Den 12 februari proklamerade den USA-stödde Juan Guaidó, som under kuppliknande former den 23 januari utropat sig till Venezuelas interimspresident, en tidsfrist för Caracas att släppa in humanitärt bistånd från USA i det sydamerikanska landet. Ultimatumet, som gavs via Twitter, anger tidsfristen till den 23 februari, symboliskt en månad efter att han ”avlagt sin presidented”. Påstådd humanitär hjälp har använts i västmedias propaganda mot Caracas, där åtgärder för invasionsförsvar felaktigt presenterats som försök att hindra omvärldens nödhjälp.
Avsändaren är dessutom den amerikanska hjälporganisationen USAID, som tidigare avslöjats, bland annat i Bolivia (NyT v.21/2013), med att både smuggla vapen och ägna sig åt omfattande omstörtande verksamhet i mållandet. USAID har också krävt att endast oppositionen får ta emot sändningarna. För att maximera den mediala effekten skickas snart en ny sändning, troligen med nya oacceptabla villkor, som påstås innehålla mat för en månad till 10 000 skolbarn. En målgrupp som valts för att sätta Caracas i dåligt ljus i omvärldens ögon när de tvingas avböja ”hjälpen”.
Guaidó har tidigare också sagt att han ”inte utesluter” att ”auktorisera” en amerikansk militär intervention, något som upprört många som påpekar att han knappast är i en position att auktorisera något och allra minst en utländsk invasion av landet.
Medan de politiska utspelen sker förflyttar och positionerar sig militära förband på båda sidor om gränsen mellan Venezuela och Colombia. Caracas har också i ilfart färdigställt sitt tämligen potenta luftförvar.
Bisarrt rättfärdigande
Guaidós utspel sammantaget med flera uttalanden från Washington tyder på att USA har lagt i en högre växel i kupplanerna. Ett exempel var när USA:s president Donald Trump öppet meddelade att han inte utesluter ett ”militärt alternativ” för Venezuela. För det behöver dock Washington en förevändning, något som utrikesminister Mike Pompeo skapade under en intervju med tv-kanalen FOX Business, där han varnade för ett växande iranskt inflytande i Venezuela som tillsammans med en påstådd närvaro av den libanesiska shiamilisen Hizbollah i det sydamerikanska landet hotar USA:s nationella säkerhet. Tongångar som har sitt ursprung i Tel Aviv och känns igen från Syrien, men inte tidigare applicerats på Venezuela – en halv värld bort.
– Folk känner inte till att Hizbollah har aktiva celler – iranierna påverkar folket i Venezuela och i hela Sydamerika. Vi har en skyldighet att avlägsna den risken för Amerika och nu gör vi det i Sydamerika och över hela världen, påstod Pompeo.
Nya Tider angav förra veckan vilka inom Trump-administrationen som är nyckelpersoner bakom den USA-ledda kuppen i Venezuela. Det är vicepresident Mike Pence, den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton samt den republikanske senatorn Marco Rubio, som utpekats som huvudansvarig. Rubio har också beskrivits som ”virtuell utrikesminister för Latinamerika, som kommer att leda och formulera regeringens [Washingtons] strategi i regionen”.
I vår analys står det bland annat att Rubio talade ”i senaten den 24 januari för att motivera varför USA behöver blanda sig i Venezuela och hur det ska säljas till folket. Svaret är att det är i USA:s nationella intresse, något han sedan försöker utveckla”.
Genom den före detta CIA-chefen Pompeos mediala utspel har nu säljargumentet kommunicerats till det amerikanska folket. ”Maduro-regimen” anklagas också för att ha djupa band med Hizbollah, terrorstämplade av USA och Israel. Anklagelser som påminner om dem mot den sedermera hängde irakiske diktatorn Saddam Hussein, men då gällande Al-Qaida. Beskyllningar som senare visade sig helt substanslösa.
Dessa sammantaget med anklagelser om massförstörelsevapen, som inte heller fanns, rättfärdigade invasionen av Irak 2003 med massivt dödande och lidande som följd. Nya Tiders källor beskriver Pompeos uppmålade hotbild som ”bisarr”.
Venezuela och omvärlden pressas
Washington arbetar dock för närvarande för en kupp utan egen militär inblandning. Trump-administrationens nationella säkerhetsrådgivare John Bolton var snabb att retweeta Guaidós ultimatum med orden ” Venezuelanerna gick ut på gatorna för att hedra studentdemonstranter som har dött i händerna på Maduros ligister [Venezuelas säkerhetsstyrkor]. Deras [USA-stödda oppositionens] krav är enkelt – låta humanitärt bistånd komma in Venezuela…”. Boltons tweet fortsatte med ett illa förtäckt hot ”… och låta militären upprätthålla sin skyldighet gentemot folket. Ledare har fortfarande tid att göra rätt val”.
Nya Tider har i tidigare analyser i detalj påvisat att USA är drivande bakom den pågående kuppen mot den folkvalde presidenten Nicolas Maduro samt vilka drivkrafterna och aktörerna bakom är. Med hjälp av våra källor och flera inte sällan förskräckande historiska exempel redogjorde vi för metoderna som används gång på gång. En av dessa är att muta och hota mållandets militära ledning och officerare i viktiga positioner i syfte att vända dem mot den sittande regeringen.
De kan initialt användas som informatörer som i det tysta även verkar för att få fler att sälja sig. De kan direkt eller senare användas som avhoppare för att som frontfigurer ge legitimitet till legosoldater eller andra utländska aktörer som används för att skapa en väpnad rebellrörelse. Har de nyckelpositioner kan de i kritiska ögonblick under en kupp eller invasion förråda sitt land och hjälpa kuppmakarna och deras utländska understödjare till seger, om inte annat lokalt.
Det är detta Boltons text betyder. Han ger Venezuelas politiska och militära ledning en chans att förråda sitt folk mot till exempel monetära belöningar eller immunitet inför kommande repressalier och åtal, efter en eventuell förlust för regeringssidan.
USA hotar också omvärlden. Efter att Caracas diskuterade ökad oljeexport till Indien gick Bolton ut med en varning till länder och företag som köper olja från Venezuela. I en tweet skrev den nationella säkerhetsrådgivaren att ”Nationer och företag som stöder Maduros stöld av venezuelanska resurser kommer inte att glömmas bort [av Washington]”.
Kuppöverste avslöjar planer
I januari grep myndigheterna den efterlyste översten Oswaldo Garcia Palomo, efter att han återvänt från sin tillflykt i Colombia. Den 7 februari släpptes en video där han bekände att han kollaborerat med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och colombianska tjänstemän för att störta Maduro-regeringen. Enligt den venezuelanska informationsministern Jorge Rodriguez var Palomo inblandad i försök att få venezuelanska soldater att inte bara desertera, utan också att begå myteri.
Översten hade även arbetat med planer att blockera huvudstaden samt ta kontroll över presidentpalatset. Nya Tiders militärkällor kommenterar erkännandet med att informationen om att isolera huvudstaden är avslöjande såtillvida att det ger en ledtråd till de USA-ledda kupplanerna, medan övrigt var väntat.
USA har de senaste månaderna intensifierat försöken att bakom kulisserna bearbeta höga tjänstemän och militärer för att få dessa att hoppa av eller fungera som informatörer och infiltratörer. Det har delvis lyckats som några exempel visar. Den 2 februari deserterade flygvapengeneralen Francisco Yanez och anslöt sig till oppositionen. Han uppmanade tämligen omgående andra att följa hans exempel och gå över till ”rätt sida”.
Den 9 februari förklarade överste Ruben Paz Jimenez sitt stöd till oppositionen. Det finns även exempel på lägre officerare som lystrat till Washingtons hot eller lockrop. Exempel är bland andra de två kaptenerna Hector Guevara och Carlos Vásquez, där den sistnämnde är pilot inom armén. Piloter är alltid högprioriterade mål för en fiende med invasionsplaner. Även de uppmanade omgående andra att göra detsamma, vilket enligt våra källor påvisar att just detta är ett krav från och därmed prioriterat av de utländska kuppanstiftarna.
Venezuela förbereder försvar
Caracas har sedan tidigare en försvarsstrategi mot en amerikanskledd indirekt eller direkt invasion och har i flera år gjort förberedelser för att kunna stå emot en sådan, både initialt och över tid i form av gerillakrigföring. Lojala medborgare har därför redan tidigare organiserats och beväpnats.
Maduro-administrationen är väl medvetna om den subversiva verksamheten landet är utsatt för, något senaste tidens avhopp och hittade vapengömmor är tydliga bevis för, vilket har fått Venezuela att snabba på försvarsförberedelserna. Senaste tiden har därför flera både öppna propagandistiska övningar och förberedelser, liksom dolda sådana, inletts. Mellan den 10 och 15 februari genomförde landets militär stora militärövningar, som enligt landets sittande president Nicolas Maduro är de största Venezuela har haft i sin 200-åriga historia.
Samma dag som militärövningen inleddes kunde flera luftförsvarssystem, däribland Pechora-2M (Natos rapporteringsnamn S-125) ses ta upp positioner bland annat i närheten av San Cristobal, nära gränsen till Columbia. Privata israeliska satellitföretag med tillgång till avancerade spionsatelliter har senaste tiden visat stort intresse för Venezuela, liknande det de tidigare visat för Syrien.
Den 7 februari släppte ImageSat International en satellitbild som påstods visa att den venezuelanska militären den 4 februari tagit fram förrådsställda S-300VN, avancerade rysktillverkade luftförsvarssystem, vid flygbasen Kapten Manuel Rios flygbas. Venezuela har ett både kvantitativt och kvalitativt luftförsvar, som precis som deras flygvapen måste anses ovanligt starkt och kapabelt i förhållande till landets storlek.
I samband med den stora militärövningen meddelade president Maduro att man inrättat ett nytt hemvärn, ”folkets försvarsenheter”, tänkt att bestå av 50 000 frivilliga män och kvinnor. Venezuelas ledare lovade att USA kommer att få ett sydamerikanskt ”Vietnamkrig” om de bestämmer sig för att invadera. Inget tomt hot om man betänker Venezuelas snarlika och svåra terräng.
Nya Tiders diplomatiska källor förklarar att Washington med alla dessa offentliga uttalanden, anklagelser och förevändningar inte längre har råd politiskt att låta Maduro sitta kvar och därmed gå segrande ur kraftmätningen. De förutspår därför ett kraftigt ökande tryck på Caracas och omvärlden, där USA kommer använda alla tillgängliga diplomatiska och ekonomiska påtryckningsmedel samtidigt som den subversiva verksamheten och de militära förberedelserna – med eller utan egen militär – ytterligare kommer intensifieras.
Om Maduro-administrationen ändå lyckas förbli vid makten kommer en militär intervention, troligen mycket blodig sådan, vara oundviklig förutspår våra källor. Intervention, direkt eller indirekt, i latinamerikanska länder är något USA har en lång historia av.
