I och med att överenskommelsen undertecknats av samtliga av EU ländernas ledare, kan avtalet även tolkas så att de enskilda länderna har berövat sig själva sina möjligheter att fritt få välja, ifall de för all framtid, eller i bästa fall för trettio år framöver, vill skuldsätta sina framtida generationer, eller att med egna insatser själva klara sig ur den uppkomna situationen. Hela det förfarandet kan inte förklaras på annat sätt än att det är ytterligare ett steg till förverkligandet av EU:s högt uppsatta mål på överstatlighet och förmynderi.
Ett tydlig bevis på att EU:s stödpaket håller på att missbrukas, och användas annorledes än syftet med stödet egentligen var lanserat, är till exempel att Sverige, som drabbats hårt av epidemin, bara tilldelas en bråkdel av pengarna EU-byråkrater skall fördela. Pengarna kommer istället med all säkerhet att förlänas framförallt till de länder som återigen befinner sig i ekonomiska svårigheter på grund av att de i åratal har misskött sina ekonomier, till exempel Grekland, Spanien, Italien och Portugal. Och då skall vi inte heller glömma bort de miljarder EU byråkraterna redan i förväg har spenderat till stöd för den alltmer ökande massinvandringen. Det är de två områdena EU i första hand skall prioritera med dessa nya miljarder och inte nödvändigtvis att motverka skadeverkningarna av epidemin, och det finns en enkel förklaring till det.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.