Oden var en stor krigare, han for vida omkring och underlade sig många riken. Han var så segersäll, att han hade framgång i varje strid, och därav kom det sig, att hans män trodde att han hade segern i sin hand i varje drabbning.
Så berättas det om Oden i Ynglingasagan i Andra samlingen av Fornnordiska sagor. Enligt denna saga var Oden en hövding som dyrkades som en Gud och det är med honom som Ynglingasagan börjar, en saga som berättar om flera av sveakungarna som härskade i Svitjod.
Fornaldarsagor definieras i inledningen till första volymen på följande sätt: ”En fornnordisk sagogenre som berättar om hjältar och kungar från folkvandringstid, vendeltid och äldre vikingatid.” Dessa sagor skrevs under 1200- och 1400-talen, men det är först nu som svenska översättningar av dem publicerats i ett större samlingsverk. Inte mindre än fyrtiotre sagor har tryckts i dessa tre samlingsvolymer, men alla har inte översatts av Ulwencreutz och hans medhjälpare. Flera av sagorna översattes nämligen på 1800-talet och under 1900-talets första fyra årtionden. Men flera av sagorna är alltså helt nyöversatta.
Översättarna har valt att behålla de äldre namnen på olika platser, som Gårdarike (Ryssland) och Serkland (Nordafrika och Västasien), men allt förklaras i fotnoter. Fotnoterna utgör för övrigt ett betydande tillägg till vissa sagor, som klargör vissa ord och begrepp, redogör för släktskapsrelationer och ger en historisk kontext.
Levande språk och hårdkokt stil
Fornaldarsagorna, som ingår i Fornnordiska sagor, är fascinerande och stundtals riktigt spännande berättelser. En del av sagorna har dessutom ett mycket levande, målande språk vilket stärker läsupplevelsen. Man kan riktigt se framför sig hur krigarna drabbar samman på land eller till sjöss, hur guldskatter glimmar, se hur Gånge-Rolf strider mot sina motståndare på ett slagfält i Gårdarike och hur Ragnar Lodbroks son Ivar Benlös beslutsamt söker upp kung Ella av Northumbria efter att fadern dödats av denne kung. Mod, lojalitet och svek skildras ingående.
Den hårdkokta stil som är så vanlig i de isländska sagorna förekommer även i några av de här sagorna från våra trakter, särskilt i Jomsvikingarnas Saga. 1800-talsöversättningen av denna saga har redigerats språkligt och även kompletterats med nyöversatta delar. Vad som utmärker denna stil är berättarens objektiva ställningstagande. Berättaren tar nämligen inte ställning för någon karaktär, och sagor som är skrivna i denna stil saknar motpolerna gott och ont samt moraliskt och omoraliskt. Det är upp till läsaren själv att avgöra.
Ett exempel på den här sortens berättande:
Så snart konung Harald sport, att Åke dragit ur landet, lät han rusta ut tio skepp och femhundra man. Han bjöd dem fara åstad och möta Åke, när han vore på hemvägen, samt taga livet av honom och allt hans följe.
Citatet är taget ut Jomsvikingarnas Saga. Observera att berättaren varken hyllar eller fördömer kung Harald för denna handling. Det intressanta med den här sortens berättande är att den kyligt objektiva, konstaterande tonfallet som genomsyrar sagor som den om jomsvikingarna gör att den sagan stundtals blir obehagligare än Sigurds brutala slakt av ormen Fafner.
Dock är det samtidigt så att oavsett om fornaldarsagan man läser är skriven i hårdkokt eller mer inlevelsefull stil har de gemensamt att de är alla svåra att glömma och man minns dem även efter att man slutat läsa. Alla kungar, krigare och kvinnor som skildras ger dessutom intryck trots att de är så enkla, men det beror på att de trots enkelheten ändå framstår som människor av kött och blod som förevigats i de olika texterna. Att litterära figurer inte behöver ha flera olika nyanser och lager för att vara fängslande och intressanta är gestalter som Ragnar Lodbrok och Ivar Benlös bevis på. Man minns dem ändå och är inte helt oberörd när man läser om dem.
En del av vårt nordiska kulturarv
Fornaldarsagorna som samlats och översatts under ledning av Ulwencreutz är mer än bara sagor. De är en del av vårt nordiska kulturarv, men på sätt och vis även vår historia, då minst två oberoende källor styrker Ragnar Lodbroks möjliga existens. Dessutom ger dessa sagor en bild av hur de nordiska folken levde en gång i tiden, samt hur samhället såg ut, vilket bidrar ytterligare till deras historiska betydelse.
Fornaldarsagorna har tidigare inte blivit särskilt uppmärksammade och i stället är det de isländska sagorna som varit populära. Detta trots att Fornaldarsagorna inte sällan har sin handling i Sverige och skildrar forntida svenska hjältekaraktärer, såsom Hjalmar den hugstore (i Hervararsagan), Herröd, Ingvar Vittfarne eller Rolf Götriksson med flera. Fritjof den djärves saga inspirerade Esaias Tegnér att i början av 1820-talet skriva Frithiofs saga.
De har berättats, skrivits ned och tryckts genom århundradena. På så vis har de hållits vid liv och inspirerat generation efter generation. Fornnordiska sagor är ett verk som kan hålla dem vid liv långt in framtiden och rekommenderas till alla. Oavsett om ni är mest intresserade av att ta del av ett nordiskt kulturarv, tittar på Vikings och blivit nyfikna på fornaldarsagan som den serien är inspirerad av eller helt enkelt vill läsa några spännande berättelser om forna tiders kungar och krigare är dessa tre samlingsvolymer definitivt något för er.
