Håll i solhatten nu!
Läs följande rader, de kommer alltså INTE från Jimmie Åkesson. Detta är inledningen på talet som Ebba Busch Thor höll iför sina anhängare och andra i Almedalen denna ganska myggbitet kylslagna onsdagskväll efter nästan en hel dags regnande.
”Sverige, Sverige älskade land.
Jag älskar dig, inte bara för att dina jordgubbar är de godaste, för att dina ängar och hagar är de finaste eller för att dina skärgårdar är de vackraste. Jag älskar Sverige för att det är mitt hem. Det är här jag träffat min man och det är här min son växer upp. Det är helt enkelt min plats på jorden.
Vi som lever här formar tillvaron på de grundvalar som vi har fått ärva av våra föräldrar och de som bott och levt här före oss. Friheter och rättigheter som många bara kan drömma om tar vi för självklara i vårt land. Det här har vi åstadkommit genom enträget arbete för ett bättre samhälle.
Vi lever i ett land som vi ska vara stolta över. Vi har Sverige i fickan, i datorn och i sovrummet, på tvskärmen, på kroppen, på filmduken och på matchen. Jag menar Spotify, ABB, H&M, Klarna och Ikea, Robyn, Alicia Wikander och Zlatan.
Så många entreprenörer artister och idrottsutövare som förädlat sitt kunnande och sin briljans så att deras och vårt namn kan gå ärat över jorden. De är inspiratörer och förebilder, viktiga sådana.”
Vad ska man säga? Samma dag som Stefan Löfven utan att skämmas snor SD:s typsnitt, innehållsmässiga ton och grafiska upplägg i en annonskampanj om integration, så står Ebba Busch Thor helt ogenerat och pratar om att hon älskar Sverige!
Nu är hon i och för sig inte först med att nämna Zlatan i sitt tal. Jag anser att Zlatan tillsammans med salig Johan Cruyff är världens genom tiderna bäste fotbollsspelare, men lite märkligt är det, när karl’n är färdig med Manchester United och nån klubb till, kanske i USA, så har han inte bott i Sverige på 20 år. Sedan vetitusan om han ens flyttar tillbaks. Jag hade inte gjort det. Inte som här ser ut nu i alla fall.
Men Ebba Busch Thor är medveten om problemen. Läs själva:
”Vi har mycket att vara stolta över, men också mycket som behöver bli bättre eller förändras. Sverige befinner sig mitt i en värderingskris. Värden som byggt vårt hem starkt, som tillit, frihet, jämlikhet och människors lika värde är hotade. Många frågar sig vart vårt samhälle är på väg. Vi ser människor som vänder bort blicken när en medmänniska behöver en hjälpande hand. Kvinnor kan inte gå på festivaler utan rädsla för sexuella trakasserier och andra ofredanden. Man hör på radion om ungdomsgänget som misshandlat en ensam åldring. Och om människor som reser till Syrien för att kriga för IS.
Dessa är alla tydliga tecken på den djupa värderingskris som vårt samhälle befinner sig i. Sånt bryter ner och förtär. Sånt rustar oss inte inför utmaningarna som ligger framför. Sånt skapar otrygghet i vårt hem – Sverige.”
När Stefan Löfven talade i går var hans favoritord ”utmaningar”. Ebba Busch Thor har ett annat, och det är ta mig tusan ännu luddigare:
”Vänner, värderingskrisen hotar vår frihet, vår tillit till varandra. Värderingskrisen föder en allt större misstro och därigenom också större behov av kontroll. I sin förlängning begränsar detta vår frihet allt mer. (…) Och identitetspolitiken är intimt förknippad med värderingskrisen i vårt samhälle.”
Men det var ju inte länge sedan politikerna med emfas hävdade att det minsann inte rådde någon som helst kris i Sverige. Nu är det plötsligt värderingskris. Jag anser att det är nonsens. De där värdena ”tillit”, ”frihet” och ”jämlikhet” har varit och är allenarådande i princip alla nivåer av samhället.
Men värdet som Ebba nämner sist där: ”människors lika värde” håller på att komma på skam. Den svenska allmogen känner nämligen alls att den inte är lika mycket värd som de som av olika anledningar anländer till Sverige från andra länder i dag och söker asyl. Med tanke på att hela 60 000 personer som kom med migrantvågen förra hösten ska utvisas för att de inte har ett endaste asylskäl utan har sökt sig till Sverige av helt andra anledningar än att få en fristad från krig och förföljelse och den kostnad det innebär att få ut dessa personer i landet, så undrar förstås fattigpensionärer och mindre beställda medborgare varför ingen sade till dessa människor redan på andra sidan Medelhavet att det inte är någon idé att de tar sig till Sverige. För de kostnader och reda pengar utvisningarna samt uppehället i Sverige fram tills dess renderar skulle varenda fattigpensionär kunna köpa sig något annat än konserverad gröt till middag för.
”En stödjande familjepolitik handlar inte om att likrikta och detaljstyra, som vissa tycks tro. En stödjande familjepolitik förstår att de små gemenskaperna – familjerna – behövs för att människor ska kunna växa och må bra.”
Se där, lite familjepolitik. Men det kristna då?
När man talar om de andra partierna så säger man hela namnet, Moderaterna, Liberalerna, Vänsterpartiet etc, men både KD och SD brukar uttalas just så som de två konsonanterna ljudas. Och på grund av detta går det åtminstone i KD:s fall förlorat att K står för Krist. Att det är Jesus som gäller. Ett parti som i grunden är uppbyggt på religion. Det kristna fundamentet som partiets existens hittills har vilat på riskerar möjligtvis att luckras upp i samma takt som de allt mer sekulära svenskarna lämnar Svenska kyrkan och finner sin andlighet på annat håll.
KD har under lång tid bakbundit sig själva, för faktum är att de borde egentligen inte kunna ta beslut eller lägga fram förslag som går på tvärs med de ord Jesus predikade. Hårda frågor som migration, utvisningar, brott och straff är inte kompatibla med ”låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig”, ”den av er som är fri från synd kasta första stenen” o.s.v.
När Ebba Busch Thor talar inför de…eeeh…redan frälsta, så är det lite glesare i publiken än när Steffe-Svets höll låda i går. Står man inte mitt i församlingen så att säga, så kommer det ett evigt störande sorl från de Almedalsbesökare som flanerar runt i staden på jakt efter nästa vattenhål med gratisbuffé, rosévin och kindpussar. Men jag spetsar öronen. Och visst är Ebba en bättre talare och vassare politisk estradör än till exempel hennes allianspolare Annie Lööf.
”Sverige ska vara ett land där vi tar vara på alla människors inneboende drivkrafter. Där alla ges möjlighet till att bidra med 100 procent av sin förmåga. Ett land där arbetsmarknadens murar rivs, där fler människor får en chans att bidra och där hårt arbete lönar sig.”
Det finns ett gammalt punkband som heter ”The Kristet Utseende” från Gnarp mellan Sundsvall och Hudik. Namnet är förstås en icke alltför subtil schablonbild av vattenkammade unga män med foträta glasögon och deras fästmör med kraglösa blusar knäppta ända upp i halsen som går till gudstjänsten i kyrkan varje söndag.
Men det är 2016 nu och Times they are a changin’, som Bob Dylan sjöng. Det vimlar inte av folk med kristet utseende. Ebbas vita skrud (blus), och lite änglalika utseende får mig i och för sig att tänka på en kvinnlig dopförrättare (fyra av mina fem barn har haft en sådan), eller kanske elevrådets ordförande som håller vårtal i skolans aula. Visst jag föddes 340 år före Ebba, och kalla det gubbigt raljerande om ni vill, men det är inte busenkelt att vifta bort minnen som virvlar upp som löv för vinden då jag i min barndom upplevde att alla politiker var gamla tanter och farbröder.
Ebba Busch Thor är hur som helst en frisk fläkt. Hon har känsla för feeling. Men hon är precis lika ängslig som många andra partiledare när det kommer till vissa ämnen. När hon läxar upp sitt ungdomsförbunds ordförande Sara Skyttedal för att hon anser att man bör rensa upp i den hycklande och dysfunktionella asylpolitiken, då förlorar Ebba och KD väljare till SD i princip samma takt som svenska medborgare lämnar Svenska kyrkan. Om inte snabbare.
