Allt fler är i dag kritiska till den förda migrationspolitiken, även regeringen har fått införa olika begränsningar trots att man tidigare hårdnackat avfärdat diskussionen om hur mycket Sverige egentligen klarar av som ”rasistisk”. Dagens Nyheter fortsätter dock att lyfta fram olika påstådda fördelar med en i historiskt perspektiv extrem invandring. En snabb googling om DN och invandring ger följande träffar:
Svenskar fortsatt positiva till invandring (2 augusti 2016), Nästan alla vinner på invandringen (DN Fokus 26 april 2016), Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen (21 mars 2014), Många svenskar välkomnar invandringen (17 januari 2015).
Detta är en medveten agenda. Mer konkret har direktivet från chefredaktören Peter Wolodarski inneburit att journalisterna valt bort nyheter som visar en bild av migrationen som kan göra människor negativa. Även citat, formuleringar och detaljer har valts ut utifrån om det gynnade de åsikter som Wolodarski själv förespråkar. I en intervju med den egna tidningen 21 mars 2013, kallade han förändring för ”agendasättande journalistik” där fokus inte längre skulle vara att leverera nyheter utan att driva en agenda.
Nu, sju år senare, har tidningens rykte solkats ned betydligt. I sin iver att få fram nyheter som passar agendan har medarbetarna pressats till att ljuga. Detta har fått statsvetare, branschkollegor och före detta anställda att ta kraftigt avstånd från DN. Nya Tider har sammanställt några av de tillfällen där tidningens medarbetare blivit påkomna med att hitta på egna historier och förfalska rapporter, och låtit publicisten kommentera framtiden för Dagens Nyheter.
Henrik Brors på DN avslöjades med att ljuga om rapport
En av tidningens mest uppmärksammade, och genanta, felsteg är Henrik Brors artikel från den 13 juni 2013 om en rapport från OECD. Rapporten undersökte invandringens ekonomiska effekter på mottagarländerna. I rapporten framgår att svenskar jobbar mer, får markant mindre ekonomisk hjälp och bidrar till samhället med cirka sju gånger så mycket som en genomsnittlig person född utomlands. Detta är speciellt anmärkningsvärt om man betänker att andra européer arbetar i lika hög grad som svenskar och därmed drar upp denna statistik avsevärt för andra invandrargrupper. Vidare att invandringen varit en enorm ekonomisk nettoförlust för samhället.
Trots det tydliga innehållet satte DN rubriken ”Invandrare en vinst” och Henrik Brors skrev i artikeln att ”invandrare ger mer till svenska samhället än vad de får tillbaka”. Bland många möttes artikeln inledningsvis med stor glädje, och fick spridning på sociala medier när kändisar, debattörer och politiker skickade länken mellan sig. Integrationsminister Erik Ullenhag tvittrade: ”Får ofta frågan här på Twitter om invandringens kostnader. Även OECD ger nu stöd för det svar jag brukar ge”. Någon länk till rapporten fanns dock inte i politikerns inlägg. Bara en hänvisning till DN. Han var långt ifrån ensam – bland de glada utropen om OECD:s slutsats verkade ingen själv ha läst vad där stod.
Lyckan över rapporten fick dock redan vid lunchtid samma dag ett tvärt slut när en länk till OECD:s rapport började cirkulera på nätet. Henrik Brors hade inte förstått när han skrev artikeln att en spegling av innehållet blivit tillgänglig på nätet och att alla kunde kontrollera hans påståenden. Det visade sig att Brors förfalskat innehållet för att bättre passa agendan. Från att DN:s artikel delats ungefär 30 gånger per minut, avstannade länkningen nästan helt. SVT-text ändrade sin rubrik om att invandringen var lönsam enligt OECD, till att den var lönsam enligt DN.
Tämligen snart hade också nationalekonom Tino Sanandaji gått ut och sågat det han kallade DN:s vilseledande. Senare instämde ekonomiprofessor Jan Ekberg i kritiken.
Golnaz Hashemzadeh på DN hittade på självupplevd rasisthistoria – avslöjades
DN-arbetaren Golnaz Hashemzadeh ville skapa så kallad agendajournalistik. Den 3 juni 2014 berättade hon i en ledare om sin upplevelse av den svenska rasismen. Historien kretsade kring en man som uppfyllde alla stereotyper av en svensk rasist. Han var en äldre man från Norrland och hade ett typiskt mansdominerat jobb: brandman i Boden. Enligt Hashemzadeh trodde mannen att alla invandrare var terrorister och han tyckte det var bra att man satte allihop på ett och samma ställe så att ”man vet var man har dem”. Han berättade också, enligt Hashemzadeh, hur en invandrare försökt bli en del av det svenska samhället och börjat arbeta på brandstationen. Men denna invandrare hade de mobbat och trakasserat så att han tvingades sluta, hade den äldre mannen skrutit om, enligt Hashemzadeh.
Det var bara ett litet problem med denna historia som skulle illustrera den svenska vardagsrasismen som den invandrade DN-skribenten påstod sig möta så ofta. Den var påhittad av henne själv. Hashemzadeh hade aldrig träffat någon brandman från Norrland. Men vem skulle kunna kontrollera det?
Bluffen uppdagades emellertid av misstaget att historien var för detaljerad. Brandstationen i Boden fick höra talas om texten och dementerade DN:s påståenden. Det hade aldrig jobbat någon invandrare på stationen bortsett från en vitryss som dock fortfarande jobbade där och lät hälsa att han trivdes alldeles utmärkt.
DN gjorde en halv pudel, de lade till en rad om att historien inte skulle tolkas bokstavligen, men lät den i övrigt stå kvar oförändrad. Pinsamheten har inte stoppat skribenterna från att fortsätta publicera egenupplevda historier. Fortfarande med den gemensamma nämnaren att det saknas övriga vittnen till händelserna, som alltid råkar bekräfta deras egen världsbild, att inget offer trätt fram, att polisanmälan saknas och, sedan fiaskot för Hashemzadeh, att platser och tider numera alltid bara är diffust angivna. Händelserna har numera alltid ägt rum på ”morgonbussen i Stockholm” eller ”utanför stan”.
DN har i efterhand försökt få bort resultat på Google om lögnen från deras medarbetare.
Fick veta att tafsarna var invandrare – då tappade DN:s Hanne Kjöller intresset
Efter fjolårets anstormning av asylsökare som lockats till Sverige av smugglarna, med löften om bidrag och villiga blondiner, har tafsningar och övergrepp ökat explosionsartat. Vid varje festival har det rasat in anmälningar från förtvivlade flickor som berättar om hur unga män omringar dem för att tafsa och försöka få av dem kläderna.
Polisen har pekat ut gärningsmännen som asylsökare som utger sig för att vara barn. Per-Arne Eriksson, stationsbefäl i Karlstad berättar till nättidningen Fria Tider den 2 juli 2016 efter att stadens festival invaderats av tafsare att ”tjejerna beskriver det som att det är utländska killar och att en del är från Afghanistan. Det trodde i alla fall tjejerna”.
I polisrapporten ”Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder” från den 16 maj 2016 skriver myndigheten att: ”I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige”. Vidare: ”De flesta saknade svenskt personnummer och i anmälningarna framgick det att de tillhör gruppen asylsökande pojkar.”
När Hanne Kjöller på DN fick tips om stora gäng som dragit runt på festivalen We Are Sthlm förra sommaren för att begå övergrepp tog hon kontakt med polisen och påbörjade en nyhetsartikel. När det gick upp för henne att gängen uteslutande bestod av asylsökande muslimer valde hon dock att avbryta jobbet. DN bedrev samtidigt kampanjen ”refugees welcome”, där man med bilder på kvinnor och barn i nöd i Syrien försökte övertyga svenskar om att ta emot välbärgade män från Afghanistan. Nyheter om hur dessa män påbörjade sina första dagar i Sverige med att ofreda svenska tjejer skulle rimma illa med den pågående kampanjen.
När massövergreppen slutligen blev kända försökte DN att skylla ifrån sig och anklagade polisen för att ha mörkat. Man ville till och med lura läsarna att det faktiskt var DN som avslöjat tafsningarna, och inte alternativ media. Man försökte bland annat ta åt sig äran genom att skriva: ”I polisens officiella version utåt förlöpte festivalen lugnt – men DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned.” Polisen besvarade anklagelsen med att offentliggöra sms som visade hur de flera gånger försökt få DN att skriva om massövergreppen. Att Kjöller först varit intresserad men slutade svara när det gick upp för henne att nyheten inte passade ihop med agendan.
Kjöller har tidigare skrivit att hat riktat mot svenskar är något som svenskar bör acceptera på ett annat sätt än rasism riktad mot invandrare. Att offren för tafsarna blir kallade svennehora är inte något som Kjöller tycker är störande bortsett ordet hora. Detta eftersom invandrare tillhör en grupp med ”större rätt” att ge sig på svenskar än tvärtom, skrev hon i krönikan ”svenne-tilltal är inte rasism” den 18 mars 2014.
Helge Øgrim vid det norska journalistförbundets facktidning Journalisten undersökte hur den svenska tidningen censurerat bort nyheten om massvåldtäkter och övergrepp i huvudstaden av asylsökare från muslimska länder, och kunde i ett reportage den 13 januari 2016 bekräfta de uppgifter som tidigare bara figurerat i alternativa medier, att Kjöller var medveten om övergreppen men valt att avsluta sin artikel om dem. Då branschtidningen frågade DN om censuren hävdade DN att man inte hade tid att bemöta anklagelser från ”en högerpopulistisk hatsajt”.
Vill förbjuda folkomröstningar och ”skydda” eliten från ”pöbeln”
Den nya agendasättande taktiken har märkts i hur tonläget skruvats upp också i den så kallade opinionsdelen. Efter att resultatet blev känt i Brexit-omröstningen publicerade DN den 24 juni 2016 en osignerad ledare som var kritisk till att britterna röstat på vad de ansåg var bra för deras eget land och inte för ”Europas bästa”. Tidningen konstaterade att väljarna röstat nej för att hindra ytterligare invällande av unga män från muslimska länder, och den 25 juni 2016 kallade DN-redaktören Peter Wolodarski Englands premiärminister David Cameron för ”en nolla” som tillåtit att folket ska få avgöra viktiga frågor.
Wolodarskis vapendragare på DN, Ulrika By, har även hon valt att tala öppet om sin syn på hur journalister bör välja bort nyheter om dessa kan få människor att tycka ”fel”. I DN den 22 maj 2013 förklarar hon med anledning av invandrarupploppen i Husby att det inte gick att berätta hela sanningen eftersom det var viktigare att förhindra att svenskar fick ”fel” åsikter. ”Konsekvensneutralitet är ju bara nys i de här sammanhangen: jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet”, skrev hon.
”Sektstämning” och ”mobbning” – DN-journalisten Niklas Orrenius anmäldes för ofredande mot en före detta medarbetare
Wolodarski har anklagats för att driva DN till en sekt. Äldre journalister har sparkats ut och tongivande har blivit personer med bakgrund i den extrema vänstern eller asylaktivister. Vittnen berättar hur Wolodarski använder sadistiska metoder för att tvinga bort besvärlig personal, detta i sådan omfattning att även branschmedia under 2015 kommit att uppmärksamma den utstuderade mobbningen som pågick på redaktionen. Oönskade medarbetare har enligt vittnen blivit flyttade till den så kallade frysboxen. Det är en nedgången lokal utanför staden, långt ifrån DN:s vanliga lokaler.
Även avhoppare söks upp och trakasseras i de fall de sprider information av sådant slag som DN anser bör censureras. Påfallande ofta är det äldre kvinnor som DN riktar in sig på, troligen eftersom de anses enklast att skrämma och förväntas göra mindre fysiskt motstånd när de blir uppsökta. En av dem är den före detta medarbetaren och numera pensionerade DN-skribenten som i dag bloggar under signaturen Julia Caesar. DN gjorde upprepade oannonserade besök i hennes hem efter att hon skrivit mer än 200 invandringskritiska krönikor på den danska bloggen Snaphanen. När kvinnan inte ville ha med dem att göra tog Niklas Orrenius från DN sig olovligen in på hennes fastighet, tittade in genom fönstren och ropade hennes namn i 30 minuter. Julia, som är 71 år, blev chockad och polisanmälde DN-reportern för ofredande.
Jacques Wallner på DN dödade man med fem knivhugg
En av alternativmedias journalister kunde 2012 avslöja den kanske mest obehagliga omständigheten bakom fasaden som DN försöker upprätthålla. En av DN:s aktivister hade tagit steget att till och med döda en människa.
Efter en utekväll fick DN-journalisten Jacques Wallner tillsammans med sina vänner syn på en 21-årig man som han misstänkte för att vara ”fascist”. Antagandet baserades enligt rättegångsprotokollet enbart på mannens kläder och korta frisyr, och det visade sig i efterhand att 21-åringen inte alls varit politiskt intresserad. Wallner har enligt polisutredningen sagt att han skulle lära 21-åringen en läxa och dödade honom med fem knivhugg. Han dömdes 1982 för dråp och anställdes av DN 1991.
DN har vägrat kommentera saken.
Rasar i förtroende efter lögnerna
Den propagandistiska prägeln som DN antagit under senare år har fått flera även i den annars så kollegiala branschen att ta kraftigt avstånd från publikationen. Däribland Sakine Madon på Norran som i en ledare 14 juni 2014 använder begreppet ”slira på sanningen” när hon beskriver den påhittade historien om den rasistiska brandmannen. Hon skriver att frågorna är många om publiceringen men att ”av DN:s chefredaktör Peter Wolodarski får jag inget svar”.
Johan Hakelius skrev den 21 december en kolumn i Aftonbladet, där han kallade DN för ett propagandaorgan i samband med tidningens kampanj för ökad invandring: ”DN valde demonstrativt att sälla sig till aktivisterna och volontärerna. Det kritiska uppdraget övergavs. Man slutade i praktiken att vara en riktig tidning. Det löpte rakt igenom hela bladet: ledare, nyheter, kultur.”
I en mätning som det norska undersökningsföretaget Sentio låtit utföra och som publicerades i nättidningen Nyheter Idag den 29 april 2016, visade det sig att så många som närmare 70 procent av svenskarna anser att den en gång ledande dagstidningen numera ägnar sig åt lögner.
”Tendentiös och lögnaktig vänsterliberal agendajournalistik”
Julia Caesar menar att det bara finns ett sätt att beskriva Dagens Nyheters utveckling sedan Peter Wolodarski blev chefredaktör i mars 2013: tidningen befinner sig i ett snabbt moraliskt och journalistiskt förfall.
– Alla journalistiska ledstjärnor som sanning, objektivitet, opartiskhet, källkritik och konsekvensneutralitet har övergivits, säger hon till Nya Tider.
Istället driver tidningen en starkt tendentiös och lögnaktig vänsterliberal agendajournalistik, menar hon, som dels vittnar om fullkomligt samvetsbefriade publicistiska intentioner, dels om total brist på respekt för läsarna. Desinformationen är satt i system.
– För mig som tidigare anställd på tidningen i 22 år (1970-1992) är tidningens förfall oerhört sorgligt och skrämmande. Vad vill Peter Wolodarski egentligen uppnå med sin lögnagenda? Att han helt saknar lojalitet med Sverige och svenska folket är uppenbart. Var finns hans lojalitet? Vad är det han försöker åstadkomma?
Julia berättar att bygga en bra tidning som vinner läsarnas förtroende är en långvarig process. Det hade DN lyckats med under nästan 150 år. Att förstöra en tidning och förbruka läsarnas förtroende går däremot snabbt. För Peter Wolodarski har det bara tagit tre år att knuffa DN utför en nerförsbacke som leder allt snabbare mot publicistikens absoluta botten.
– En tidning som inte bara pepprar läsarna med lögner både på ledarsidan och nyhetsplats utan dessutom med Stasimetoder förföljer och hänger ut tidigare medarbetare, som DN gjorde med mig för ett år sedan, förtjänar inget förtroende men desto fler uppsagda prenumerationer, säger Julia.
Under Wolodarskis ledning kommer förfallet bara att fortsätta, är hennes slutsats, ända tills det svider så hårt i familjen Bonniers plånbok att de sparkar honom.
