Den största tragedin i dagens samhälle är inte onda människors svek och maktfullkomlighet, utan det är alla goda människors tystnad. Tystnad talar högre än alla rop i hela världen.
Den absoluta majoriteten av svenskarna är goda och förnuftiga människor som försöker navigera sig fram i livet med hjälp av sin moraliska kompass. Det sorgliga är dock att man i Sverige under generationer trummat in budskapet från Vaktsamhetskampanjen 1941 i den svenska folksjälen.
Implikationen av ”en svensk tiger” var att uppmana befolkningen att hålla tyst om svenska angelägenheter.
En implikation som media nu har ockuperat och tagit full kontroll över för att styra opinionen åt det håll de själva anser vara det rätta.
Jag efterlyser därför det utrotningshotade modet och civilkuraget i den offentliga debatten.
Listan över röster som tystnat eller tystats växer sig stadigt längre, och utbudet av färgstarka personligheter med genomtänkta och förnuftiga resonemang är snart lika begränsad som jämlikheten mellan könen i Saudiarabien.
Aftonbladet lanserade år 2010 kampanjen ”Vi gillar olika”. Denna mynnade ut i något av det mest skrämmande och missledande som igångsatts av en opinionsbildande aktör i modern svensk tid.
Att ”gilla olika” skulle visa sig gälla så länge man inhystes under Aftonbladets toleranstak och ideologiska grotta. De som vågade sig att framföra avvikande reflektioner eller åsikter skulle omedelbart demoniseras, uteslutas och marginaliseras. Och majoriteten av övriga media anslöt sig alltmera villkorslöst och kategoriskt.
Med en närmast fascistoid iver och ett kliniskt aborterande av oliktänkande åsikter, mobiliserades en ideologisk pöbel vars mål har varit att tysta människors röster, strypa deras ekonomiska förutsättningar att framföra sina budskap och övertygelser. Deras interna och självrättfärdiga incitament är att ändamålet alltid helgar medlen.
Vi har alla hamnat i Sverige på olika skepp vid olika tillfällen från olika länder och kulturer, men verkligheten är den att vi i dag sitter i samma båt. En båt som utrymmesmässigt är stor nog för alla, men försörjningen och underhållet är i dag det mest begränsade och reducerade på väldigt länge.
Dels beror detta på att båten har styrts av kaptener och besättningsmän som allvarligt brustit i omdöme och kompetens, och dels på att man under de senaste 20 åren bjudit ombord nära två miljoner människor förutom egna nytillkomna barn.
Under 2000-talet var Irakkriget den största orsaken och under 2010-talet var det migrationskrisen i Europa, främst motiverad av kriget i Syrien, som var upphovet till den galopperande och okontrollerade tillströmningen till M/S Sverige. Och vad som händer när en båt blir överfylld eller fellastad vet alla.
Det är viktigt att aldrig döma tankesystem utifrån missbruk av dessa. Missbruk har alltid förekommit och utövats av såväl högerextremister som vänsterradikala genom historien. Fortfarande leder vänstersidan med hästlängder när det gäller folkmord, tortyr och utrotning av befolkningar.
All debatt, oavsett på vilket område och utifrån vilka värderingar, löper alltid en risk att urarta och dras ner i något dike. Antingen ett högerdike eller ett vänsterdike.
Men mellan två diken finns det alltid en väg. Och den vägen måste alltid få vara bred, rymlig, mångsidig och vittomfattande.
Ingen person, inget system, inga politiska eller religiösa ideologier innehar rätten att utkräva underkastelse eller kapitulation av individers egna tankar, personliga frihet, privata övertygelser, moraliska uppfattningar, tro och livsinställningar.
När detta genom historien har inträffat har det alltid resulterat i nöd, krig och blodiga fejder. Såväl personer som hela länder har blod på sina händer som resultat av detta.
Människan har en obehaglig förmåga och en otäck benägenhet att inte förmå lära sig av historien. Åsiktsrestriktioner och inskränkning av oliktänkande personer poppar upp regelbundet i dagens samhällsdebatt.
Den senaste i raden av häpnadsväckande och horribla utlåtanden kommer från Carl Bildt. Han exponerar en illa dold nedlåtenhet mot människor som uppvisar och står för sina egna ståndpunkter och åsikter som krockar med hans elitistiska världsbild. Hans egen och hans likasinnades pennalism och åsiktstyranni försöker med oförminskad styrka att utöva kontroll över omgivningens ideologiska utspel.
Kina är inte längre ensamma om att försöka kontrollera folkets åsikter. Europa med EU i spetsen seglar upp som en allt mera jämlik utmanare om titeln som världsledande förtryckare av yttrandefriheten.
Lägg därtill världens styrande finanselit som vill avveckla kontantsamhället för att lättare kunna kontrollera enskilda människor, och de sociala jättarna Facebook, Youtube och Google som under det senaste året börjat förbjuda, censurera och bestraffa de användare som uttrycker åsikter och övertygelser som inte stämmer överens med deras företagsledare.
Världen år 2020 har blivit så sofistikerad att det inte längre är blod som i första hand kommer att rinna på gatorna som ett resultat av det nya förtrycket som i dag växer fram.
I dagens moderna samhälle har folkmord ersatts av förintelse av människors dyrbara samvete. Blod har ersatts med själslig smärta och utsatthet, och tortyr har ersatts av ideologisk och ekonomisk kontroll. Koncentrationsläger och fångläger har ersatts av social avstängning och åsiktsdiskriminering. Fysisk bestraffning har numera bytts ut mot ekonomiska repressalier och juridiskt förtryck.
Martin Luther King Jr. sade ofta att ”Den hetaste platsen i helvetet är reserverad för dem som förblir neutrala i tider av stora moraliska konflikter”. Våra liv börjar gå mot sitt slut när vi blir tysta om saker som verkligen betyder något. Vi föddes alla som original, men många dör tyvärr som bleka kopior.
Den stora frågan som snart kommer att kräva sitt svar, är vilka som är beredda att betala ett pris för att behålla sin egen frihet och sin personliga integritet.
Jag har ofta sagt att det kommer en tid då vi måste inta en ståndpunkt som vare sig är trygg, politiskt korrekt eller populär. Men den måste intas för att ens samvete säger att det är rätt. Frågan är om den tiden inte redan nu är här.
Det är tid att våga tycka, tordas säga och framför allt ha modet att debattera utan hat, förakt eller överlägsenhet.
Den offentliga debatten måste börja innefatta respekt för olikheter, förståelse för oliktänkande och intellektuell ärlighet i sakfrågor.
Då, och bara då, kan åsikterna få nödvändigt utrymme, demokratins skönhet innerligt uppskattas och de personliga övertygelserna få berika mångfalden.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.