I robotiseringens tider har storkapitalisterna allt mindre nytta av lågkvalificerad arbetskraftsinvandring från tredje världen. Nu vill de i stället importera programmerare från Indien och Kina för att hålla nere lönerna i IT-sektorn.
Ett exempel är IT-mogulen Marc Andreessen, som gått från att prisa massinvandringen och säga att tanken på att strypa invandringen ”gör mig illamående” år 2016, till att idag förespråka att endast högkvalificerad arbetskraft ska släppas in och vara uttalad motståndare till ”mångfaldsplaner”.
Men det finns också fall där det inte tycks handla uteslutande om att skydda sig själva och maximera sina profiter. Peter Thiel, vd för övervakningsjätten Palantir, förefaller vara uppriktigt orolig över Västerlandets framtid, att döma av intervjuer han gett under de senaste åren. Han beklagade i en intervju år 2020 att en av de tänkbara framtider som ”erbjuds” européer är sharia, och har gett sitt stöd åt Trumps försök att helt förbjuda invandring från en rad muslimska länder. Vissa pekar på att han är sionist och har ett egenintresse i detta, men det är i så ett exempel på när våra intressen sammanfaller.
Man kan nämna miljardären Timothy Mellon som donerade motsvarande en halv miljard kronor till byggandet av en gränsmur i Texas för att stoppa invandringen. Man kan nämna Liz och Dick Uihlein, som ställt sig bakom motstånd mot ”invandringsinvasionen” och skänkt stora summor pengar till både Trumps valkampanj och till tankesmedjor som bekämpar ”woke-agendan”. Doug Deason, Steve Wynn, Thomas Klingenstein, John Childs och Rebecca Dunn är miljardärer som bidragit till finansieringen av Turning Point USA, den plattform där bland andra Tucker Carlson och den nyligen mördade Charlie Kirk varit aktiva.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
