Vilka lärdomar kan vi dra av Syriens fall?

Men för exakt 30 år sedan berät­tade en 16-årig flicka för mig att hon i sin skola av invandrarkillar hade blivit erbjuden att köpa vapen. Hon hade tackat nej. För, som hon sade: ”Vad skall jag med en pistol till?” Hon sade också: ”Det finns hur mycket vapen som helst i förorten”. Det sa alltså flickan till mig hösten 1994.

Det finns idag många fler in­vandrare i förorten än för 30 år se­dan. Andelen muslimer i landet är mycket högre än vad som var fallet då, enligt olika beräkningar är an­talet runt 1 miljon. År 2022 fick vi uppleva korankravallerna runt om i landet när hundratals (eller var det tusentals?) muslimer löpte amok och skadade hundratals poliser och van­daliserade och brände upp tiotals polisbilar.

Jag har mött otaliga invandrare som öppet visar sitt förakt för Sve­rige och svenskarna och våra lagar, seder och bruk. De har ingen respekt för oss och vårt sätt att leva. I dagens Sverige har gängkriminella från Mel­lanöstern och Afrikas horn tillgång till Kalasjnikovs, pistoler, handgrana­ter och sprängämnen till att tillverka bomber. Det sprängs och skjuts hela tiden, portar och människor.

Nu har Syriens president Bashar al-Assad störtats. Det är islamister från olika mer eller mindre extrema grupper som nu skall styra detta gam­la land. Det skall bli spännande att se om landet blir fritt och demokratiskt. Vad kommer att ske? Ett kommande arabiskt lyckorike? Knappast. Jag be­tvivlar det starkt. Snarare väntar nog inbördeskrig mellan de olika etniska och religiösa grupperna om makten i hela landet eller i respektive lands­ända. Så som det brukar bli i Mel­lanöstern när den starke ledaren är borta. Jag tror inte att Syrien i dess nuvarande form någonsin kan bli en demokrati. För de olika folkgrup­perna kommer naturligtvis att rösta på sin egen folkgrupps kandidat och ingen annan. Det vill säga kurder röstar på kurder, druser på druser och så vidare.