Idéhistorikern Tony Gustafsson har fått flera miljoner kronor av Sverigedemokraterna för att skriva en kritisk skrift om partiets historia. Vitboken presenterades under årets Almedalsvecka och Nya Tider fanns på plats. Foto: Nya Tider

Vitboken: Vad ska Sverigedemokraterna be om ursäkt för?

BOKRECENSION
Under extrem mediebevakning lanserades nyligen Sverigedemokraternas så kallade vitbok. Men har SD egentligen så mycket att be ursäkt för? Lägger sig partiet inte platt för motståndarna i onödan?

Det är frågan om något bokprojekt på senare tid varit lika medialt omdiskuterat som Sve­rigedemokraternas så kallade vitbok. I åratal har det funnits åsikter om betydel­sen av denna bok och spekulationer om vad den kunde tänkas innehålla då den blev färdig. Redan under 2017 nämnde Jimmie Åkesson projektet för första gången och 2021 gavs idé­historikern Tony Gustafsson formellt uppdraget att författa skriften. Publi­ceringen har minst sagt dragit ut på tiden och många började nog undra om de över huvud taget skulle se rö­ken av boken.

Torsdagen 26 juni var det så änt­ligen dags. Boken publicerades dock inte i form av en PDF eller en bok till försäljning, utan har endast kommit ut i en upplaga av 100 exemplar. Det enda sättet att få tag på boken var att föranmäla sig till partiets press­konferens i Almedalen och hämta den på plats. Nya Tider fanns på ort och ställe och kunde därmed komma över ett exemplar; i övrigt besöktes presskonferensen framför allt av politiska journalister från de stora mediehusen.

Vitboken är på hela 900 sidor som pressats in i två volymer. Den är torftigt formgiven och har bara tryckts i 100 exemplar. Den går inte att få tag i någonstans efter lanseringen och finns inte att ladda ned. Fokus ligger på det som etablissemanget uppfattar som extremt, men bevisföringen är bristfällig och illa underbyggd. Foto: Nya Tider

 

Jag blev därmed sittande med två tjocka, passande nog vita volymer, mycket icke-professionellt tryckta och formgivna, på sammanlagt när­mare 900 sidor, som jag har läst med stort intresse. Den första frågan som jag ställde mig är denna: Varför skall Sverigedemokraterna över huvud ta­get ge ut en vitbok? För SD:s kritiker kan det verka självklart att partiet har mycket att skämmas för, men är det partiets egen ståndpunkt? Skulle inte exempelvis övriga riksdags­partier behöva ge ut en vitbok över mångkulturen? Vem bestämmer vad SD bör be om ursäkt för?

I inledningen till boken framhä­ver Gustafssons vitbokens dokumen­tära funktion, att han helt enkelt strävar efter att ge en korrekt bild av vad som hänt, utan att driva någon särskild tes, till skillnad från andra mer journalistiska produkter som bara varit intresserade av en över­gripande berättelse och struntat i detaljerna. Samtidigt finns det något slags underliggande påstående om att det han skildrar skulle vara pro­blematisk – annars skulle det väl helt enkelt inte tas upp. Helt okontrover­siella frågor som SD:s ekonomiska politik diskuteras exempelvis inte, utan urvalet synes helt vara inriktat på de områden som uppmärksam­mats av partiets fiender. Riksdagsinträdet bildar bokens slutpunkt, vilket gör att boken sammantaget ger en bild över SD:s historia mellan 1988 och 2010, med fokus på sådant som den genomsnittlige DN-läsaren tycker är extremt och obehagligt. Särskilt uppmärksam är författaren på allt som kan synas påminna om nationalsocialism, rasism och antisemitism.

Med tanke på att SD aldrig offici­ellt stått för detta, så blir historie­skrivningen, såsom så ofta annars då det gäller att beskriva SD:s historia, i hög utsträckning konspiratorisk. Överallt söker författaren dolda mo­tiv och tecken på något som kan vara mer extremt än det som partiet offi­ciellt företräder. Det kan röra sig om personer med bakgrund i national­socialistiska rörelser, om uttalanden i artiklar och tal, om internationella samarbeten eller kopplingar till an­dra rörelser. Ibland blir koppling­arna påtagligt långsökta och spekula­tiva. Kritik av Bonnier anses tyda på antisemitiskt konspirationstänkande och en SD-manifestation uppges, utan särskilt övertygande argument, vara modellerad efter NSDAP:s parti­dagar i Nürnberg. Ibland kan också källorna – inte sällan citeras exempel­vis svenskfientliga tidskriften Expo – bakom olika påståenden diskuteras. Veteranen i den nationella rörelsen Björn Björkqvist uppger i sin podcast Nationell reflektion, i samband med en diskussion av vitboken, att hans erfarenhet är att Expo ofta hittade på uppgifter, om tidningen inte hade nå­got tillräckligt spännande att berätta.

Sammantaget blir beläggen för att SD skulle ha varit en extrem rörelse tämligen svaga. Gustafsson beskriver själv SD:s ideologi under 90-talet som icke-chauvinistisk och demokratisk nationalism, om än med en snävare definition av svenskhet som partiet nu distanserat sig från.

Onekligen fanns dock vissa problematiska inslag i SD:s tidiga histo­ria, framför allt under Anders Klar­ströms partiledarskap (1989–1995), som dock inte verkar ha fått uttryck i några programskrifter eller liknan­de. Jag tolkar det som en effekt av att Klarström försökte liera sig med den brokiga skinnskallerörelsen, kanske i medveten opposition mot den litet äldre generationen som grundat par­tiet och som ett försök att locka ung­domar. Ett exempel på detta är att partiet under denna tid samarbetade och gjorde reklam för skinnskalle­band med ibland mycket radikala texter. Partiets kommunikativa stra­tegi tycks också ha varit starkt foku­serad på offentliga manifestationer, där det inte förefaller som att det gjordes några särskilt omfattande insatser för att stävja förekomsten av radikalare grupper, vilket kunde sätta en bild av att partiet var något annat än det var.

Efter den återhållsamme norrlän­ningen Mikael Janssons maktöverta­gande 1995 verkar det dock som att partiet, utan att ändra inriktning på program och politik, ändrade stra­tegi och försökte göra ett mera städat intryck. Onödigt polariserande reto­rik, såsom det tidigare frekvent an­vända begreppet ”landsförrädare”, försvann i stort sett helt och partiet satsade i lägre grad på spektakulära offentliga manifestationer och sökte stöta bort representanter för radika­lare grupper. Efter denna kommuni­kativa förändring kom partiet efter hand också att innehållsligt libera­liseras, men denna förändring kom att ta fart framför allt under början av 2000-talet, i takt med att den syd­svenska falangen med Jimmie Åkes­son i spetsen kopplade greppet om partiet.

Mattias Karlsson menade sig på presskonferensen i samband med vitbokslanseringen ha blivit ”äcklad” över vad han läst i vitboken, men själv har jag svårt att se vad som skulle vara så extremt kontroversi­ellt. Om man bortser från enskilda förlöpningar kan vitboken i stället snarast sägas visa att SD redan från början var ett i hög grad icke-extremt parti. Problemet som jag ser det blir i stället att man på ett onödigt sätt smutskastar sina egna föregångare. Ja, genom att anlägga motståndarnas perspektiv och måttstock skapas helt i onödan en bild av en extrem histo­ria som man måste ta avstånd ifrån.

Det kan också ses som ett tecken på SD:s fullständiga liberalisering, dess sammansmältning med etablis­semanget – att den nationalism som SD grundades för att bedriva nu upp­fattas som fruktansvärd extremism som partiet måste ta avstånd ifrån.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Partiet som försvann

Partiet som försvann

🟠 KRÖNIKA Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson har nu med Vitboken ”tvättat byk” offentligt, bett om ursäkt för det tidiga SD och tagit avstånd från 1980-talets Sverigevänner. Mig kan detta idag inte förvåna.

Illuminatorden, ett ansikte med många masker

Illuminatorden, ett ansikte med många masker

🟠 BOKRECENSION Illuminatorden har de senaste årtiondena stått alltmer i centrum för diskussionen runt hemliga ordnar. Dess grundande 1776 är historiskt belagt, men vad som sedan har hänt med den är mer oklart. I denna bok, späckad med fakta, resonemang och hypoteser, tecknar den välmeriterade amerikanske journalisten Jim Marrs (1943–2017) en bred översiktsbild över de hemliga sällskapens historia och idévärld. Författaren har arbetat utifrån ett mycket stort källmaterial, och är inte rädd för att ställa upp djärva teorier. Mycket av det citerade källmaterialet är verkligen häpnadsväckande.

Läs även:

Illuminatorden, ett ansikte med många masker

Illuminatorden, ett ansikte med många masker

🟠 BOKRECENSION Illuminatorden har de senaste årtiondena stått alltmer i centrum för diskussionen runt hemliga ordnar. Dess grundande 1776 är historiskt belagt, men vad som sedan har hänt med den är mer oklart. I denna bok, späckad med fakta, resonemang och hypoteser, tecknar den välmeriterade amerikanske journalisten Jim Marrs (1943–2017) en bred översiktsbild över de hemliga sällskapens historia och idévärld. Författaren har arbetat utifrån ett mycket stort källmaterial, och är inte rädd för att ställa upp djärva teorier. Mycket av det citerade källmaterialet är verkligen häpnadsväckande.

Postmodernismen granskas

Postmodernismen granskas

🟠 BOKRECENSION ”Postmodernism” är idag ofta ett skällsord. Men när det begav sig kom den inte bara med elände. När 70-talsvänstern kört slut på sitt krut kunde postmoderna idéer ge oss en del friska fläktar ur Europas bildningsarv. Det finns mycket att reda ut här och Johan Lundberg gör ett försök i en nyutkommen bok, När postmodernismen kom till Sverige.

Visdomar i repris

Visdomar i repris

🟠 BOKRECENSION Karl-Olof Arnstberg är vår tids Sokrates. Han envisas med att söka sanningen om vårt lands tillstånd, och hans tålamod tycks oändligt. Likt Sokrates vägrar han ge upp den förnuftiga dialogen som redskap för att hitta sanningen. Kanske kan man ibland ana en otålighet, kanske till och med ett raseri under den lugna ytan i denna boks texter. Ordet är fritt är dock huvudsakligen en sammanfattning av analyser och slutsatser som är ganska välkända vid det här laget, så är det en sådan faktabas du vill läsa, så kan boken varmt rekommenderas.

Så kapades Svenska kyrkan

Så kapades Svenska kyrkan

🟠 BOKRECENSION Vad har kyrkan gemensamt med marxismen, som hatade alla religioner? I västvärlden, men kanske främst i Sverige, uppstod en märklig sammansmältning där marxistiska idéer spreds genom kyrkliga institutioner. Johan Sundeen går på djupet i denna fråga i en närmast akademisk stil, ett standardverk med ambitiös källförteckning.

Hur kommer barn att må om man försöker totalstyra deras själsliv?

Hur kommer barn att må om man försöker totalstyra deras själsliv?

🟠 BOKRECENSION Nuförtiden är ju allt produkter och konsumtion. Så barnen har också blivit produkter. Om man tycker att de inte motsvarar förväntningarna måste det ju vara något fel på dem, så man skickar dem på reparation. Detta innebär terapi, och ofta med medicinering. Boken Terapisamhällets barn skildrar den nutida terapiepidemin ur ett amerikanskt perspektiv, men mycket av det som tas upp är även tillämpligt för Sverige, fast kanske i lite andra former. Boken är också ett hårt angrepp på den kulturradikala förstörelsen av barnuppfostran i allmänhet i västerlandet.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Illuminatorden, ett ansikte med många masker

🟠 BOKRECENSION Illuminatorden har de senaste årtiondena stått alltmer i centrum för diskussionen runt hemliga ordnar. Dess grundande 1776 är historiskt belagt, men vad som sedan har hänt med den är mer oklart. I denna bok, späckad med fakta, resonemang och hypoteser, tecknar den välmeriterade amerikanske journalisten Jim Marrs (1943–2017) en bred översiktsbild över de hemliga sällskapens historia och idévärld. Författaren har arbetat utifrån ett mycket stort källmaterial, och är inte rädd för att ställa upp djärva teorier. Mycket av det citerade källmaterialet är verkligen häpnadsväckande.

Förnedrings-TV, men av andra skäl

🟠 KULTUR På Sergels torg, som i sig utgör en del av en större brutalistisk våldtäkt av Stockholms stadsbild, hänger nu en madrass av brons över ett metallräcke. Den ska påminna oss överlevande om en massaker som Sveriges politiker för inte så länge sedan möjliggjorde på en gata i närheten. Men den falska finkulturen upphör inte vid konstmadrassen som snart lär bli nedklottrad. Dödsoffrens anhöriga ska också förnedras i direktsändning.

Litiumbatterier: Från dröm till verklighet

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK Litium har fått smeknamnet ”2000-talets olja” och är bland annat grunden för batteriteknik för elfordon. Utnyttjandet av denna resurs är orsakar dock miljömässiga och sociala skador. När det gäller reserverna är de ojämnt fördelade geografiskt och begränsade, vilket ger nytt liv åt de geopolitiska spänningarna, vilket vi tidigare har sett när det gäller olja.

Tre historiska svenska kyrkor

🟠 Inför kyrkovalet i september månad är det lämpligt att fräscha upp kunskaperna i svensk kristen historia, dessutom även att förmedla dessa till den yngre generationen, ty skolorna i dagens Sverige har ofta, dock inte alltid tack och lov, andra prioriteringar. Undertecknad ber att få presentera tre kända och för vissa kanske okända kyrkor i Sverige.

Annonser

Det finns ett stort utbud av online-casinon, inklusive sådana som opererar utan svensk licens – casino utan svensk licens är en viktig aspekt att beakta.

När man undersöker online-spelalternativ, är det relevant att notera att det finns casino utan spelpaus, som fungerar under andra regleringar.

Spela på – casino utan svensk licens här.

En del online-casinon är inte registrerade under den svenska licensen – casino utan licens kan ha olika spelutbud och regler.

Läs om – Sveriges kommuner online

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.