Ibland sägs det att islam är en medeltida religion, vilket stämmer vid en jämförelse med kristendomen som dominerade hela samhället under den europeiska medeltiden. Kristendomen hade synpunkter på alla aspekter av samhället, även hur det gick till i sängkammaren, och de som på något sätt opponerade sig öppet riskerade att brännas på bål.
Europa anses dock ha gjort upp med de totalitära aspekterna av religionen i samband med upplysningen. Efter förödande krig mellan protestanter, katoliker hugenotter och andra, förpassades religionen till den privata sfären. Religionsfriheten omfattade från början – självklart – bara de olika kristna grenarna, men utvidgades så småningom till att gälla även andra religioner.
Frankrike, centrum för upplysningen, har idag lagar avsedda att hålla religion och stat strängt åtskilda, till den grad att det är förbjudet att bära ett krucifix, en kippa eller en slöja i skolan. Franska revolutionen lyfte istället fram vetenskap och förnuft som ledstjärnor för samhället, men i verkligheten övertogs religionens roll till stora delar av hemliga sällskap som frimurarloger, vilka praktiserade dolda ritualer och styrde bakom kulisserna.
I Sverige blev nådastöten för religionens maktställning den så kallade Giftasprocessen år 1884, där August Strindbergs novellsamling Giftas I ansågs innebära ”hädelse mot Gud eller gäckeri av Guds ord eller sakramenten enligt § 3 mom.1 af Tryckfrihetsförordningen”. Strindberg frikändes och blasfemilagarna slutade i praktiken att tillämpas, även om det dröjde till 1970 innan lagen om trosfrid avskaffades.
Tanken på att återinföra blasfemilagar ses idag som reaktionärt, ociviliserat, inte värdigt en ”humanistisk stormakt”. Svenskarna har fått vänja sig vid att deras egen traditionella religion bespottas så gott som dagligen, må det vara genom pervers ”konst” eller på annat sätt. Att få framföra kritik mot en religion ses dock som en grundbult i det moderna svenska samhället.
Men även om liberalerna säger att religionen är en privatsak i ett modernt samhälle, så stämmer det inte riktigt. Alla samhällen har något som är heligt, och Väst är inget undantag. Det är bara att titta på vad som inte får kritiseras. Sexuellt avvikande, feminismen, mångkulturen (i praktiken rasism mot européer), globalism och så vidare skall visas vördnad och i det närmaste tillbes. Regnbågsflaggor har ersatt krucifixen i statliga institutioner, vänsterextrema feminister har blivit de nya predikanterna och minderåriga klimataktivister har blivit helgon.
Och nu tillsätter vi inskränkta, intoleranta muslimer från den arabiska landsbygden i denna mix. Vad kan gå fel?
Islam har inte genomgått någon upplysning och den gör i högsta grad anspråk på att styra varje aspekt av samhället, från statens ledning till hur man ska torka sig i röven – bokstavligt talat. Enligt haditherna, rättesnören från Muhammeds liv, ska en muslim tvätta sig med vatten och vänstra handen, eller torka sig med ett udda antal stenar. Plus en rad bestämmelser med vilken fot man ska gå in respektive ut ur badrummet, vilken ställning man ska inta, i vilken riktning och mycket annat. Det var först 2015 som muslimska lärde i Turkiet, i det statliga Direktoratet för religiösa frågor kallat Diyanet, utfärdade en fatwa som slog fast att det är halal (tillåtet) att använda papper efter ett toalettbesök. Om det inte finns tillgång till vatten.
Det finns dock länder där islam förpassats till baksätet. Syrien till exempel är en arabisknationalistisk stat som åtskilliga gånger tagit i med hårdhandskarna för att stoppa islamisternas ambitioner att sätta agendan. De allra flesta i landet är visserligen muslimer, men av den sekulära sorten. Större delen av Mellanöstern och Nordafrika präglades faktiskt av arabisk nationalism för 50 år sedan, och islam hade inte ens makt att förmå kvinnorna att bära slöja. Titta bara på bilder från Egypten på 1970-talet. Eller Afghanistan för den delen. Men i takt med att USA gång på gång krossade alla försök till demokrati och frihet i Mellanöstern, fick de muslimska fundamentalisterna vatten på sin kvarn och deras makt ökade.
Det är egentligen inget problem att olika kulturer lever på väldigt olika sätt och värdesätter olika saker. Problemet är att de mest intoleranta muslimerna lockats till det västerländska Europa. De har lurats av snacket om ett mångkulturellt samhälle, där det i praktiken finns ett religiöst vakuum som bara ber om att uppfyllas med den rätta tron. Nu undrar de säkert: Varför välkomnar ni oss och säger att alla kan leva efter sin egen kulturs principer, och sedan när vi kommer så skymfar ni vår tro?
Dessa muslimer har bestämda uppfattningar om vad som är rätt och fel. Svenska kvinnor är ”horor” eftersom de inte lever efter islams regler. Västerlänningar i allmänhet är smutsiga eftersom de äter fläsk och har hundar i sina hem. De vill utnyttja oss och vårt välstånd, men med så lite anpassning som bara är möjligt.
När Paludan bränner Koranen så säger han att han gör det för att islam är en våldsam och intolerant religion. Och reaktionerna ger honom rätt. Våldsamheterna illustrerar med all önskvärd tydlighet hur omöjligt det är att kombinera ett liberalt samhälle med islam. Det har också kommit att bli en symbol – rätt eller fel – för motstånd mot massinvandring i största allmänhet.
Själv skulle jag dock aldrig bränna Koranen och jag avråder alla från att göra det. Det handlar inte om muslimernas känslor, utan om din egen själ. Genom att bete dig barbariskt degraderar du din egen person, genom att bränna något som är heligt för andra smutsar du ned ditt eget sinne. Ja, jag tror på att det finns en värld bortom denna och där spelar detta roll. Det är av samma orsak som jag är emot dödsstraff. Det handlar inte om brottslingen som objektivt förtjänar att dö, det handlar om oss andra och våra själar.
Med detta sagt hade det egentligen aldrig varit något problem om någon bränt en koran i Sverige, om det inte vore för att muslimerna har kommit hit och kan ta illa upp. Utan muslimer i Sverige hade koranbränningen inte varit kontroversiell.