Pavel Gubarev, i väst undrar man hur krisen i Ukraina har eskalerat så mycket. Hur kunde det bli så här?
– Det är en mycket lång historia. Enkelt uttryckt: Detta område är historiskt sett inte Ukraina utan Nya Ryssland. Här har man alltid talat ryska, man har stått Ryssland nära, och även etniskt är befolkningen till övervägande del ryssar.
Men Nya Ryssland var likväl en del av Ukraina?
– Ja, till följd av historiska orättvisor från Sovjettiden. Det hade främst ekonomiska orsaker. Men det skulle visa sig vara en tidsinställd bomb som nu detonerar. Många ansedda analytiker har sedan länge talat om Ukrainas upplösning. Till exempel beskrev Samuel Huntington det i sin bok Clash of Civilizations. Han beskrev flera möjliga scenarier, bland annat militärt sönderfall – vilket är precis vad som sker i dag. Några italienska forskare i kretsen kring Club of Rome publicerade en omfattande artikel i tidskriften Limes år 2009 om det faktum att Ukraina är uppdelat i östra och södra Ukraina med Krim, och centrala och västra Ukraina.
Hade det, sett ur din synvinkel, varit möjligt att undvika en storskalig konflikt?
– En politisk lösning hade givetvis varit möjlig. Många politiker, analytiker och intellektuella har länge pratat om att Ukraina borde bli en federation, eller ännu bättre en konfederation. På så vis hade man kunnat minska de kulturella spänningarna.
Vad menar du?
– När exempelvis 100 procent av människorna i Donetsbäckenet, i Donetsk och Luhansk, är rysktalande, men man bara får tala ukrainska i förskolor, skolor, universitet och till och med biografer, då leder det till spänningar. När min son frågade mig varför pedagogen på deras förskola pratade ryska i telefon, men pratade med barnen på ett språk de inte förstår – detta var när han varit på dagis för första gången – så var det väldigt svårt att förklara för barnet att vi lever i en stat där man vill stöpa om ryssarna till ukrainare. Eller åtminstone få ryssarna att hata sitt historiska hemland Ryssland. Emellertid har projektet misslyckats. Genom den så kallade ”Euromajdan”, vilken vi ser som en blodig och väpnad kupp, har alla dessa spänningar som byggts upp hos oss under lång tid, detonerat.
Vad leder denna detonation till?
– Jag tror att den kommer att dela Ukraina. Närmare bestämt i det ”riktiga Ukraina” och Nya Ryssland. Vårt Nya Ryssland är ekonomiskt högt utvecklat. Det finns åtta regioner som kommer att bilda Nya Ryssland. Dessa regioner, som står för bara 45 procent av befolkningen i det forna Ukraina, producerar 80 procent av Ukrainas bruttonationalprodukt. På så sätt har vi optimistiska ekonomiska förväntningar. Vi kommer att kunna ansluta oss till tullunionen och den eurasiska unionens politiska sfär. Vi kommer att underteckna den gemensamma säkerhetspakten med Ryssland och Kazakstan. För oss är det ett mycket positivt steg, en ”kulturförening”.
En ”kulturförening”?
– För oss är den ”ryska världen” en ortodox-slavisk kultur. Ur politisk och geopolitisk synvinkel handlar det om födelsen av en andra pol under Rysslands ledning.
Vilken inverkan kan denna ”andra pol” ha på världen?
– Inget mindre än en omordning av hela det globala systemet. Troligtvis kommer det förr eller senare också att leda till en omstart av det orättvisa globala finanssystemet – det system vars syfte endast är att omfördela resurser och varor till USA och dess satellitstater. Vi hoppas att denna omstart ska leda till ett mer rättvist system. I dag bestämmer en enda stat var i världen människor ska anses leva demokratiskt och var de inte anses göra det. Där man kan hitta mycket olja lever alltså alla mycket odemokratiskt, och där det inte finns olja tycks allt vara mycket demokratiskt – detta måste äntligen få ett slut! Eller varför bryr sig USA inte om att Saudiarabien inte är det minsta demokratiskt? Varför har man så goda samarbets- och handelsförbindelser med dem? Denna cyniska fars ska äntligen få ett slut. Det är illa nog att ett enda land köper upp hela världens resurser, handelsvaror och tjänster med ”gröna papperslappar” som inte backas upp av några som helst reella värden. Nog är nog!
Tror du att det finns allierade för en sådan ”omstart” utanför den ryska intressesfären?
– Världen har blivit klokare, och är till stora delar antiamerikanskt sinnad. Därför är jag övertygad om att det även kommer att ske en positiv utveckling internationellt, där Krim, Donetsk och Nya Ryssland är förspelet.
Hur går Nya Ryssland vidare härifrån?
– Vi förväntar oss nu att Nya Ryssland ska bilda en ny regering. Vi vill ha ett verkligt folkstyre. Vi räknar med att de stora egendomar som oligarkerna förvärvade genom rån under 1990-talet återgår till folket. Vi förväntar oss att den sociala rättvisan ska segra. Det är vad vi strävar efter.
Ditt land befinner sig i nödläge, i krig…
– Det finns naturligtvis många risker. Men det finns också hopp. I dag måste vi förlita oss på vår egen styrka. Ett oberoende banksystem är den första uppgiften. Regeringen arbetar redan på det. Skatterna överförs till våra korrespondentkonton. Myndigheter bildas. Utländska militärer sparkas givetvis ut. Under de aktuella krigsförhållandena är utländska truppers närvaro det primära problemet. Vi kommer att kämpa till sista blodsdroppen!
Du menar den ukrainska armén?
– Självklart.
Den stora frågan i väst är: Vilken roll spelar Ryssland egentligen? De etablerade medierna och politikerna hävdar ofta att ryssarna redan bedriver militära operationer i östra Ukraina.
– (Skrattar) Faktum är att vi fortfarande letar efter Rysslands hand som ska finnas här någonstans! Men vi tackar hjärtligt folket i Ryssland som skänker humanitärt bistånd och exempelvis överför pengar till biståndskonton. Framförallt min hustru ägnar sig åt den biten. Så det finns naturligtvis en hjälp från Ryssland.
Det talas om ”Nya Ryssland och Ukraina”. Många politiker och analytiker har föreslagit en ”bosnisk lösning” för Ukraina – en federation av två enheter. Skulle det vara en lösning?
– Nej! För oss kommer ingen bosnisk variant på fråga – endast Nya Rysslands oberoende. Folket gav oss sitt stöd i den frågan. Det är därför tåget redan har gått för den bosniska lösningen.
Men i början av året diskuterade man saken…
– I februari eller början av mars kunde vi prata om saken, men nu har blod flutit. Det är inte längre meningsfullt att diskutera det. Endast ett oberoende Nya Ryssland är lösningen.
Hur ser framtiden ut för Nya Ryssland?
– Hur det ska finnas kvar, antingen som självständig stat eller återförenat med moderlandet – Ryssland – är en sekundär fråga som jag anser bör avgöras med folkomröstning. För känslan av folkstyre ligger i att alla stora beslut måste bestämmas genom folkomröstningar. En folkomröstning ska inte bara ha en rådgivande funktion.
I Donetskbäckenet, i regionerna Luhansk och Donetsk, har en ny regering bildats. Man har satt upp en armé. Varför sker ingen sådan utveckling i andra ryska regioner, exempelvis Kharkov?
– Framförallt handlar det om att Kievjuntan kunde bringa situationen under kontroll. Man har injagat en djup skräck i folk genom massakern i Odessa där människor brändes, kvävdes och sköts. Visst, folk är rädda. Men jag ska säga dig detta: I vår folkmilis finns det väldigt många människor från Kharkov, Dnepropetrovsk, Zaporozhye, Odessa, Kherson och Nikolajev. Vår folkmilis, som nu är omgiven av en styrkemässigt överlägsen fiende och under ledning av Igor Ivanovitj Strelkov leder en ojämn kamp, vill naturligtvis befria de andra ryska regionerna. Folkmilisen saknar dock vapen och utrustning medan Kiev även sätter in flygvapnet… Maktbalansen, särskilt vad gäller vapenteknologi, är inte till vår fördel. Men Napoleon sa en gång att anden är tre gånger så viktig som materiell makt. I vårt fall är anden tio mot ett! Och vi kommer att vinna eftersom vi inte kommer att ge upp. För oss är detta det fosterländska kriget!
Intervju: Sergey Belous
Översättning: Nya Tider
