I Malung finns en uppteckning som berättar om Lucia som brud och hennes tärnor:
”Det var i Holen i Vallerås år 1864 eller 1865…
Det var strax innan midnatt. Vi vaknade vid fiolmusik utifrån förstugan. In trädde Lucia uppvaktad av sex tärnor, som kallades Lussikraskôllör. De gingo fram till mitten av stugugolvet. Lucia stod i mitten med en tärna på vardera sidan. De andra stodo parvis mitt bakom varandra och bakom Lucia… Hon var klädd i Malungs sockendräkt och hade slöja. På huvudet bar hon en ljuskröna av lingonris ”.
Lussetraditionen finns och har funnits i olika former såväl i städer som på landet. Den vitklädda gestalten med ljuskrona och ett ljus i handen blev en symbol för den annalkande stora kristna helgen och för själva ljuset i sig. Under den mörka årstiden blev den till ett förebud om en kommande glädjehelg och ljusets seger över mörkret – om godhetens, givmildhetens och glädjens kristna uttryck. I Dalarnas byar skapades en egen mycket speciell folklig form av den kristna traditionen.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
